lördag 8 december 2018

Vad händer i norra Israel?

Jag kommer nu i veckan att åka ifrån min bostad i Katzrin på Golanhöjderna till syriska gränsen som ligger 15 km härifrån. Jag tänkte göra en liten film och visa er var Hizbollah/Iran försöker etablera sig i Syrien och längs med gränsen till Israel.
Jag ska därefter köra de tre milen till gränsen till Libanon och till staden Metulla och där visa er hur nära tunnlarna ligger staden och  också visa vilka konsekvenser det hade kunnat bli om de används i ett eventuellt krig.

Iran vill etablera tre fronter mot Israel; i Gaza, Libanon och på Golan.
Irans syfte är att splittra Israels försvar för att få oss att slåss på tre fronter och därmed splittra försvarsmakten och på så vis knäcka motståndskraften i Israel.
Israel är ett så extremt litet land att det inte finns någonstans att fly till. Landet är 16 kilometer brett på det smalaste stället.
När omvärlden fördömer oss för allt djävulskap som finns på jorden så förstärks fiendernas vilja att försöka att krossa oss. 
När många i världen talar om att vi inte har rätt att finnas betyder det i praktiken att man kan ge Iran och deras proxys runt Israel den energi de behöver att försöka anfalla och försvaga Israel och mörda så många som möjligt. Den återhållande faktorn är att vi/Israel kommer att krossa våra fiender på kort tid.

Vi har lärt oss att i Auschwitz/Birkenaus gaskamrar möttes judar från hela Europa och vi lärde oss att vi i aldrig fullt ut kan lita på den omvärld som svek oss. Vi måste lita på vår egen förmåga.
I Metulla höll paniken på att sprida sig, under ett dygn - men folk stöttade varandra och sedan gick livet vidare.
Det är denna inställning till livet som finns här och är en del av miraklet och trots ständiga hot så kokar detta land av liv,
 
Vi ses när jag har gjort min lilla film.

torsdag 15 november 2018

Vägen tillbaka

Året var 1989 och jag skulle åka tillbaks till Sverige efter en av alla semestrar i Israel. Som vanlig stod en man från Chabad på flygplatsen och erbjöd alla passerande att lägga tefillin, bönekapslar och remmar. Jag hade aldrig gjort detta tidigare men denna gång gick jag gick faktiskt fram till mannen och för första gången i mitt liv så lade jag tefillin.

När jag var färdig så svepte mannen med sin hand över myllret bestående av de resande på Ben Gurion-flygplatsen och sa: Det där är inga riktiga judar. De lever inte så som man bör.
- Var kommer du ifrån? frågade jag honom.
- Jag kommer från Brooklyn i New York, svarade han.
- Du är uppvuxen i Chabad? var min följdfråga.
- Ja, det är jag.
- Så vad vet du om de människor som finns här? Vad vet du om vad de bär på, frågade jag då, lite förvånat.

Jag berättade sedan för honom att jag letade efter min judiska identitet efter att ha tagit upp min morfars fallna mantel, den som han lämnade i gaskammaren i Auschwitz/Birkenau.

- Vägen tillbaks till det judiska är lång och slingrig, sa jag, men vem är du att döma? Kanske du bara bär en uniform som inte har något inre värde? Och kanske är många därute på väg - liksom jag? Kanske de alla försöker hitta tillbaks efter Förintelsen, kanske de alla bär på smärtan från Förintelsen och kanske är alla som du ser här, riktiga judar men utan uniform? Det vet du inte.

För tre veckor sedan åkte jag till Sverige från Israel för att träffa mina barn och barnbarn, för att föreläsa och för att vittna i en rättegång. Det var första gången jag besökte Sverige sedan jag flyttade hit till Israel.
Jag var fylld med motstridiga och omtumlande känslor. Det kändes härligt att åka till Sverige för alla mötens skull, det var härligt att få tala svenska som omväxling men jag bar ändå på samma känsla som alla andra gånger jag varit här i Israel som turist.Jag är här och hälsar på. Känslan var svår att hantera.
Jag tittade på mitt Israeliska blåa pass och plötsligt insåg jag, att nu åker jag till Sverige för att hälsa på och att jag sedan åker hem igen - hem till Israel. Jag fylldes av en varm och bestående känsla av tillfredsställelse.

