tisdag 7 juli 2015

På Golan - och om Ship to Gaza

Var uppe på Golanhöjden och tittade ned på delar av Syrien som låg några kilometer bort. Där pågick artilleribeskjutning  och luftvärnseld - som skjuts horisontellt - vi såg det pågå nedanför oss; rätt in i byarna därnere. 40 olika fraktioner som bekämpar varandra och den syriska armén - jag blev illamående.

Jag läser samtidigt om hur Sverige förfasas över att Ship-to-Gazas lilla båt hänvisas till Ashdod för omlastning av sina produkter som sedan förs  in i Gaza - omlastning!! Båten ifråga innehåller inga produkter alls, eftersom de ombord vet om det som de och så många i världen försöker dölja - eller ignorera - nämligen att intransporten till Gaza är en ständigt flöde av produkter av humanitär karaktär - och detta gör mig än mer illamående - varför dölja sanningen?

Vem förser de lidande människorna i Syrien med förnödenheter? Ingen! Varför?
Den som vill läsa om trafiken in i Gaza rekommenderas att läsa www.cogat.idf.il
Vad kan vi läsa där? Jo, att under veckan som gick körde 1366 fullastade lastbilar med 32.740 ton med förnödenheter över gränsen.
Detta gör alltså en lastbil var 5:e minut - 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan - 365 dagar per år - eller 194.880 kg/timme,  per timme - samt 5 miljoner kubikmeter gas per år och 125 MW el per dag. Per dag. Utan kostnad för Gaza. Ni kan läsa om den sjukvård man erbjuder Gaza-borna - och om operationer som görs i Israel etc.

Detta är häpnadsväckande - ty regimen - terroristorganisationen Hamas - i Gaza, har bara ett stort uppdrag på sin agenda: utrotandet av människorna i Israel. Inte sin befolknings väl, nej, utan utrotning av människor i landet invid, och varför? För att de är judar. Att 1,7 miljoner av de boende i Israel är muslimer och kristna är väl smällar man får ta, verkar de resonera, och ständig raketbeskjutning av just Ashdod är en del av deras terror.

Egypten har stängt sin gräns och skapat en buffertzon på flera kilometer och utöver detta vattenfyllt hundratals med tunnlar, och i en säkerhetszon raserat otaliga hus för att förhindra smuggling och angrepp in i Egypten.  Det var också där Hamas tog in alla de vapen de använder i offensivt syfte - nämligen att terrorisera Israels befolkning.

Blockad??

Att förse sina fiender med allt de behöver men förhindra införsel av alltmer avancerade vapensystem från Iran är vad allt detta handlar om. Jo, blockaden är en begränsning av införseln av varor till Gaza, men vad räknar Hamas med - att Israel aktivt skall medverka till till sin egen utrotning?

Att hjälpa befolkningen i Gaza på det sätt som Israel gör, och att hjälpa till att underminera för terrorgrupperna att använda landremsan till just terror - så hjälper man befolkningen - men se det går inte an verkar världen, och särskilt Sverige och Ship-to-Gaza, tycka. Ship to Gazas enda syfte är polarisering och förstärkning av konflikten - inte samförstånd och försoning - och svensk media går på dessa gapande, skrikande svenska terroristkramares propaganda istället för att se på rena fakta.

Att Gaza skulle kunna utvecklas och bli ett rikt område om man istället valde samarbete och försoning - det nämns inte; det är inte intressant.

Jag kan inte se detta som något annat än hat mot judar och Israel och ingenting annat. Hat, hat och åter hat, där befolkningen i Gaza används och utnyttjas som en ursäkt att bedriva detta hat vidare. Terroristkramarna bryr sig lika lite om befolkningen i Gaza som Hamas. Men massmord på judar, anser de, det är lösningen.

När jag lämnar gränsen mot Syrien tänker jag alla de hundratals krigsoffer som i hemlighet har fått vård inne i Israel - gratis avancerad vård - av humanitära skäl. Som ett sätt för israeler att försöka hantera de känslor som rörs upp när man tittar över gränsen och ser den övergivna, den våldtagna civilbefolkningen som ingenting annat vill än att få leva sina liv i lugn och ro men som har övergivits och är utlämnade åt alla dessa galningar som slåss för någonting de själva inte längre vet vad om.

Ship to Syria - nej då - araber som slår ihjäl araber? Who cares?! Inte terroristkramarna och kommunisterna ombord på Ship to Gaza inte. De sitter bekvämt tillbakalutade på flyget tillbaka till Sverige (biljetterna betalda av israeliska skattemedel) till ett land i periferin där media väntar på deras känslosamma berättelser om hur judarna har behandlat dem - samtidigt som barnen där på andra sidan gränsen - vid Golan fortsätter att skadas, våldtas, mördas och svälta ihjäl.

Jag kände mig spyfärdig - men jag känner mig också så stolt över att Israel - judarnas land - håller fast vid det som är det judiska fundamentet - värnandet om livet.