fredag 27 mars 2020

En virtuell Seder

 

Det judiska sätt är att träffas, att dela allting, att stötta, att fira tillsammans och att sörja tillsammans.  Vi möts i alla livets svängningar och fester.Det är en grundpelare av judisk moral.Vid begravningar och i vårt sätt sörja är just gemenskapen det centrala temat. Till judisk begravning och sorgeperioden efter bjuds man inte in, man kommer och deltar. Vi är ett folk, och vi lever och vi dör i gemenskap.
Coronan är dess motsats. Vi är beordrade in i ensamhet. Bröllop, Bar Mitzva, studier och gudstjänster är inställda. Vi måste vara solidariska och stoppa spridningen av en dödlig sjukdom men vi måste också upprätthålla vårt sätt att leva på det sätt vi har gjort i 4000 år. Vi lever i vår historia och det är detta som ger oss vår identitet och vi är förpliktade att  följa våra traditioner.
Hur löser vi detta dilemma?

Vi är en grupp människor om träffas en gång i veckan för Torah-studier. Igår kväll hade vi studierna virtuellt.
Vi sitter Shiva (sorgevecka efter en avliden) virtuellt, begravningen var om inte virtuell för de flesta, så med mobil till dem som inte ville eller vågade delta.
Synagogorna är stängda, så även de ortodoxa, och studiesalarna i de ultraortodoxa områdena är stängda.
Vi ber utomhus, högst tio män med minst två meters lucka emellan och man måste meddela i förväg om man tänker medverka.

Snart är det Pesach, vilken är en av de största högtiderna ,då vi alla samlas under en hel kväll och där temat är befrielsen ur Egypten - och att vi nu samlas som fria människor. Vi som en gång har varit slavar och nu är fria har ett särskilt ansvar för de förtryckta idag.
 Jag och min fru ska  fira Seder (som tar flera timmar) virtuellt, tillsammans med en familj som vi var bjudna till. Maten vi ska äta levereras till vår dörr och vi läser, äter och sjunger tillsammans.

För bara ett par veckor sedan hade detta varit otänkbart. Något fullständigt surrealistiskt, något ogripbart, något bortom det möjliga att kunna föreställa sig - men nu är vi där.
Vi är förenade bortom våra låsningar i olika religiöst tänkande och utförande, vi är förenade i att besegra en gemensam fiende och vi kommer att förenas under Pesach - och än en gång kommer vi att tacka Gud för att vi är fria människor i ett fritt judiskt land.

Vilka konsekvenser detta får vet vi inte. Vi får se framtiden an  och vi kan bara gissa - men att det kommer att leda till något större och bestående är jag personligen fullständigt övertygad om.
Människans liv är ovärderligt och Guds plan för oss är för evig - och som vanligt hittar vi vägar att upprätta våra förpliktelser.

fredag 20 mars 2020

Dr Hint behandlingsrum 7


 Det fanns en tid innan Coronan, även om det var länge sedan, och om vi klarade av Dr Hint så  klarar vi , för tusan, av allt.

Tandreformen var absolut nödvändig med den bedrövliga tandstatus , som bland annat  jag hade.
Jag är glad över det engagemang som fanns för oss födda på 1950 -talet men om något ska bli helt bra måste alla delar hänga med och det gjorde de inte. Antalet vakanta tandläkartjänster i folktandvården var runt 10–20 procent under 1950- och 1960-talen och många tandläkare var inflyttade från andra länder. Som ett exempel var omkring en tredjedel av tandläkarna folktandvården födda utanför Sverige år 1955.

Jag tillägnar mitt lilla blogginlägg min tandläkare Håkan Fällström, som gick vidare allt för tidigt i en akut sjukdom. Tack Håkan, du fick mig att våga fixa mina tänder och för evigt få bort skräcken för din profession 


 Bildresultat för tandläkarstol på 1960- talet


"Dr Hinz behandlingsrum 7"
Signalen och utropet hördes först lång bort i de andra väntrummen och sedan i mitt väntrum: 
”Stefan Lindmark, Behandlingsrum 7, Dr Hint”
Jag minns hur högtalaren såg ut, dess färger och ljudet och samma mening varje gång: ”Stefan Lindmark, Behandlingsrum 7 , Dr Hint"

Hjärtat slog fort, andningen likaså, munnen som var helt torr och benen som vek sig under mig när jag skyndade mig till behandlingsrum 7. Befria mig, någon!! Stolen, tandsköterskan som tittade medlidande på mig och som ställde sig två meter från tandläkarstolen och så tystnaden och så öppnades dörren och så rusade han in, Dr Hint, medelålders, halvfet och genomstressad och så ordern: Gapa. GAPA - och jag gapade och så den remdrivna borren och lukten och värmen som gav smärtan, den intensiva smärtan och mitt stora svara hål med de trasiga tänderna som tvingade mig att uppsöka Folktandvården där i centrum , vecka ut och vecka in. 
"Dr Hint, behandlingsrum 7"
Du tillhör den förlorade generationen, sa Håkan till mig, min tandläkare där tjugofem år senare, när jag förklarade hur rädd jag är för tandläkare och att det är därför jag har låtit mina tänder, om inte förfalla men, ja, de är ju inte i bästa skick. 
- Du tillhör den förlorade generationen, sa han igen. Du förstår, efter kriget hade Sverige bra ekonomi och nu skulle den stora tandvårdsreformen genomföras fullt ut. Nu skulle vi barn och efter hand också vuxna får en bra tandstatus och så expanderade Folktandvården som det hade beslutats om 1938. Man byggde stora kliniker och utrustning och så gick ordern ut till alla barn att nu ska ni få god tandstatus. En liten brist fanns det dock: tandläkare. Oops! 
Så varför inte vänta sig till storebror Tyskland och köpa deras tandläkare, dessa preussiska militanta effektiva tandläkare, för här behövdes det organisation och effektivitet och namnet Folktandvården, ja det passade så bra in i Folkhemmet, storebror som bestämde över vårt allt.
Så dr Hint, var en av de tyska tandläkare som kom och lagade våra tänder, tänderna blev nog bra men vi, bärarna av dessa tänder, blev i traumatiserade för alltid. 
Dr Hint jobbade på ackord. Han fick betalt för antalet patienter han hade. Så Dr Hint rusade från behandlingsrum till behandlingsrum och tandsköterskorna stod i givakt när han skrek: GAAAPA, det enda svenska ordet han behövde lära sig.

- Får jag fråga en sak: fanns det möjligheter till att bedöva tanden hos en skräckslagen ensam tioåring som bara vill fly och gömma sig under bordet bredvid tandsköterskan som stod i givakt? 
- Javisst fanns det, men då var han ju tvungen att vänta i några minuter innan bedövningen hade effekt och då skulle antalet patienter han hann med att minska radikalt och därmed hans lön.
En generation små barn som, i alla fall i mitt fall, ensam tvingades genomlida dessa tortyrliknande upplevelser, så Coronan ,vi fixade dr Hint , så vi kommer att fixa dig också.