Jag fick en nästan oemotståndlig lust att visa de svenska och norska turisterna runt omkring mig att jag är nästan som er men ändå inte. Ni bär på ett svenskt rött EU-pass men jag bär på ett blått pass. Ett pass som är en symbol och som visar att jag äntligen har gjort det som jag bara drömde om 1989 - att flytta hit till Israel. En symbol som är en sammanfattning av en livslång dröm och många andras livsdrömmar där ute på Ben Gurion-flygplatsen. Att få bo här i Israel och utan rädsla få vara de personer som vi är - och att få leva det liv som vi vill, religiöst eller sekulärt.

Mindre än tio mil från platsen jag stod på, landade granater och missiler riktade mot civila oskyldiga israeler som fick kasta sig ner i skyddsrummen när terrororganisationen Hamas försöker mörda dem alla, enbart för att de är Israeler. Tidigare i år har vi själva fått sitta i skydd där uppe på Golan, av samma orsak även om inga raketer kom över gränsen eftersom de sköts ned av missilförsvaret.

Den 4000 år långa erfarenheten har lärt oss att om vi inte har ett eget land och inte kan försvara detta land så är det andra som definierar oss. Detta faktum är en av de bestående erfarenheterna från Auschwitz/Birkenau  - det har ingen betydelse vilka vi är och hur vi ser på varandra, när vi ändå mördas för att vi är judar.

Jag är säker på att alla här och utanför Israel förstår de signaler som omgivande länder sänder till oss och som så många andra tidigare har gjort- vi tänker krossa er för att ni alla är judar och Israeler oavsett  hur ni ser på er själva - precis som vi alltid har gjort oavsett om ni är från Brooklyn i New - York eller från Gamla staden i Lidköping. 



Bes??k g??rna min blogg p??
http://stefanlindmarkslardomar.blogspot.se/

fredag 26 oktober 2018

Margot Wallström! Jag är här nu!

Fru utrikesminister! Jag är här nu. Som jag sa. Du vet. I Israel. Jag skrev till dig för ett par år sedan, du kanske minns det. Jag skrev och berättade om de människor som byggde staten Israel. De överlevande från Förintelsen, de judar som blev utslängda ifrån arabvärlden och bestals på allt de ägde av sina forna hemländer, de etiopiska judarna som vandrat genom dödens öknar, de Sovjetiska judarna som flydde undan antisemitismen och alla de andra judarna som har flyttat hit.
Fru utrikesministerier Nu är jag en av dem - jag, sonen till en överlevande från Förintelsen. Jag som har levt hela mitt liv i Sverige och tjänat landet som soldat, som ambulanssjuksköterska, som terapeut och framför allt som föreläsare om Förintelsen och dess konsekvenser.  Jag har lämnat ett Sverige som inte längre är det land jag en gång har levt i. Det Sverige som har förändrats ytterligare under de två år som gått sedan jag skrev till dig - och inte till det bättre.
Fru utrikesminister: . Jag lämnar ett Sverige där våld, gänguppgörelser, skjutningar, våldtäkter och  gruppvåldtäkter har blivit vardagsmat - ett land där antisemitismen ökar dramatiskt, ett land vars regering har storhetsvansinne och tror sig vara  moraliskt överlägsen
Fru utrikesminister : Du är känd här. Du har lyckats bli känd som utrikesministern som anser att Israel var ansvarig för terrorattacken häromåret i Paris och den utrikesminister som anklagar Israel  för utomrättsliga avrättningar. Har du tänkt på, att av de 160 000 asylsökande som kom till Sverige 2015 från Mellanöstern så kom inte  en enda ifrån Israel? Här bor två miljoner araber, men ingen av dem flyr från Israel - inte en enda. Har du funderat över det när du lade ned all  den kraft du kunde uppbåda för att diktaturerna i  skulle ge dig stöd så du fick din plats i FN's säkerhetsråd. Det enda ni  har gemensamt är just hatet mot judar och mot Israel.
Fru utrikesminister,  du fick din plats, i ett "råd" bestående av diktaturer i ett FN som för länge sedan förverkat sin rätt att kalla sig världssamvete då diktaturerna tagit över och antalet resolutioner mot Israel vida överstiger de resolutioner som borde antas mot exempelvis Syrien och Iran. Länder varifrån de 160 000 asylsökande kom 2015 men detta ser inte du nu när du nu har din eftertraktade position och faktiskt har möjlighet att påverka.

