fredag 21 december 2018

Tempelplatsen i Jerusalem och Margot Wallström

Hej Margot Wallström .
 Det är Stefan Lindmark alias Shaul som skriver till dig. Jag har ju skrivit till dig förut angående statens Israels historia och om min planerade flytt hit. Ja du vet ju att jag flyttade för ett år sedan.Jag skrev ett brev till dig för att påpeka detta. Om du har glömt bort vad jag skrev och vad du svarade mig kan du läsa min blogg.

Margot du röstade 2016 för en resolution  i FN - en resolution som en massa terrorstater hade lagt fram enbart för att kränka oss-. Här ifrån Expressen 26/4 2016. . "Det är dock just vad som har gjorts i en resolution som röstades igenom nyligen inom UNESCO, FN-organet för bland annat världsarven.
Resolutionen, som hade tagits fram av ett antal arabstater, benämner platsen enbart med dess arabiska eller engelska namn, dock aldrig som Tempelberget vilket judarna kallar den. Även Klagomuren beskrivs som "Al-Buraq Plaza" medan den benämning som israeler och resten av världen använder sätts inom citationstecken.
Denna resolution valde alltså Sverige som ett av få europeiska länder att stödja.

Igår fastade vi eftersom det var  Assarah B`Tevet alltså tionde dagen i månaden Tevet. Det är en fasta från morgon till kväll. Vi fastar för att påminna oss om den belägring som Nebukadnessar gjorde 597 f.v.t av Jerusalem.. En belägring som  resulterade i att vårt tempel förstörde och vi slogs ihjäl.Vi sörjer att Templet förstördes och att våra bröder och systrar dödades. De överlevande tvingades att flytta till Babylon och många kom tillbaka 70 år senare. Vi byggde ett nytt tempel.
 Idag har jag inte kunnat låta bli att tänka på dig och det räknefel du gjorde när du inte förstod att vi var i Jerusalem först - ja, 1600 år före muslimerna -1600 år -tänk hur lång tid det är. Det Expressen inte förstår är att du råkade trycka på fel knapp vid omröstningen.

Margot: första templet stod emellan 957 till 581 f.v.t och det andra templet var färdigt 515 f.v.t och förstördes 70 vår tideräkning. Det är 3000 år sedan som vi byggde vårt Tempel.Det är 1000 år innan Kristendomen,den religion som har jul som en stor högtid om du råkade glömma det.Det är det Templet som Jesus- om du kommer ihåg honom- var vid när han blev Bar Mitzva och som han besökte  tre gånger om året.


För att nu får dig att rätta till ditt misstag så vill jag bara i all vänlighet tala om för dig att du förväxlade årtalen.
Muhammad ,ja du vet han som drog igång den muslimska religionen,levde mellan 570 - 638  vår tidräkning och  muslimerna byggde därefter ett litet trätempel exakt där vårt tempel stod. Nu har de byggt ett par andra byggnader för att förhindra oss att bygga ett tredje Tempel.
Nåväl, deras trätempel byggdes 1588 år efter  att vi Judar-byggde vårt tempel
Margot,så det kan bli när man räknar fel men matte är väl inte din grej, men vi ju bara människor med våra fördelar och brister.
 Du  brukar önska oss en bra Chanukka som vi firar som åminnelse när vi lyckades försvara Templet mot förstörelsen vid ett annat tillfälle. Du vet ju alltså att vi hade vårt Tempel där i Jerusalem i Israels huvudstad, judarnas land.för du förstår väl att det var vi judar som hade detta land då,liksom vi har  nu.

Vi önskar alltså att få bygga ett nytt tempel och nu  när du nu förstår att du har tänkt fel kan du väl lägga fram en resolution i FN och dess säkerhetsråd om att Templet skall byggas så snart det bara är praktiskt möjligt.Du kan ju erkänna att du råkade tryckte på fel knapp vid omröstningen så inga missförstånd uppstår nu när du rättar till ditt misstag.
 Glöm inte att stryka de muslimska namnen på vår Tempelplats.
Margot skynda dig att skriva ditt förslag till säkerhetsrådet  för jag önskar av mitt hela hjärta att du nu får lämna Regeringen och njuta av alla de skattefria miljoner du tjänade i EU- det är du väl värt.
Din tillgivna vän
Shaul
p.s Jag bjöd ju in dig till oss här i Katzrin när jag skrev till dig första gången. Vi kan tyvärr inte ta emot dig längre på grund av alla misstag du har gjort men det gör säkert ingenting för du lär ju kunna åka fritt i hela Mellersta Östern efter dina framgångar här. Glöm inte slöjan bara för i Iran förstår man inte din  feministiska utrikespolitik Den har liksom inte haft någon genomslagskraft här - vad det nu vad som var feministiskt på UD .

lördag 8 december 2018

Vad händer i norra Israel?

Jag kommer nu i veckan att åka ifrån min bostad i Katzrin på Golanhöjderna till syriska gränsen som ligger 15 km härifrån. Jag tänkte göra en liten film och visa er var Hizbollah/Iran försöker etablera sig i Syrien och längs med gränsen till Israel.
Jag ska därefter köra de tre milen till gränsen till Libanon och till staden Metulla och där visa er hur nära tunnlarna ligger staden och  också visa vilka konsekvenser det hade kunnat bli om de används i ett eventuellt krig.

Iran vill etablera tre fronter mot Israel; i Gaza, Libanon och på Golan.
Irans syfte är att splittra Israels försvar för att få oss att slåss på tre fronter och därmed splittra försvarsmakten och på så vis knäcka motståndskraften i Israel.
Israel är ett så extremt litet land att det inte finns någonstans att fly till. Landet är 16 kilometer brett på det smalaste stället.
När omvärlden fördömer oss för allt djävulskap som finns på jorden så förstärks fiendernas vilja att försöka att krossa oss. 
När många i världen talar om att vi inte har rätt att finnas betyder det i praktiken att man kan ge Iran och deras proxys runt Israel den energi de behöver att försöka anfalla och försvaga Israel och mörda så många som möjligt. Den återhållande faktorn är att vi/Israel kommer att krossa våra fiender på kort tid.

Vi har lärt oss att i Auschwitz/Birkenaus gaskamrar möttes judar från hela Europa och vi lärde oss att vi i aldrig fullt ut kan lita på den omvärld som svek oss. Vi måste lita på vår egen förmåga.
I Metulla höll paniken på att sprida sig, under ett dygn - men folk stöttade varandra och sedan gick livet vidare.
Det är denna inställning till livet som finns här och är en del av miraklet och trots ständiga hot så kokar detta land av liv,
 
Vi ses när jag har gjort min lilla film.

torsdag 15 november 2018

Vägen tillbaka

Året var 1989 och jag skulle åka tillbaks till Sverige efter en av alla semestrar i Israel. Som vanlig stod en man från Chabad på flygplatsen och erbjöd alla passerande att lägga tefillin, bönekapslar och remmar. Jag hade aldrig gjort detta tidigare men denna gång gick jag gick faktiskt fram till mannen och för första gången i mitt liv så lade jag tefillin.

När jag var färdig så svepte mannen med sin hand över myllret bestående av de resande på Ben Gurion-flygplatsen och sa: Det där är inga riktiga judar. De lever inte så som man bör.
- Var kommer du ifrån? frågade jag honom.
- Jag kommer från Brooklyn i New York, svarade han.
- Du är uppvuxen i Chabad? var min följdfråga.
- Ja, det är jag.
- Så vad vet du om de människor som finns här? Vad vet du om vad de bär på, frågade jag då, lite förvånat.

Jag berättade sedan för honom att jag letade efter min judiska identitet efter att ha tagit upp min morfars fallna mantel, den som han lämnade i gaskammaren i Auschwitz/Birkenau.

- Vägen tillbaks till det judiska är lång och slingrig, sa jag, men vem är du att döma? Kanske du bara bär en uniform som inte har något inre värde? Och kanske är många därute på väg - liksom jag? Kanske de alla försöker hitta tillbaks efter Förintelsen, kanske de alla bär på smärtan från Förintelsen och kanske är alla som du ser här, riktiga judar men utan uniform? Det vet du inte.

För tre veckor sedan åkte jag till Sverige från Israel för att träffa mina barn och barnbarn, för att föreläsa och för att vittna i en rättegång. Det var första gången jag besökte Sverige sedan jag flyttade hit till Israel.
Jag var fylld med motstridiga och omtumlande känslor. Det kändes härligt att åka till Sverige för alla mötens skull, det var härligt att få tala svenska som omväxling men jag bar ändå på samma känsla som alla andra gånger jag varit här i Israel som turist.Jag är här och hälsar på. Känslan var svår att hantera.
Jag tittade på mitt Israeliska blåa pass och plötsligt insåg jag, att nu åker jag till Sverige för att hälsa på och att jag sedan åker hem igen - hem till Israel. Jag fylldes av en varm och bestående känsla av tillfredsställelse.

Jag fick en nästan oemotståndlig lust att visa de svenska och norska turisterna runt omkring mig att jag är nästan som er men ändå inte. Ni bär på ett svenskt rött EU-pass men jag bär på ett blått pass. Ett pass som är en symbol och som visar att jag äntligen har gjort det som jag bara drömde om 1989 - att flytta hit till Israel. En symbol som är en sammanfattning av en livslång dröm och många andras livsdrömmar där ute på Ben Gurion-flygplatsen. Att få bo här i Israel och utan rädsla få vara de personer som vi är - och att få leva det liv som vi vill, religiöst eller sekulärt.

Mindre än tio mil från platsen jag stod på, landade granater och missiler riktade mot civila oskyldiga israeler som fick kasta sig ner i skyddsrummen när terrororganisationen Hamas försöker mörda dem alla, enbart för att de är Israeler. Tidigare i år har vi själva fått sitta i skydd där uppe på Golan, av samma orsak även om inga raketer kom över gränsen eftersom de sköts ned av missilförsvaret.

Den 4000 år långa erfarenheten har lärt oss att om vi inte har ett eget land och inte kan försvara detta land så är det andra som definierar oss. Detta faktum är en av de bestående erfarenheterna från Auschwitz/Birkenau  - det har ingen betydelse vilka vi är och hur vi ser på varandra, när vi ändå mördas för att vi är judar.

Jag är säker på att alla här och utanför Israel förstår de signaler som omgivande länder sänder till oss och som så många andra tidigare har gjort- vi tänker krossa er för att ni alla är judar och Israeler oavsett  hur ni ser på er själva - precis som vi alltid har gjort oavsett om ni är från Brooklyn i New - York eller från Gamla staden i Lidköping. 



Bes??k g??rna min blogg p??
http://stefanlindmarkslardomar.blogspot.se/

fredag 26 oktober 2018

Margot Wallström! Jag är här nu!

Fru utrikesminister! Jag är här nu. Som jag sa. Du vet. I Israel. Jag skrev till dig för ett par år sedan, du kanske minns det. Jag skrev och berättade om de människor som byggde staten Israel. De överlevande från Förintelsen, de judar som blev utslängda ifrån arabvärlden och bestals på allt de ägde av sina forna hemländer, de etiopiska judarna som vandrat genom dödens öknar, de Sovjetiska judarna som flydde undan antisemitismen och alla de andra judarna som har flyttat hit.
Fru utrikesministerier Nu är jag en av dem - jag, sonen till en överlevande från Förintelsen. Jag som har levt hela mitt liv i Sverige och tjänat landet som soldat, som ambulanssjuksköterska, som terapeut och framför allt som föreläsare om Förintelsen och dess konsekvenser.  Jag har lämnat ett Sverige som inte längre är det land jag en gång har levt i. Det Sverige som har förändrats ytterligare under de två år som gått sedan jag skrev till dig - och inte till det bättre.
Fru utrikesminister: . Jag lämnar ett Sverige där våld, gänguppgörelser, skjutningar, våldtäkter och  gruppvåldtäkter har blivit vardagsmat - ett land där antisemitismen ökar dramatiskt, ett land vars regering har storhetsvansinne och tror sig vara  moraliskt överlägsen
Fru utrikesminister : Du är känd här. Du har lyckats bli känd som utrikesministern som anser att Israel var ansvarig för terrorattacken häromåret i Paris och den utrikesminister som anklagar Israel  för utomrättsliga avrättningar. Har du tänkt på, att av de 160 000 asylsökande som kom till Sverige 2015 från Mellanöstern så kom inte  en enda ifrån Israel? Här bor två miljoner araber, men ingen av dem flyr från Israel - inte en enda. Har du funderat över det när du lade ned all  den kraft du kunde uppbåda för att diktaturerna i  skulle ge dig stöd så du fick din plats i FN's säkerhetsråd. Det enda ni  har gemensamt är just hatet mot judar och mot Israel.
Fru utrikesminister,  du fick din plats, i ett "råd" bestående av diktaturer i ett FN som för länge sedan förverkat sin rätt att kalla sig världssamvete då diktaturerna tagit över och antalet resolutioner mot Israel vida överstiger de resolutioner som borde antas mot exempelvis Syrien och Iran. Länder varifrån de 160 000 asylsökande kom 2015 men detta ser inte du nu när du nu har din eftertraktade position och faktiskt har möjlighet att påverka.

Fru utrikesminister : Sedan jag skrev senast skriks det på svenska gator att vi judar är apor och grisars avkommor och  att man ska skjuta oss. Det har kastats bensinbomber mot min synagoga och mot kapellet i Malmö. Göteborgs judiska församling lägger idag 53% av sin budget på sin egen säkerhet - men du vill inte se detta, du har inte velat höra varningssignalerna, du som beskyller Israel - mitt Israel - för att vara orsaken till allt ont som sker. Du sa i tidningen Judisk Krönika att du inte förstår varför judar  vill flytta till ett liv "bakom murar".
Men fru Utrikesminister  om intervjun gjordes i Judiska Församlingens lokaler, så passerade du höga stängsel,  murar  och säkerhetskontroller. Staketen och murarna som är  till för att vi och du skall kunna känna oss säkra mot de som vill döda eller skada. Vad är den principiella skillnaden mellan staket och murar hos Judiska institutioner i Sverige och staket och murar mot de som vill döda och skada oss här? Vem kan vi lita på. Den historia erfarenheten har lärt oss att vi måste lita till oss själva - mot de som vill oss illa.
Fru utrikesminister :Har du missat att Sverige  sakta men säkert håller på att implodera. Länder kollapsar inte på grund av dålig ekonomi. Länder kollapsar genom att moralen sakta men säkert urgröps och att mänskorna  tappar tron på det liv de lever.
Fru utrikesminister, vi firar Pesach nu. Vi firar vårt folks uttåg ur Egypten och resan mot Israel. Vi tågade ut som ett folk och vi var ett folk när vi kom hem till Israel.
-" Jag som en gång var slav är nu fri"  Jag har  ett förpliktade att hjälpa de som är ofria. Jag har samma förpliktigade mot mig själv.  Jag gjorde samma resa. Det tog längre tid än jag hade kunnat ana att förbereda mig, med allt det praktiska och allt det administrativa.  Jag har känt mig alltmer ofri och hämmad. Vet inte riktigt varför men det växte en längtan inom som inte gick att skaka av mig Jag väntade på rätt tillfälle. Men det kom aldrig så jag skapade tillfället istället - och nu är jag här, i Israel under Pesach . Befrielsens högtid. I Israel. Där jag känner mig tryggare än jag någonsin  gjorde i Sverige.
Fru utrikesminister :. Jag är äntligen här hos mitt folk. Om jag vore religiös- vilket jag känner mig - skulle jag kunna säga att samma längtan som  fanns när vi lämnade Egypten finns hos mig.
Utrikesminister :Om vi lyckas att etablera oss och när eller om Israel släpper in dig i landet,  är du välkommen hem till oss så ska jag visa dig det riktiga Israel - med dess för- och nackdelar - det Israel du inte känner till - Israel som har tagit sin plats på scenen och som stannar där oavsett vad som än händer och oavsett vad du än tycker.
Fru utrikesminister  - Gam Zeh Yavor - också detta -  du- ska passera och vi kommer att leva  vidare precis som har gjort i 4000 år och vi fortsätter att i generation efter generation att fira  Peasch - frihetens högtid - och nu i ett fritt land - Judarnas land - vårt land.
Gilla läget Margot Wallström - vi stannar kvar.

Till sist:" LeShana Haba'a Biroshalayim" - nästa år i - det odelbara - Jerusalem - Judarnas stad och Israel huvudstad.


Följer du med?







Madam Foreign Minister! I'm here now, in Israel!.


Madam Foreign Minister! I'm here now. You know, in Israel. Just like I said I would be. I wrote to you two years ago, you may remember. And I told you about the people who built the state of Israel; the survivors of the Holocaust, the Jews expelled from the Arab world and Iran, and who were robbed of all of their possessions, the Ethiopian Jews who walked through the deserts of death, the Soviet Jews who fled from the anti-Semitism and all the other Jews who have moved here to live together with the Jews who have lived here for generations.

Madam Foreign Minister, now I am one of them - I, the son of a survivor from the Holocaust. I, who have lived all my life in Sweden and have served the country as a soldier, as an ambulance nurse, as a therapist and above all as, a lecturer of the Holocaust and its consequences. I have left a Sweden that is no longer the country I have known my whole life. Sweden, a country that has changed further over the years since I wrote to you - and the change is not for the better.

Madam Foreign Minister, I'm leaving Sweden where violence, gangs fight for territory, power and "respect", shootings, rape and especially gang rapes have become the norm - my Sweden which is now a country where anti-Semitism is dramatically increasing even further, a country whose government suffers from at severe case of megalomania and believes itself to be morally superior to any other country in the entire world.

Madam Foreign Minister: You are well known here. You are known as the foreign minister who believes that Israel was responsible for the terrorist attacks in Paris and the foreign minister who accuses Israel of extrajudicial executions. Have you ever thought about the fact that of the 160 000 asylum seekers who arrived in Sweden in 2015 from the Middle East, not a single one came from Israel? Two million Arabs live here in Israel, but they don't leave Israel - why should they? But do you understand why that is? Did you ever stop to think about it when you used your power and connections and flirt unabashedly with dictatorships in order to get the support you needed to get your seat at the UN Security Council? What you have in common is the joint hatred  against Israel and against the Jews.

Madam Foreign Minister: The security council is a part of a UN that no longer does what it should. A UN that long ago forfeited its right to call itself the world conscience and where the the dictatorships  of the world have taken over. A UN where the numbers of resolutions against Israel far exceeds the resolutions for example, against Syria and Iran. Countries from which many of the 160 000 asylum seekers arrived in 2015. But you don't see this, you don't want to see this, now that you finally have the position you have been yearning for - never mind the cost - and actually have the opportunity to use your influence for the good. We know what is more important to the UN.

Madam Foreign Minister, since I last wrote to you Sweden has adapted to hearing people screaming  in the streets  that "Jews are the offspring of monkeys and pigs" and "shoot the Jews". Without ramification. Petrol bombs have been thrown against my synagogue and against the chapel in Malmö. The Jewish community center pays 53% of its budget, based on their members' fees, on its own security. But you don't want to see this, you did not want to hear the warning signs, you who habitually will blame Israel  like you always do - my Israel - to be the cause of all evil in the world. And then you wonder why the Swedish Jews leave. In the Jewish Chronicle you claim not to understand why Jews want to leave to Sweden in order to move to a life "behind walls".