Fru utrikesminister : Sedan jag skrev senast skriks det på svenska gator att vi judar är apor och grisars avkommor och  att man ska skjuta oss. Det har kastats bensinbomber mot min synagoga och mot kapellet i Malmö. Göteborgs judiska församling lägger idag 53% av sin budget på sin egen säkerhet - men du vill inte se detta, du har inte velat höra varningssignalerna, du som beskyller Israel - mitt Israel - för att vara orsaken till allt ont som sker. Du sa i tidningen Judisk Krönika att du inte förstår varför judar  vill flytta till ett liv "bakom murar".
Men fru Utrikesminister  om intervjun gjordes i Judiska Församlingens lokaler, så passerade du höga stängsel,  murar  och säkerhetskontroller. Staketen och murarna som är  till för att vi och du skall kunna känna oss säkra mot de som vill döda eller skada. Vad är den principiella skillnaden mellan staket och murar hos Judiska institutioner i Sverige och staket och murar mot de som vill döda och skada oss här? Vem kan vi lita på. Den historia erfarenheten har lärt oss att vi måste lita till oss själva - mot de som vill oss illa.
Fru utrikesminister :Har du missat att Sverige  sakta men säkert håller på att implodera. Länder kollapsar inte på grund av dålig ekonomi. Länder kollapsar genom att moralen sakta men säkert urgröps och att mänskorna  tappar tron på det liv de lever.
Fru utrikesminister, vi firar Pesach nu. Vi firar vårt folks uttåg ur Egypten och resan mot Israel. Vi tågade ut som ett folk och vi var ett folk när vi kom hem till Israel.
-" Jag som en gång var slav är nu fri"  Jag har  ett förpliktade att hjälpa de som är ofria. Jag har samma förpliktigade mot mig själv.  Jag gjorde samma resa. Det tog längre tid än jag hade kunnat ana att förbereda mig, med allt det praktiska och allt det administrativa.  Jag har känt mig alltmer ofri och hämmad. Vet inte riktigt varför men det växte en längtan inom som inte gick att skaka av mig Jag väntade på rätt tillfälle. Men det kom aldrig så jag skapade tillfället istället - och nu är jag här, i Israel under Pesach . Befrielsens högtid. I Israel. Där jag känner mig tryggare än jag någonsin  gjorde i Sverige.
Fru utrikesminister :. Jag är äntligen här hos mitt folk. Om jag vore religiös- vilket jag känner mig - skulle jag kunna säga att samma längtan som  fanns när vi lämnade Egypten finns hos mig.
Utrikesminister :Om vi lyckas att etablera oss och när eller om Israel släpper in dig i landet,  är du välkommen hem till oss så ska jag visa dig det riktiga Israel - med dess för- och nackdelar - det Israel du inte känner till - Israel som har tagit sin plats på scenen och som stannar där oavsett vad som än händer och oavsett vad du än tycker.
Fru utrikesminister  - Gam Zeh Yavor - också detta -  du- ska passera och vi kommer att leva  vidare precis som har gjort i 4000 år och vi fortsätter att i generation efter generation att fira  Peasch - frihetens högtid - och nu i ett fritt land - Judarnas land - vårt land.
Gilla läget Margot Wallström - vi stannar kvar.

Till sist:" LeShana Haba'a Biroshalayim" - nästa år i - det odelbara - Jerusalem - Judarnas stad och Israel huvudstad.


Följer du med?







Madam Foreign Minister! I'm here now, in Israel!.


Madam Foreign Minister! I'm here now. You know, in Israel. Just like I said I would be. I wrote to you two years ago, you may remember. And I told you about the people who built the state of Israel; the survivors of the Holocaust, the Jews expelled from the Arab world and Iran, and who were robbed of all of their possessions, the Ethiopian Jews who walked through the deserts of death, the Soviet Jews who fled from the anti-Semitism and all the other Jews who have moved here to live together with the Jews who have lived here for generations.