But Mrs Foreign Minister, if the interview was made on the Jewish community's premises, you had to cross the high fences, the walls and security controls in order to enter. The fences and walls that make the Jews safe in Sweden. There are plenty of people in Sweden who want to kill us. So what is the fundamental difference between the fences and walls of Jewish institutions in Sweden and fences and walls against those who want to kill and hurt people in Israel? Who can we trust? Not those who are aiding and abetting. Not those who make hollow promises. Not those who lay the blame on the victims and coddle and defend the perpetrators. The history of experience has taught us that we can only trust ourselves against those who want to kill us.

Madam Foreign Minister, don't you see that the country of Sweden is slowly but surely is imploding? Countries do not collapse due to poor economy. Countries collapse by the lack of morale and by that, the loss of hope for those who live there. 

Madam Foreign Minister, now that we celebrate Pesach we celebrate our people's exodus from Egypt and the journey to Israel thousands of years ago. We left like a people and we were still a people when we arrived home, to Israel. "I was once a slave but now I am free." We have a duty to help those who are not free. I have the same obligation to myself. I made the same journey. It took longer than I could have foreseen, but now I'm here. I felt more and more and inhibited, incarcerated and unsafe in Sweden. There was a longing in me and I could not shake the feeling. I was waiting for the right time, but it never came - so I created the opportunity instead - and now I'm here - in Israel. During Pesach. The Feast of Liberation. In Israel, the country where I feel safer than I ever did in Sweden.  

Madam Foreign Minister, I'm finally here, with my people, and I am part of it. If I were religious - which I think I am and especially in this case - I could say that I had the same longing as my people had when we left Egypt.

Mrs Foreign Minister, if my wife and I succeed in establishing ourselves here and when, or if, Israel welcomes you back here, you are welcome to our home. I will show you the real Israel - with its pros and cons - the Israel you do not know. Whatever you think, Madam Foreign Minister - Gam Zeh Yavor - this will pass too - and you will too, and we will live on, just as in we have done for 4000 years, and we will continue to celebrate the feast of Peasch, for freedom for generations after generation - and now in a free country. The country of the Jews. Our country.

Margot Wallström - "LeShana Haba'a Biroshalayim" - to next year in Jerusalem - the ancient Jewish city, the indivisible capital of Israel.

Are you coming?


onsdag 24 oktober 2018

Fru Utrikesminister - Det är flyktingarna från Europa, Mellanöstern och Etiopien som du anklagar för att vara orsaken till terrorn i Europa

Ursäkta, alla ni som redan läst detta inlägg, det är inte nytt. Det publicerades för tre år sedan. Jag har dock blivit tillfrågad om jag kan lyfta det på nytt eftersom Margot Wallström i FN och dess säkerhetsråd låtsas vara emot antisemitism. Det är hon inte. Det är inte säkerhetsrådet heller. De uppmuntrar till den.  
Tilläggas ska att jag numera tillsammans med min fru har flyttat till Israel.



Fru Utrikesminister!
Mitt namn är Stefan Lindmark men också Shaul Ben Yitzhak.
Jag är jude. Jag är son till en överlevande ifrån Auschwitz/Birkenau.
Jag har bott hela mitt liv i Sverige. Jag har tjänstgjort i Försvarsmakten och jag har gjort värnplikt under sammanlagt 18 månader.
Jag har arbetat hela mitt liv med de mest utsatta människorna i vårt samhälle, som sjuksköterska och samtalsterapeut. Jag har arbetat med asylsökande och jag har arbetat inom ambulanssjukvården, BUP, primärvård men också inom Försvarsmakten, som sjukvårdslärare.



Fru Utrikesminister, lyssna på mina ord när jag säger: Det var min morfar, min mormor och deras små barn som brann upp i Auschwitz/Birkenaus ugnar och det var min blivande mamma som jobbade 30 meter från denna ugn och fick känna lukten av brinnande föräldrar och syskon. Det var min mamma som överlevde för att jag skulle kunna berätta om allt detta men också att älska landet hon förutom Sverige älskade - vårt land, judarnas land - Israel - och vilka som byggde det och hur annorlunda allt hade varit om landet hade funnits bara några år tidigare.



Fru utrikesminister: Det var min moster Channa (Eva) som överlevde en avrättning i Budapests ghetto genom att låtsas bli träffad, som inte hade något hem efter kriget, som sjuk och eländig åkte med båt till Israel men internerades på Cypern och till sist återvände 1948 till Israel. Det var hon som med vapen i sin hand försvarade sig mot de anstormande arabstaterna som kom för att slutföra Förintelsen av den europeiska judenheten.



Fru Utrikesminister - det var min vän Simcha som fick tre dagar på sig att lämna Irak 1955 efter att ha överlevt pogromen i Bagdad 1941, som byggde landet. Han och hans familj fick lämna allt de ägde efter en flertusenårig närvaro i Irak. De är de som aldrig fått någon kompensation för allt som stals från dem, och det var Israel som tog emot dem, det enda land som öppnade sig för dem och välkomnade dem. De fick bo i tält i två år och fick matkuponger - det var ett mycket fattigt land.



Fru Utrikesminister - Det var till Israel min vän Andy flydde 1981 ifrån Etiopien, landet där han var värd mindre än en påse potatis. Det var i Israel han blev fallskärmsjägare för att försvara landet där han äntligen blev en fullvärdig människa. Det var som fallskärmsjägare han under den första så kallade Intifadan fick lägga sitt vapen åt sidan för att springa och rädda de barn som de terrorister du menar handlar i desperation, hade placerat mellan sig och min vän Andy - just för att israeliska arméns soldater inte får besvara eld under sådana omständigheter. Det var bilderna när han bär undan skrikande barn som du och dina vänner tolkade som bevis på den israeliska försvarsmaktens övervåld.



Fru utrikesminister: Israel byggdes av de överlevande från Förintelsen tillsammans med 850 000 utslängda judar ifrån Mellanösterns alla muslimska länder, och byggs nu av deras barn och barnbarn, av Etiopiens judar som har levt ensamma, skilda från andra judar i världen, men som överlevt och nu är fria.


Det är Israel som är landet du och hela arabvärlden hatar därför att vi överlevde. Vi är hatade av arabvärlden därför de anser att judar är undermänniskor. Judar kan ingenting menar de - men vi lyckades ändå bygga den enda demokratin i hela regionen - det enda land där araber är självständiga medborgare med fulla rättigheter - precis som alla andra invånare där. Nästan två miljoner araber bor där, de enda fria araberna i hela Mellanöstern. Israel är landet där många araber och judar sida vid sida i Försvarsmakten förhindrar den kränkta arabvärlden från att genomföra - Gud förbjude - en ny Förintelse av oss judar. För det är det ultimata syftet med alla lögner om oss, med allt hat mot oss. Det är Den Evige Juden som står i vägen för fred på jorden.

Fru utrikesminister - Du ställer ställer större krav på Israel än på Sverige.


Fru utrikesminister - i Göteborg där jag bor har 109 stycken har blivit skjutna på fyra år, mestadels i områden med utanförskap och uppgivenhet över begränsade levnadsvillkor. Det är också där IS har ett starkt fäste, ja det största och starkaste fästet i Europa. Det är i Göteborg två svenska terrorister dömdes till livstidsfängelse för att ha skurit huvudet av en oskyldig människa och därefter med stolthet visat upp huvudet inför en kamera. Det är Göteborg vi judar många gånger den senaste tiden blir vaktade av k-pist-beväpnade poliser som riskerar sina liv för att skydda oss.
Det är i Sverige som flyktingförläggningar brinner, där gatorna är fyllda av tiggare, där invandrade människor trängs i förorterna, där utanförskapet och antalet hemlösa vida överstiger Israel. Det är Sverige som islamismen växer. Det är i Sverige jag inte utan fara kan bära min kippa; min lilla huvudbonad. Det är Sverige som är moralpredikant och tror sig veta svaren och uppfattar sig vara mer framstående moraliskt än andra länder men utan att förmå sig att se sina egna tillkortakommanden, landet som genom tur och feghet har lyckats stå utanför krig och därför tror att kramar och kravlöshet löser alla problem.



Fru utrikesminister - Om Sverige och Göteborg hade varit vardag i Israel hade du med stor sannolikhet tagit det som intäkt för ockupation, för förtryck av muslimer, som ett bevis på myndigheternas bristande förmåga, som orsaken till terrorismen i Europa och orsaken till ondskan.
Men nu är det Sverige och vi är bara 15 000 judar här. Judar som betalar stora pengar för vårt eget skydd för i Sverige finns ju inte antisemitism - eller hur?



Fru utrikesminister - Har det inte slagit dig att antalet asylsökande ifrån Israels 1,8 miljoner arabiska medborgare är noll? Det är människor från de andra länderna i Mellanöstern som vårt land nu fylls med. Länder där man slår ihjäl varandra och samtidig befinner sig i ett krigstillstånd med Israel.
Israel är landet som du och hela arabvärlden hatar därför att vi överlevde och vårt land blomstrar. Vi är hatade därför det anses att judar är undermänniskor. Judar kan enligt propagandan ingenting men vi lyckades trots detta bygga den enda demokratin i hela regionen.



Fru utrikesminister; Det är alla vi barn, barnbarn och barnbarnsbarn till de överlevande ifrån Förintelsen, ättlingar till flyktingarna från Mellanöstern, de efterkommande till judarna som kom från Etiopien - det är alla vi som med stolthet har byggt landet och som kommer att fortsätta att bygga det, försvara det och aldrig någonsin ge upp det land vi fördrevs till när ingen annan ville ha oss. Till det enda land som ville ta emot oss. Det är vi som älskar livet och som alltid reser oss igen, efter varje gång man har slagit oss till marken. Vi har aldrig haft vare sig ekonomisk, politisk eller militär makt utom i vårt eget land, Israel.



Fru utrikesminister: Det är ni som hatar oss, det är ni som vill göra er av med oss och ni som ständigt i politiskt korrekta former kräver vår underkastelse. Det var i Europa ni brände upp oss, inte för vad vi hade gjort utan för vad vi var - och är - judar.

Fru utrikesminister: Om du verkligen vill se Israel med samma glasögon som du tittar på Sverige så skulle du förundras över hur vi lyckades bygga landet som trots 67 år av konstant krigstillstånd är så fyllt av kärlek, liv, hopp och förtröstan.



Fru Utrikesminister - Vi har lärt oss läxan. Läxan som är att aldrig lita på utrikesministrar från bland annat Sverige, som nu lägger skulden på oss  - vi barn, barnbarn och barnbarnsbarn till överlevande från Förintelsen och de övriga flyktingarna från Mellanöstern och Afrika.
Det är inte för sent för dig, Fru Utrikesminister, att våga öppna dina ögon.

Fru utrikesminister - Jag flyttar snart  till Israel, det land som inte fanns när min mamma vid 23 års ålder tvingades ta hand om de jordiska lämningarna av sitt mördade folk. Jag flyttar för att jag numera är säker på att traditionellt judiskt liv inte har någon framtid i Sverige, landet jag tjänat hela mitt liv.



Fru utrikesminister: Jag önskar dig välkommen till oss när vi har etablerat oss så ska jag visa dig Israel som det är och inte som du tror att det är - och låta vår livsglädje få utmana dig till att börja se Sverige som det har blivit men också hur det skulle kunna bli om vår syn på livet kan inspirera dig att tänka om och tänka annorlunda.


måndag 15 oktober 2018

Jag har här ifrån Katzrin på Golanhöjderna gjort små filmsnuttar med min mobilkamera, kortfilmer från vardagen här, och lagt ut dessa på nätet.
Till min stora förvåning så har de rönt ett mycket stort intresse. Varför?
Svaret är att de många människor som älskar Israel och det judiska folket, är så matade med lögner från makthavare och media att det finns ytterst få kanaler som visar en annan bild av Israel.Man uppskattar därför att få något som kan kallas för balans, denna gång från en svensk-israelisk man som bor i Israel.

I augusti förra året i en liten stad på svenska västkusten, hjälpte jag en 14-årig pojke som blivit nedslagen och sparkad på av en vuxen man. Många rädda och uppjagade ungdomar sprang omkring runt pojken som låg på marken, till synes medvetslös. Som gammal ambulanssköterska och distriktssköterska undersökte jag honom och såg till han fick vård.
När jag lämnade vårdcentralen efter att pojkens föräldrar anlänt, kom en annan pojke fram emot mig, sträckte fram en hand och sa, - Tack för att du bryr dig - för att någon bryr sig. Jag blev chockad. Självklart måste man hjälpa. Gör inte alla det ?
Polismannen som därefter förhörde mig sa, att det är mycket sällan numera, som någon ställer upp som vittne.
Rättegången skulle ha hållits i september i år. Jag meddelande dock att jag är bosatt i Israel och att jag endast kommer att befinna mig i Sverige under en vecka i november. Till min enorma förvåning flyttades hela rättegången!

I veckans parasha (Torah-avsnitt) så beskrivs världens undergång i avsnittet om Noah och hans ark.
Det finns en utläggning av texten som sammanfattningsvis berättar;
Sådan är utvecklingen av synd - det börjar i det privata när människorna fortfarande är medvetna om vad som är rätt eller fel. Korruption, omoraliska handlingar och avgudadyrkan. Man skäms över att man bryter mot samhällets grundvalar eftersom man vet var gränserna går.
När människan sedan fortsätter att synda, det vill säga bryta mot samhällets normer och de ramar som sätter gränserna för vad som är acceptabelt och inte - så förlorar människorna skammen över att de gör fel och allt blir till slut accepterat och upplyfts därefter så småningom, till en norm som alla förväntas följa.

Man säger i tolkningen, att på Noahs tid stal man från varandra och gjorde andra ohederliga handlingar precis under gränsen för vad som kunde leda till bestraffning. Detta kan tyckas inte vara så farligt men det är just detta som underminerar hela rättssamhället, eftersom att stjäla från varandra, lura varandra, sprida lögner på ovan beskrivna sätt, försvagar samvetet och därmed det sociala systemet.
Under tiden Noah byggde sin ark så gavs människorna möjlighet att fråga vad han egentligen höll på med och han förklarade - eller skulle ha förklarat -  att samhället på sikt skulle kollapsa men att det ännu fanns tid att ångra sig och därmed rädda världen. Men detta gjordes inte och världen gick under - drunknade - och endast Noah och de som befann sig på arken räddades, för att så småningom kunna starta om från början.

Jag kan inte låt bli att tänka, att det oresonliga och vedervärdiga hatet mot oss judar igenom alla tider och generationer - nu uttryckt i en allt mer ökande antisemitism i Sverige och i stora delar av resten av världen, har en grund i att vi benhårt håller fast vid vår rättesnöre - Torah - och att hatet har lett till att stora delar av etablissemanget, media och vänster, högern och islamister  är genomsyrat av ett hat mot den judiska staten. Detta trots att vilken människa som helst kan kontrollera och genomskåda de lögner som sprids om Israel. Israel är Juden bland alla stater. Det som gäller alla andra länder gäller inte för Israel.

Jag talade med min Rabbin igår om jag som religiös jude får låta bli att vittna enligt judisk tradition. Han svarade nej, du måste vittna för att upprätta den misshandlande pojken men också för att ge mannen som misshandlade en möjlighet att rätta till sitt liv.
Jag kommer att närvara vid rättegången och att vittna och jag kommer att ha min kippa på huvudet och min tallit katan med dess trådar hängande. Jag vill visa mig för själv och för de tonåringar och vuxna som också kommer att vara där, att vi judar har en grundläggande moral som vi stenhårt har hållit fast vid i 4000 år och att vi gör det nu också. Jag kommer också säga att jag bor i Israel och att ett av skälen att jag har kommit till Sverige är just för att vittna.
Jag är inte bättre än någon annan och att jag har gjort många, många tokiga saker i mitt liv - men detta får inte hindra mig från att stå för det som är rätt, och att göra min del för att rädda en värld som nu tycks närma sig en fullständig kollaps om inte tillräckligt många människor verkligen vågar arbeta för en genomgående förändring.

onsdag 19 september 2018

Yom Kippur 5779 - en bön för Förintelsens offer

Efter 25 timmar utan fast föda och vatten under Yom Kippur och 12 timmar i vår lokala Beit Knesset ökar insikten om livet skörhet. Att frivilligt avstå ifrån vätska är tufft, mycket tufft. Vätska finns naturligtvis tillgängligt om man behöver och alla som det är skadligt att fasta får inte fasta . Jag tänker på barn, sjuka eller av andra skäl.
Jag tänkte också på  Förintelsens offer och jag tänkte på mamma som talade om hur det var att vara utan vätska i tre eller fyra dygn och aldrig veta när - eller om - de skulle få tag i mer. Hon berättade hur tungan svällde och fastnade i gommen och om hur de bad om att kunna kissa för att få någon vätska.

Jag tänker också på de 2 800 Israeler som dog och de 8 800 som skadades när vårt land anfölls av flera arabiska arméer på Yom Kippur 1973. De räddade tillsammans med en kämpade befolkning det judiska folket från en andra Förintelse och vi står i enorm tacksamhetsskuld till dem.

Det finns en bön under Yom Kippur som är tillägnad offren för Förintelsen och vi var många som grät när vi bad den.


Jag skriver den även på engelska och jag tackar Gud för att Israel finns och skyddar det judiska folket.




For the Holocaust victims 

God, full of mercy, Justice of widows and Fathers of orphans, please do not be silent and hold Your peace for the blood of Israel that was shed like water. Grant fitting rest on the wings of the Divine Presence, in the heights of the holy and the pure who shine and radiate light like the radiance of Heaven, to the souls of the millions of Jews, men, women and children who were murdered, slaughtered, burned, strangled, and buried alive, in the lands touched by the German enemy and its followers. They were all holy and pure; among them were great scholars and righteous individuals, cedars of Lebanon and noble masters of Torah, may the Garden of Eden be their resting place. Therefore, Master of compassion, shelter them in the shadow of Your wings forever, and bind their souls in the bond of everlasting life. The Lord is their heritage; may they rest in peace, and let us say: Amen



The Koren Yom Kippur Machzor, Nusach Ashkenaz: The Rohr Family Edition 2014 p. 762

Gmar Chatima Tova och  Next year in Jerusalem rebuilt

Yom Kippur 5779 - prayer for the Holocaust victims

After 25 hours without solid food and water during Yom Kippur, and spending 12 hours in the local Beit Knesset, the insight of how brittle life is, grows. To voluntarily refrain from food and fluid is tough, very tough. Fluid is, of course, available if you need it and anyone who is not healthy, too young or too old, must not fast.
I also thought about the victims of the Holocaust and I was thinking of my mother, who talked about being without fluid for three or four days, never knowing when or if to get any more. She told me how her tongue swelled and stuck to her palate, and how she and her fellow prisoners wished they could pee, in order to have something to drink.
I also think of the 2 800 Israelis who died and the 8 800 were injured when our country was attacked by several Arab armies on Yom Kippur in 1973. Together with a fighting civilian population, they saved the Jewish people from a second Holocaust and we owe enormous gratitude to them.
There is a prayer for Yom Kippur dedicated to the victims of the Holocaust and there were many of us who cried as we prayed. I am writing this prayer here in English and I thank God for Israel, who protects the Jewish people.