Madam Foreign Minister, now I am one of them - I, the son of a survivor from the Holocaust. I, who have lived all my life in Sweden and have served the country as a soldier, as an ambulance nurse, as a therapist and above all as, a lecturer of the Holocaust and its consequences. I have left a Sweden that is no longer the country I have known my whole life. Sweden, a country that has changed further over the years since I wrote to you - and the change is not for the better.

Madam Foreign Minister, I'm leaving Sweden where violence, gangs fight for territory, power and "respect", shootings, rape and especially gang rapes have become the norm - my Sweden which is now a country where anti-Semitism is dramatically increasing even further, a country whose government suffers from at severe case of megalomania and believes itself to be morally superior to any other country in the entire world.

Madam Foreign Minister: You are well known here. You are known as the foreign minister who believes that Israel was responsible for the terrorist attacks in Paris and the foreign minister who accuses Israel of extrajudicial executions. Have you ever thought about the fact that of the 160 000 asylum seekers who arrived in Sweden in 2015 from the Middle East, not a single one came from Israel? Two million Arabs live here in Israel, but they don't leave Israel - why should they? But do you understand why that is? Did you ever stop to think about it when you used your power and connections and flirt unabashedly with dictatorships in order to get the support you needed to get your seat at the UN Security Council? What you have in common is the joint hatred  against Israel and against the Jews.

Madam Foreign Minister: The security council is a part of a UN that no longer does what it should. A UN that long ago forfeited its right to call itself the world conscience and where the the dictatorships  of the world have taken over. A UN where the numbers of resolutions against Israel far exceeds the resolutions for example, against Syria and Iran. Countries from which many of the 160 000 asylum seekers arrived in 2015. But you don't see this, you don't want to see this, now that you finally have the position you have been yearning for - never mind the cost - and actually have the opportunity to use your influence for the good. We know what is more important to the UN.

Madam Foreign Minister, since I last wrote to you Sweden has adapted to hearing people screaming  in the streets  that "Jews are the offspring of monkeys and pigs" and "shoot the Jews". Without ramification. Petrol bombs have been thrown against my synagogue and against the chapel in Malmö. The Jewish community center pays 53% of its budget, based on their members' fees, on its own security. But you don't want to see this, you did not want to hear the warning signs, you who habitually will blame Israel  like you always do - my Israel - to be the cause of all evil in the world. And then you wonder why the Swedish Jews leave. In the Jewish Chronicle you claim not to understand why Jews want to leave to Sweden in order to move to a life "behind walls".

But Mrs Foreign Minister, if the interview was made on the Jewish community's premises, you had to cross the high fences, the walls and security controls in order to enter. The fences and walls that make the Jews safe in Sweden. There are plenty of people in Sweden who want to kill us. So what is the fundamental difference between the fences and walls of Jewish institutions in Sweden and fences and walls against those who want to kill and hurt people in Israel? Who can we trust? Not those who are aiding and abetting. Not those who make hollow promises. Not those who lay the blame on the victims and coddle and defend the perpetrators. The history of experience has taught us that we can only trust ourselves against those who want to kill us.

Madam Foreign Minister, don't you see that the country of Sweden is slowly but surely is imploding? Countries do not collapse due to poor economy. Countries collapse by the lack of morale and by that, the loss of hope for those who live there. 

Madam Foreign Minister, now that we celebrate Pesach we celebrate our people's exodus from Egypt and the journey to Israel thousands of years ago. We left like a people and we were still a people when we arrived home, to Israel. "I was once a slave but now I am free." We have a duty to help those who are not free. I have the same obligation to myself. I made the same journey. It took longer than I could have foreseen, but now I'm here. I felt more and more and inhibited, incarcerated and unsafe in Sweden. There was a longing in me and I could not shake the feeling. I was waiting for the right time, but it never came - so I created the opportunity instead - and now I'm here - in Israel. During Pesach. The Feast of Liberation. In Israel, the country where I feel safer than I ever did in Sweden.  

Madam Foreign Minister, I'm finally here, with my people, and I am part of it. If I were religious - which I think I am and especially in this case - I could say that I had the same longing as my people had when we left Egypt.