For the Holocaust victims 

God, full of mercy, Justice of widows and Fathers of orphans, please do not be silent and hold Your peace for the blood of Israel that was shed like water. Grant fitting rest on the wings of the Divine Presence, in the heights of the holy and the pure who shine and radiate light like the radiance of Heaven, to the souls of the millions of Jews, men, women and children who were murdered, slaughtered, burned, strangled, and buried alive, in the lands touched by the German enemy and its followers. They were all holy and pure; among them were great scholars and righteous individuals, cedars of Lebanon and noble masters of Torah, may the Garden of Eden be their resting place. Therefore, Master of compassion, shelter them in the shadow of Your wings forever, and bind their souls in the bond of everlasting life. The Lord is their heritage; may they rest in peace, and let us say: Amen


The Koren Yom Kippur Machzor, Nusach Ashkenaz: The Rohr Family Edition 2014 p. 762

Gmar Chatima Tova och  Next year in Jerusalem rebuilt




söndag 2 september 2018

Sverige, riksdagsvalet och vem ska jag rösta på

Vi åker med buss från Katzrin i norra delen av landet, till Tel-Aviv i centrala Israel. Katzrin, ett litet samhälle högt upp på Golanhöjderna. Vi åker från 500 meter över havsnivån ner till Kinneret (Gennesaret), som ligger 200 meter under havsnivån och därefter vidare uppför, över Galiléens grönska och täta skogar - högt, högt upp och sedan nerför och därefter upp igen - kontrasterna är enorma och det är ändå bara fem mil, tänker jag.

-Varför bor ni så nära gränsen? Det är en fråga vi får ibland. Vad är nära? Det är aldrig mer än ett stenkast till vilken gräns som helst, så litet är detta land. Vi åker till Tel-Aviv, staden som aldrig sover. Staden som är så full av liv. Jag ser alla dessa nya höghus som byggts, de som redan står där, fyllda med nya företag inom hi-tech och försvarsindustri. Det går bra för Israel, trots att vi är angripna av fiender som vill mörda oss eller knäcka ekonomin - allt för att vi är ett judiskt land. Den svenska kronan sjunker som en sten i vatten i förhållande till den israeliska shelkeln. Alla här lever  ett intensivt liv. Vi vet att livet är skört och det enda som gäller är rörelse framåt.
Vi är på väg till Tel-Aviv för att rösta i Riksdagsvalet på Svenska Ambassaden. Tre timmars bussresa dit och tre hem. Vi känner att vi måste rösta.Varför bryr jag mig? Jo för att jag har tjänat Sverige i hela mitt liv och för att jag mår illa över Sveriges utveckling eller vad det nu är man kan kalla de senare årens händelser.

Vi läser om Israel i svensk press. Ledorden är krig, apartheid, etnisk rensning, blockad, hat mot muslimer, folkmord på araber, sionism som ett hot mot världen och smutskastning på alla vis. Vi läser om en utrikesminister som talar om att Israel genomför utomrättsliga avrättningar och att vi är ansvariga för IS' attack härom året i Paris. Vi läser om Israel som attackerar iranska militära mål i Syrien. Israeler som skjuter mot så kallade fredliga demonstranter. Det är vad man hör och läser.
Vi följer på avstånd den smutsigaste valkampanjen i Sveriges historia. En valrörelse fullständigt utan moral och med så stora överdrifter och lögner att vi hisnar. Vi ser ett land som håller på att implodera ekonomist och moraliskt, med polarisering och judehat. Judehat från såväl vänstern som extremhögern och från muslimer främst från Mellanöstern - dessa är enade i hatet mot oss från olika ingångar.

Vi ser och hör om massbränningar av bilar, om gruppvåldtäkter med så milda straff att de våldtagna som fått sina liv förstörda inte får någon upprättelse. Vi ser skjutningar med militära vapen såsom AK 47-or och handgranater och vi läser om ungdomar som inte törs röra sig i Sveriges många "no-go-zones" 61 till antalet och 23 som kallas "särskilt utsatta" varav sju ligger i vår hemstad, och vi läser om sharia som breder ut sig.
Vi tänker på det fantastiska med 6 veckors semester,  lång betald föräldraledighet, fria studier, sjukvård och socialförsäkringssystem - system som nu sviktar på grund av avsaknad av mänskliga och ekonomiska resurser.

Vi läser om ett land som så naivt i fråga om invandring att man tar sig för pannan.
Vi läser om ett Sverige som tror sig vara världens moralväktare men som är ett land som på alla vis stöttar terrorister och förtrycker minoriteter.
Man ska inte kasta sten i glashus, heter det.
- 300 000 människor till på två år? Varför begår Sverige självmord på detta vis? Får man verkligen inte sätta ord på det? Får man verkligen inte öppet diskutera detta?
- Är inte Sverige längre en demokrati?
Sverige med sin enorma kunskap, med Gripen-flygplan, Volvo och Scania-lastbilar som rullar överallt där det finns industri, skogsindustri och gruvdrift. Nåväl bilarna är numera utlandsägda men ändå.
- Vad diskuteras det i Sverige numera?
- Genus!!
- Var är mullret från djupet av svenskarna inre?

- Vad ska jag rösta på?
- Vänstern? Fullständigt uteslutet.
- Alliansen? Nej, de gav vänstern makten för att mobba SD.
- SD? Nej, de vill förbjuda omskärelse och av kosher slakt.
Så vad?
KD är kvar. Det parti som är positivt till Israel.Usch vet inte.
Jag känner mig rastlös och obekväm. Aldrig har jag varit så osäker.
Jag röstar för att jag har tjänat Sverige hela mitt liv och vill värna landet som byggdes med svett och stor möda av våra tidigare generationer. Vi har satts att förvalta detta arv. Det går inte så bra numera. Var är det Sverige jag älskade och tjänade?

Vi judar har ett land att åka till när hatet mot oss får allt större fäste, eller om Sverige skulle kollapsa helt - vi, som alltid har varit de enda som inte har haft någonstans att ta vägen. Vilken förmån. Vilken ynnest. Här där en davidsstjärna eller en menorah i passet är ett pass till frihet - inte till förtryck.
Israel som är en sjudande stat full av invandrare och infödda, judar, muslimer, druser, kristna, bahai - som jobbar och sliter och har byggt och bygger ett land som är ett föredöme för länder runt om i världen. Jo, det är tufft, 180 miljarder går till försvaret av landet men vi lever och vi utvecklas och snart har alla gratis utbildning, ordentlig semester och utbyggt socialförsäkringssystem och äldrevård.
Ta lärdom Sverige.
Ta lärdom av det riktiga Israel - ett land som rör sig framåt med full kraft.
Ta lärdom innan det är för sent.


Men rösta ska jag i alla fall.

måndag 13 augusti 2018

Den osynliga antisemitismen - mitt inlägg i valdebatten

Alla politiska partier som ställer upp i valet har åsikter om Israel, om judar och om antisemitism. Vad gäller Israel så hatar vänstern oss och alliansen ger sitt tysta medgivande till detta då de sällan tydligt tar avstånd, exempelvis utrikesminister Wallströms återkommande ställningstagande för terroristorganisationer och terrorstater samt SD, som säger sig stå på Israels sida. Personligen tycker jag nog att KD är mest tydlig i sitt stöd för oss.
Mitt lilla land Israel, som i storlek är 5% av Sveriges yta och med mindre än 9 miljoner människor, är i centrum av det mesta. Detta är häpnadsväckande. Man kan bli religiös för mindre - vilket  jag måste erkänna att jag är. Och blir allt mer och mer.

Det finns en illa dold antisemitism i Sverige. Denna antisemitism är alla partier mer eller mindre inblandade i. De flesta förstår inte sprängkraften. Många grupper i samhället är dock helt på det klara med detta och kan tolka signalerna tydligt och väl. För judar är det tre ämnen jag nu tänker ta upp och därefter dra slutsatser av, vilka är några av grundbultarna i judiskt liv. Ämnen som alltid tas upp när demoniseringen av oss ska förstärkas i debatten.

1. Vi "sätter religiösa ritualer före pojkarnas välbefinnande"

Omskärelse av pojkar omtalas ofta i samma andetag som kvinnlig könsstympning. Några politiska  partier i Sverige har nu eller arbetar för ett förbud eller inskränkningar av detta på sin agenda. Några vettiga skäl ges inte, för det finns inga.

För en judisk man eller pojke är omskärelsen oerhört viktig för den judiska identiteten. Denna omskärelse görs på den åttonde levnadsdagen, den dag då halten av vitamin K är som högst och på grund av detta är infektionsrisken därför den lägsta under hela livet. Smärtminnet är ännu inte uppkopplat vilket innebär att efter de två sekunder ingreppet tar, finns det inget minne av det.

Reglerna för hur ingreppet får utföras, och i vilka situationer man måste skjuta upp omskärelsen eller helt avstå från den, är synnerligen stränga.

I Sverige är religionsfriheten absolut och några inskränkningar får inte göras. Några hållbara argument mot att det på något sätt skulle vara skadligt med omskärelse enligt judiskt tradition finns inte.

2.  Vi "sätter religiösa ritualer före djurens välbefinnande"

Den nazistiska tyska staten demoniserade judarna på alla sätt. En metod var att visa hur grymma vi är mot djuren och att vi sätter religionen före djurskyddet. Sverige på 1930-talet hakade på. Kosherslakt är fortfarande förbjudet i Sverige. Ordet "rituell" används för att förstärka tanken på att man offrar djuret på religionens altare - detta är är numera djupt förankrat och tas för en sanning.

Att få en diskussion om slaktmetoden och en jämförelse med andra metoder är omöjligt. Att få en diskussion i ämnet där en judisk auktoritet på området deltar, är i praktiken omöjlig i Sverige. För judar är kosherslaktat kött det enda som kan ätas och är därför en del av judiskt liv (såvida man inte är vegetarian/vegan förstås).
Här kan hänvisas till en professor i djurhållning, Temple Grandin, som är världsauktoriteten på kosherslakt och dess konsekvenser för djuren.

3. "När judarna får makt över andra människor är de grymma, med apartheid, blockader, utomrättsliga avrättningar, krigsförbrytelser och andra former av förtryck"

Israel utpekas som Juden bland stater och den klassiska antisemitismen används utan några som helst inskränkningar. Antisemitismen anpassar sig efter den tid man lever i och i den tidsera vi befinner oss i är det Israel som är syndabocken - och i grunden alltså Juden.


Expert på ovanstående är rabbin, neurolog och mohel (en person som utför omskärelser), Dr Peter Borenstein. Han kan nås på e-post rabbi.peter.borenstein@gmail.com, för dem som vill utöka sina kunskaper och få tips på litteratur inom områdena.

Slutsatsen av allt detta blir en förstärkt uppfattning att 

1 - Judar sätter religiösa ritualer före pojkens välbefinnande
2 - Judar sätter religiösa ritualer före djurets välbefinnande
3 - Judar i maktpositioner är grymma med apartheid, blockader, utomrättsliga avrättningar, krigsförbrytelser och andra former av förtryck samtidigt som judarna enbart tänker på sitt eget bästa.

Vi judar uppfyller därefter alla kriterier på klassisk antisemitism, i form av grymhet, själviskhet och girighet - och vi är predisponerade att vara som den cancersvulst i samhällskroppen som vi ofta har anklagats för.
Det är med andra ord vårt eget fel att vi förföljs.

Vi lyssnar inte till alla goda råd man ger oss och därför måste vi tvingas till att sluta med vårt själviska och grymma leverne.
Konsekvensen är att om de politiska partierna förbjuder inköp av godkänt kött och att omskärelser av våra pojkar kommer att förbjudas eller kraftigt inskränkas, så kommer det judiska livet i Sverige att dö ut. Det kommer att leda till en massutvandring av Sveriges praktiserande judar, förmodligen till Israel men även andra länder där vi kan leva fritt.

Antalet judar som får Nobelpris är tretton per dussin säger många. Andelen läkare och andra med människovårdande utbildningar överstiger med råge vår andel av befolkningen.
Hur kan alla ni som vill lagstifta om förbud eller inskränkningar mot manlig omskärelse och kosherslakt, eller import av kosherslaktat kött, i er vildaste fantasi tro att vi skulle tillåta detta sätt att leva om det är djurplågeri och kränkande/hälsovådlig behandling av våra pojkar? Vad vet ni om hur viktigt det är för en judisk pojke att ha en djupt förankrad identitet och att vara en del i en 4000 år gammal obruten kedja?

Ni har gått på en stor mina där ni är offer för en samhällsdiskussion som inte bygger på fakta. En diskussion där judiska auktoriteter på områdena aldrig ges tillfälle att förklara dessa ståndpunkter ur ett judiskt perspektiv, och där vetenskapliga fakta inte ligger till grund för det svenska majoritetssamhällets inställning. Detta är en samhällsdiskussion som har smugit sig in i ryggmärgen på er och där ni är offer för en djupt rotad antisemitism.

Ni är offer för denna inställning utan att förstå konsekvenserna av den och att det är djupt rotade antisemitiska inställningar som ni därmed - faktiskt - aktivt stödjer.

Ni kommer på grund av detta vara orsaken till att judiskt i Sverige dör.
Ni kommer också slutligen att bli den utlösande faktorn när judarna lämnar Sverige.

torsdag 9 augusti 2018

Hamas, Hizbollah och Iran - hör vår röst: Vi är enade och vi stannar här!

Idag var jag på min Ulpan som vanligt; för er som inte vet är detta en kurs i hebreiska. De andra är i 30-årsåldern och kämpar hårt - jag som är dubbelt så gammal har det minst fyra gånger så jobbigt.
Idag var det tungt. Läraren satte sig ner och tittade ut över oss i klassen och började tala på hebreiska men fick blanda ut det med engelska och lite ryska. Vi ägnade sedan två timmar åt att tala om Gaza och terroristregimen som vill döda oss för vilka vi är. Flera av oss har släktingar som dog i Förintelsen. Språken flöt ihop.

Vi talade om att vi de senaste tiden har fått söka skydd själva här i Katzrin,  vi som bor nära den syriska gränsen. En kursdeltagare som bor precis vid gränsen, berättade om rädslan för att terrorister ska kunna smyga in över gränsen.

Vi talade om kriget i Gaza och det lidande som alla människor där utsätts för och att vi alla tänker på dem. Vi talade om risken för att Hizbollah ska vakna och att Iran själva i skydd av Irans  förlängda armar, ska skjuta sina stora missiler och att vi är det primära målet.
Vi talade om att varje generation judar utsätts för samma förföljelse och vi talade om att vi inte har det så mycket annorlunda idag.

Vi talade om att vi nu måste krossa Hamas.
Vi som går i Beit Knesset ombads att be för barnen.
Vi var sammanbitna och beslutsamma.
Vi är alla nyligen inflyttade ifrån Frankrike, Uruguay, Ryssland, Vitryssland, Ukraina och Sverige .
Vi tittade på varandra  och alla tänkte på samma sak.
Vi sitter alla i samma båt

Vi har rest hit och här stannar vi, oavsett vad som händer.
Vi insåg alla att något hade hänt i gruppen.
Stämningen i rummet förändrades, från att vara spänd och orolig till att var lugn och beslutsam.
Vi är beredda och vi är enade och vi vet att vi är ensamma och vi vet att världen vänder allt emot oss.

Sedan fortsatte lektionen som vanligt.

onsdag 4 juli 2018

Shabbat- dagen vi ärvde, älskar och för vidare

Så händer det igen. Det är som en Charlie Chaplin-film från 1920-talet - där alla rör sig snabbt först och sedan sänks tempot till normalhastighet för att därefter sakta ner till slow motion för att så till sist stanna helt. Jag blir lika överraskad varje gång.

Sedan  öppnas alla dörrar och män i vita skjortor, kvinnor i traditionella kläder och tichels och barn börjar likt ett lämmeltåg inta gator och trottoarer och de nio Beit Knesset som finns i lilla Katzrin fylls.

Sedan börjar det - och 200 personer i min synagoga börjar be inlevelsefullt och glatt och de rytmiska vackra sångerna fyller hela byggnaden och påverkar varje cell i min kropp. Jag nyper mig i kinden och tänker: Får jag vara med en gång till? Är jag verkligen här? Är jag en i gänget? Jo, jag är här och jag är en i gänget och jag njuter av varje sekund.
Jag tänker med tacksamhet på alla de judar som idag och i två tusen år - utanför Israel - i ur och skur och ofta med motstånd, har upprätthållit och utvecklat vårt religiösa liv. Som utvecklat och bibehållit vår tro, våra traditioner och vårt levnadssätt, så att  vi kan samlas, sabras och övriga från jordens alla hörn, och förenas i ett levnadssätt som är välbekant och hemma för oss alla. Sex miljoner av oss har kommit hem - lika många som dog i Förintelsen.

Vi samlas alla efteråt och alltid blir jag hembjuden på mat, sång, gemenskap och diskussion av veckans Torah-avsnitt.
Nästa morgon 08:30 upprepas scenen. Tystnad, lämmeltåg, gudstjänst, glädje, sång, mat och vila. Vardagen är långt borta. Vi är lyfta till en högre nivå. Umgänge, reflexioner, känslan av att vara en del av något större, bortom vardagens vedermödor. Man är inte bara en fysiologisk varelse som föds, lever och dör: Vi har också en gudomlig del som följer skaparens cykel. Skapa under sex dagar för att sedan vila från skapande arbete - och betrakta det skapade och se att allt är gott.

Så närmar sig dagens slut. Dagen som börjar efter solnedgången som det som är beskrivet i skapelseberättelsen. Den sista gudstjänsten innan dagen är slut och det rituella avslutandet av Shabat - sabbaten - och markeringen att vardagen börjar igen och önskan om en bra vecka har genomförts.

Jag går fram till centrum och väntar.
Så händer det - det stillastående börjar röra sig lite, blir slowmotion, sedan normalhastighet och därefter som 1920-talsfilmen igen, med Charlie Chaplin och där alla rör sig snabbt och skuttigt.

Jag går till mitt favoritställe där ägaren skrattar igenkännande och tar fram en Goldstar och önskar mig Shavua tov. Jag sätter jag mig ned i värmen och dricker min kalla öl och tackar Gud för att han lät mig få komma hem och bli en del av allt detta.

Jag, sonen till en överlevande från Förintelsen fick äran att komma hem och upprätta dem i min familj som försvann i Auschwitz/Birkenaus skorstenar. Här stannar vi, och jag. Det  finns ingen väg tillbaka.

torsdag 21 juni 2018

Utomjordingarnas analys av världen - det största landet på jorden (eller det minsta)

- Hur blev du skadad?
- Jag var 20 år och rusade mot  ett stängsel.
- Varför?
- För att försöka döda Israeler på andra sidan
- Vad fick dig att göra detta när du visste att risken att bli skjuten var överhängande?
- Bra fråga
- Varför rusade inte ledarna själva mot stängslet? En bra ledare går ju täten för att visa vägen och bör  ju föregå med gott exempel.
- Bra fråga.

Vilket syfte har ett samhälle med att offra sin ungdomar genom att medvetet låta dem dö eller bli invalidiserade resten av sina liv? (Livslång pension via biståndsmedel.) Detta framför ett stängsel på gränsen till Israel - ett Israel som tydligt har informerat om konsekvenserna av att försöka att ta sig in i Israel och mörda israeler!
Hur kan det ge tillfredsställelse att tända eld på så mycket som möjligt av fält, naturreservat och grödor på andra sidan gränsen? Samtidigt som vilda djur och fåglar dör i bränderna?

Jag tänker: Om en utomjording vill ta reda på ondskan i världen och skaffar sig information genom media och FN:s beslut så skulle Israel täcka nästan hela jorden. Om de istället bestämmer sig för att räkna antalet mördade i inbördeskrigets Syrien skulle Israel vara så litet att landet inte skulle synas och Syrien skulle täcka en stor del av jordens yta.
Minsta händelse i Israel blir stora nyheter för media över hela världen.
Stora händelser i Syrien är det inget nyhetsvärde i.

Under en månad i år har Israel , ett av det minsta i världen, en demokrati i ett hav diktaturer, utsatts för:
* Lågintensivt krig med Iran med en uppladdning på gränsen till Syrien och med raketanfall mot Israel - detta är Israels fel.
* Irans uttalade målsättning att massmörda  Israeler - detta är Israels fel.
* Uppsägningen av avtalet med Iran från USA - detta är Israels fel.
* USA:s flyttande av sin ambassad till Jerusalem - detta är Israels fel.
* Hamas' försök att invadera Israel med det uttalade målet att mörda Israeler - detta är Israels fel.
Hizbollahs hot om raketanfall - detta är Israels fel.
* Dygnslånga raketanfall utan uppehåll från Gaza mot civila mål i Israel - detta är Israels fel.

Ska vi släppa in terrorister för att mörda israeler innan vi får använda våld för att försvara oss ? Varför angrips då inte den hermetiskt tillslutna gränsen mot Egypten?
Därför att då släpper Egypten en bomb och alla protester är över och världen mumlar lite i bakgrunden. Det kommer inte Egypten att bry sig om. Det är redan tillräckligt med terrorister som tagit sig in i Sinai från Gaza och skjutit egyptiska poliser och satt kyrkor och moskéer i brand. Världen kommer tyst att acceptera Egyptens rätt att försvara sin gräns.

Israel har återigen värnat sin norra och östra gräns. Som alla länder gör. Det enda vi vet är att det inte dröjer länge förrän nästa attack kommer och att vi då återigen kommer att försvara våra gränser - för något alternativ finns inte
Hur längre kan ett litet land, där alla bor i ett gränsområde och ständigt utsätts för existentiella hot av denna kraft egentligen hålla ut?
Svar: För evigt.

Margot Wallström sover på regeringsplanet på väg till FN där hon kommer att arbeta för ytterligare fördömanden mot Israel. Detta klargjorde hon inför Hamas' anhängare i Göteborg; genom att tydligt förklara att Sverige kommer att fortsätta att arbeta vid sida av Hamas och med Hamas. Och slåss för och med dem. Detta är en krigsförklaring uttalat av en utrikesminister i egenskap av utrikesminister.
Ut med Israelerna, kasta dem i havet - detta är en omskrivning för att slå ihjäl alla. Det är diktaturstaternas öppet uttalade mål och det är detta som svensk utrikespolitik aktivt stödjer.

- Jag är ingen antisemit, säger Wallström.

Inget nytt under solen.

onsdag 23 maj 2018

Du är helig och ditt namn är heligt eller hur man botar en djup depression

Nu ska jag skriva ett inlägg som är annorlunda än tidigare, som skiljer sig från vad jag brukar skriva.
Det finns en bön som heter Amida, som vi läser varje dag. Den består av 18 böner som är ca 3000 år gamla och sattes ihop av "Det stora rådet"; 120 män, många profeter, efter att andra Templet hade invigts. Det tog 20 år att sammanställa bönerna och syftet var att sammanfatta och skapa en mall för att be, vilken sammanfattar vår gudsuppfattning. Alla ord är ifrån Torah (den hebreiska bibeln).
Denna bön har varit avgörande för min judiska religiositet och mitt för liv:
"Ata Kadosh ve Shimcha Kadosh." Du är Helig och ditt Namn är Heligt.
Men - varför inte bara, "ditt namn är heligt"? Varför "du är helig"?
 
Jag har tidigare jobbat som samtalsterapeut.
En gång kom en man i 40-års åldern till mig. Han var djupt deprimerad och hade mycket ångest. Han var böjd och kraftlös och som alla djupt deprimerade levde han inlåst i sig själv. Kommunikation med omgivningen var minimal.
Han sa inte mycket första gången..
Han kom tillbaka nästa vecka. Han var självmordsbenägen men inte i så pass dåligt skick att doktorn ville lägga in honom på psykiatrisk klinik, och han vill fortsätta träffa mig mig där på vårdcentralen.
Så vi upprättade ett kontrakt där vi beslutade att träffas 10 gånger och därefter göra en utvärdering.
Han fick lova att inte ta livet av sig, eftersom han då inte kunde fullfölja sin del av kontraktet.

Efter hand fick vi igång samtalen. Han hade ett eget företag som gick bra men som krävde mycket arbete. Han hade en familj med fyra barn. Allt gick bra tills en dag då allt tog stopp. Det gick inte att arbeta. Han satt fast.
Han gav upp och han kände sig värdelös och utan livsvilja. Han kunde inte äta och sömnen var dålig. Det fanns ingen mening med livet. Han kände att han bara var en belastning. Livet hade ingen betydelse. Han hade önskan om att dö.
- Varför tillhör jag den första generation som har råkat ut för detta? "Gå in i väggen." Varför?
Jag bad då att få berätta en episod ut bibeln, vilket han godkände.

Jag började berätta om Elias - den store Profeten. Han som ska komma tillbaks och förebåda den messianska tiden.
Jag berättade om hur Elias, som representant för vår Gud, utmanade Baals profeter, platsbundna gudar som bestämde och som människorna slogs för. Elias utmanade dem - alla 400 - och besegrade dem. Vår Gud - den icke platsbundne, Han som har skapat allt och har kontroll över allt. Han som ser oss alla, han visade sin makt.
Jezebel var drottningen som var beroende av sina profeter. När hon fick höra om kraftmätningen och att hennes 400 profeter var döda, beordrande hon att Elias skulle dödas.
Detta var ett hot av en drottning utan mandat, ett tomt hot, men Elias "gick i i väggen" - han blev skräckslagen och rusade ut i öknen söder om Beer-Sheva.
Elias gav upp, lade sig ned och bad Gud dräpa honom. Han var djupt deprimerad.
Gud lät en ängel ge honom mat, dryck och skugga.

Elias gick ut i öknen och gömde sig i en grotta.
- Vad gör du här, Elias? frågade Herren honom, två gånger.
- Gå ut och ställ dig inför mig på berget, befallde Herren honom. Jag ska gå förbi där. Sedan svepte en väldig storm fram över berget, så våldsam att klipporna slets loss, men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom en fruktansvärd jordbävning, men Herren var inte i den.
Efter jordbävningen kom det en eld, men Herren var inte heller i elden.
Efter elden hördes en stilla susning.
  
När Elia hörde susningen gömde han ansiktet i sin mantel och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. Då hördes på nytt en röst, som frågade: 
- Vad gör du här, Elias?

Elias blev frisk och fortsatte sitt liv och de uppgifter han hade.

- Du är inte den förste, sa jag till min patient.
- Elias, denna enorma människa "gick in i väggen".
Han kände sig värdelös och han ville dö. 
Han var beroende av hjälp - mat, dryck, skugga - och han behövde tid.
Han gick ut i öknen och gömde sig. 
Han samtalade med Gud.
Han blev frisk.

Så det vi nu gör är detsamma. Du får mat och dryck och vila av din fru. Du vill dö, du vill vara för dig själv, det tar tid - lång tid - men vi har tid och du för ett samtal.
Det är inte heller i det supereffektiva, kravfyllda och fyrkantiga livet som lösningen finns. Den finns i susningen, i stillheten, i vilan - i det existentiella samtalet.
Det nya är medicin, en effektiv medicin som mänskligheten har lyckats att få fram. 
Ibland i livet är man den som ger och ibland är man den som tar emot. Du ska ta emot men du ska också göra jobbet att bli frisk - det är du som ska göra det. Du har resurserna, men just nu behöver du all den hjälp du kan få och jag tycker du ska ta emot den.

Min patient var tyst ett tag, och så sa han: Tack. Tack! Jag går hit enbart för att du lyssnar på mig och du talar till mig och så lyssnar du mer på mig - och jag kan tala med dig som om du är en vän. Jag går också hit för att du står ut med mig . Du kommer till varje samtal. Jag kommer för jag mår bättre efter samtalen.
Vi träffades varje vecka men samtalen vi hade med varandra vände hela utvecklingen  Han bestämde sig för att kämpa.
Han blev till slut helt återställ men det tog ett år.

Ata Kadosh ve Shimcha Kadosh - Du är Helg och ditt Namn är Heligt.

Du är helig. Du. Du! Och om det finns ett Du så finns också ett Jag. Om du har ett namn så är du personlig. Du och Jag. Det finns en relation mellan ett du och ett jag. En relation som är livets kärna. Du HaShem, Skaparen av allt ur ingenting och som har en personlig relation med mig, Shaul - lilla jag, så liten att jag inte ens är ett dammkorn i skapelsen.
Du och jag - ska vi snacka lite? Vad säger du om det? Det finns en del jag vill säga och du kanske har något att säga mig. Vad säger du? Ska vi sätta oss och prata en stund? Vad vill du att jag skall ägna min tid åt? Har du några förslag? Ger du mig verktygen om jag nu ska tjäna dig? Okej. Ger du mig uthålligheten? Ger du mig kraften att orka i livets alla svårigheter? Ger du mig styrka att hjälpa och att bli hjälpt?

I judisk religiositet är det en absolut övertygelse om en personlig gudsrelation och att Skaparen alltid lyssnar och svarar. Kanske inte på det sätt som vi vill, kanske inte på något vis som verkar vettigt, men på det sätt som är riktat mot mig - om vi lyssnar i susningen - om vi lyckas identifiera det och orkar lyssna.

Men varför lät han 1,5 miljoner barn mördas i Förintelsen?
Jag vet inte och det plågar mig - men har de överlevande lyckas bygga nya liv och fortfarande ber samma bön som vi alltid har gjort och att många av dem - men minsann inte alla -  fortsätter att tala med Gud - vem är då jag att sluta med det?



fredag 18 maj 2018

WE PROTEST - BY SAYING YES  

We humans are the only creatures in the universe who have a free will, a will to make choices.
We are able to protest against injustice that affects us.
We can protest by saying no - no degrading, no to destroying and polarising. No to blaming "the others" and to waive our own responsibility. We can always choose to see ourselves as victims. But then we get stuck in pointless hatred.

We have the ability to protest by saying yes - yes to building human relationships and positive societies, to develop through conversation, through supporting and caring, by always presume that people have equal value. We choose to keep going. 

We Jews and our country, Israel, protest by saying yes.

We protest when Israel and the Jews yet again are accused of all the old spruced up traditional anti-Jewish templates - they keep demonising us, and as usual they want to blame all injustices on Israel, portray Jews as oppressors, exploiters and killers, like a cancer infiltrating all living tissue, perceiving us as killing Christian children and make matza of their blood, as God killers, and as responsible for the Holocaust of six million European Jews as well as child abusers by our traditional circumcision of boys, as animal abusers through our traditional slaughtering method, and now, of course, as evil beings treating the inhabitants of Gaza just like the Nazis treated ourselves - not forgetting that we are also exploiters of the poor, the abused, the helpless, the hungry, as capitalists and communists and as those who seek to control the world as well as those who have built Israel on the blood of Palestinians.

I protest against this by telling you about our protest.
We protest against this through Israel's democracy.
We protest against this by saying yes to a legal society, a functioning social system and healthcare system for all.
We protest against this by defending the right to freedom of religion, for all faiths.
We protest against this through Jerusalem, our religious center, and our eternal capital, Jerusalem, which embodies all that is the core of Judaism. Jerusalem, the city that is the heart of everything Jewish and which for 3000 years has been the heart of our religious life, our traditions and our longing for a world in peace.

We protest against this through Tel Aviv, the city that never sleeps.
We protest against this by having a defence force based on a moral code that no other countries in the world can measure up to.
We protest against this by providing advanced medical assistance to thousands of war wounded, adults and children from Syria who need our help and who are are being cared for in Israel, even though we are in a state of war with Syria. They need us and we help them and show them that we care, no matter who they are or where they come from. 

We protest against this by not perceiving ourselves as victims, a victim one can give alms to calm you own conscience. A victim who is not allowed to speak for himself. A victim disclaiming his own responsibility.

We protest against this by reusing 85% of all sewage in Israel.
We protest against this by having field hospitals complete with personnel and equipment ready to travel anywhere on earth when natural disasters or war happens so that we are able to help those who need us. 
We protest against this by sending juggernauts and trucks with food and necessities every four minutes - every four minutes - around the clock, all year around, to the people of Gaza - despite their leaders being terrorists who have the sole purpose and not shy to say so - of murdering all Jews.

We protest against this by all Jewish nobel prize winners. 
We are protesting against this by all start-up companies and our hi-tech and medical advances that make life easier and even cures sick and needy people all over the world.

We protested against this in the form of my grandfather and the others who prayed the Shma Israel before they were murdered together with their families in the death camps during World War II. Those who recited Shma Israel as they went to their deaths, to God, who seemed to have forsaken them - still they did not abandon Him.
We protested against the Nazis through our prayers - you can kill us but you can not take our pride or our dignity from us.

We protest against this by honouring all the survivors ans well as all the people murdered during the Holocaust, and by continuing to be Jews.
We protest against this, me and my wife, by having moved home, to Israel.
We in Israel protest against this together, with the protesting Jews from all of the Middle East countries and those from Ethiopia, from the Soviet Union, the United States, France, Sweden and all the others living in Israel as well as in the diaspora.

We have never been autonomous and self-governing throughout all generations of exile. We never had a country of our own during our banishment from our own country, the country we loved and never forgot. Where our prayers went as we longed for Zion, for Jerusalem. 

However, we have survived and outlived all the mighty regimes we have lived, and sometimes been slaves under.
We have a regulatory and legislative system that makes up the difference between a life of chaos and a life lived within a protective moral and legal fence.

We stick to the road we have been wandering for 4000 years, and we show people's ability to build instead of tearing down and destroying.

We are convinced that our God is committed to his promise to protect his people.

So we protest by living, surviving, by loving life and continuing to live.

We are protesting.

Vi protesterar - genom att säga ja


Vi människor är de enda varelserna i universum som har en fri vilja att välja.
Vi kan protestera mot orättvisor som drabbar oss.
Vi kan protestera genom att säga "nej" - till att bryta ned, förstöra och att polarisera. Att skylla på "de andra" och att frånsäga oss vårt eget ansvar. Vi kan alltid välja att se oss själva som offer. Vi fastnar i hat.
Vi kan protestera genom att säga" ja" -  till att bygga mänskliga relationer och samhällen, att utvecklas genom samtal, genom att utgå ifrån människors lika värde. Vi går alltid vidare.

Vi judar och Israel protesterar genom att säga ja. 

Vi protesterar när Israel och judarna anklagas med alla traditionella antijudiska schabloner - där man  demoniserar oss, där man vill skylla alla orättvisor på Israel och judar som förtryckare och utsugare, som en cancer som infiltrerar allt levande, som utmålas som de som dödar kristna barn och gör matza av deras blod, som gudsmördare, som  ansvariga för Förintelsen av sex miljoner  europeiska judar, som barnmisshandlare genom omskärelse av pojkar, som djurmisshandlare genom vår slaktmetod, som de som behandlar de boende i Gaza som nazisterna behandlade oss, som utsugare av fattiga, som kapitalister och kommunister och som de som strävar efter världskontroll och de som har byggt Israel på palestiniers utgjutna blod.

Jag protesterar mot detta genom att  här berätta för er om vår protest.

Vi protesterar mot detta genom Israels demokrati.
Vi protesterar mot detta genom att säga ja till ett rättssamhälle, ett fungerande socialt system och sjukvårdssystem för alla.
Vi protesterar mot detta genom att försvara rätten till religionsfrihet.
Vi protesterar mot detta genom Jerusalem, vårt religiösa centrum och vår eviga huvudstad, Jerusalem, som förkroppsligar allt det som är kärnan i judendomen. Staden som står i centrum för allt judiskt och som i 3000 år stått i centrum för vårt religiösa liv, våra traditioner och vår längtan efter en värld i fred.

Vi protesterar mot detta genom Tel-Aviv, staden som lever dygnet runt och aldrig sover.
Vi protesterar mot detta genom att ha en försvarsmakt som vilar på en moral som inga andra länder i världen kan mäta sig med.
Vi protesterar mot detta genom att ge avancerad medicinsk hjälp till tusentals krigsskadade barn och vuxna från Syrien, vilka vårdas på sjukhus i Israel, trots att vi befinner oss i ett krigstillstånd med Syrien.

Vi protesterar mot detta genom att inte se oss som offer. Ett offer man kan skänka en dusör för att stilla sitt eget samvete. Ett offer som inte tillåts att föra sin egen talan. Ett offer som frånsägs sitt eget ansvar.
Vi protesterar mot detta genom att återanvända 85% av avloppsvattnet i Israel.
Vi protesterar mot detta genom att ha fältsjukhus stående färdiga med personal och materiel för att kunna åka vart som helst på jorden när naturkatastrofer eller krig behöver vår insats.
Vi protesterar mot detta genom lastbilstransporter av förnödenheter dygnet runt, året om, till Gazas befolkning - trots att deras ledare är terrorister som har som enda mål med sin existens att massmörda alla judar.
Vi protesterar mot detta genom alla judiska nobelpristagare.
Vi protesterar mot detta genom alla företag som startas och vår hi-tech och våra medicinska framsteg som underlättar för och botar sjuka över hela världen.

Vi protesterade mot detta genom min morfar och andra som bad Shma Israel innan de mördades tillsammans med sina familjer i Auschwitz/Birkenau. De som bad Shma Israel när de dog, till en  Gud som även om han tycktes ha övergivit oss - så övergav vi inte honom.
Vi protesterade mot nazisterna genom vår bön -ja, ni kan mörda oss men ni kan inte ta vår stolthet eller vår värdighet ifrån oss.
Vi protesterar mot detta genom att hedra alla de överlevande och alla de mördade i Förintelsen, genom att fortsätta att vara judar.
Vi protesterar mot detta, jag och min fru - genom att ha flyttat hem, till Israel.
Vi protesterar mot detta tillsammans med de protesterande judarna från alla mellanösterns länder och från Etiopien, från Sovjet, USA, Frankrike, Sverige och alla de andra som bor i Israel och i diasporan.

Vi har aldrig varit självständigt självstyrande under alla generationer av exil.
Vi har dock överlevt alla de mäktiga regimer som vi har levt under.
Vi har ett regelsystem som utgör skillnaden mellan ett liv i kaos och ett liv inför ett skyddande staket.
Vi håller fast vid den väg vi har vandrat i 4000 år och vi visar människans möjligheter att bygga istället för att riva ner och förstöra.
Vi är övertygade om att vår Gud står fast vid sitt löfte om att skydda sitt folk.

Vi  protesterar mot detta genom att leva, att överleva och att fortsätta leva.
Vi protesterar.