Mrs Foreign Minister, if my wife and I succeed in establishing ourselves here and when, or if, Israel welcomes you back here, you are welcome to our home. I will show you the real Israel - with its pros and cons - the Israel you do not know. Whatever you think, Madam Foreign Minister - Gam Zeh Yavor - this will pass too - and you will too, and we will live on, just as in we have done for 4000 years, and we will continue to celebrate the feast of Peasch, for freedom for generations after generation - and now in a free country. The country of the Jews. Our country.

Margot Wallström - "LeShana Haba'a Biroshalayim" - to next year in Jerusalem - the ancient Jewish city, the indivisible capital of Israel.

Are you coming?


onsdag 24 oktober 2018

Fru Utrikesminister - Det är flyktingarna från Europa, Mellanöstern och Etiopien som du anklagar för att vara orsaken till terrorn i Europa

Ursäkta, alla ni som redan läst detta inlägg, det är inte nytt. Det publicerades för tre år sedan. Jag har dock blivit tillfrågad om jag kan lyfta det på nytt eftersom Margot Wallström i FN och dess säkerhetsråd låtsas vara emot antisemitism. Det är hon inte. Det är inte säkerhetsrådet heller. De uppmuntrar till den.  
Tilläggas ska att jag numera tillsammans med min fru har flyttat till Israel.



Fru Utrikesminister!
Mitt namn är Stefan Lindmark men också Shaul Ben Yitzhak.
Jag är jude. Jag är son till en överlevande ifrån Auschwitz/Birkenau.
Jag har bott hela mitt liv i Sverige. Jag har tjänstgjort i Försvarsmakten och jag har gjort värnplikt under sammanlagt 18 månader.
Jag har arbetat hela mitt liv med de mest utsatta människorna i vårt samhälle, som sjuksköterska och samtalsterapeut. Jag har arbetat med asylsökande och jag har arbetat inom ambulanssjukvården, BUP, primärvård men också inom Försvarsmakten, som sjukvårdslärare.



Fru Utrikesminister, lyssna på mina ord när jag säger: Det var min morfar, min mormor och deras små barn som brann upp i Auschwitz/Birkenaus ugnar och det var min blivande mamma som jobbade 30 meter från denna ugn och fick känna lukten av brinnande föräldrar och syskon. Det var min mamma som överlevde för att jag skulle kunna berätta om allt detta men också att älska landet hon förutom Sverige älskade - vårt land, judarnas land - Israel - och vilka som byggde det och hur annorlunda allt hade varit om landet hade funnits bara några år tidigare.



Fru utrikesminister: Det var min moster Channa (Eva) som överlevde en avrättning i Budapests ghetto genom att låtsas bli träffad, som inte hade något hem efter kriget, som sjuk och eländig åkte med båt till Israel men internerades på Cypern och till sist återvände 1948 till Israel. Det var hon som med vapen i sin hand försvarade sig mot de anstormande arabstaterna som kom för att slutföra Förintelsen av den europeiska judenheten.



Fru Utrikesminister - det var min vän Simcha som fick tre dagar på sig att lämna Irak 1955 efter att ha överlevt pogromen i Bagdad 1941, som byggde landet. Han och hans familj fick lämna allt de ägde efter en flertusenårig närvaro i Irak. De är de som aldrig fått någon kompensation för allt som stals från dem, och det var Israel som tog emot dem, det enda land som öppnade sig för dem och välkomnade dem. De fick bo i tält i två år och fick matkuponger - det var ett mycket fattigt land.



Fru Utrikesminister - Det var till Israel min vän Andy flydde 1981 ifrån Etiopien, landet där han var värd mindre än en påse potatis. Det var i Israel han blev fallskärmsjägare för att försvara landet där han äntligen blev en fullvärdig människa. Det var som fallskärmsjägare han under den första så kallade Intifadan fick lägga sitt vapen åt sidan för att springa och rädda de barn som de terrorister du menar handlar i desperation, hade placerat mellan sig och min vän Andy - just för att israeliska arméns soldater inte får besvara eld under sådana omständigheter. Det var bilderna när han bär undan skrikande barn som du och dina vänner tolkade som bevis på den israeliska försvarsmaktens övervåld.



Fru utrikesminister: Israel byggdes av de överlevande från Förintelsen tillsammans med 850 000 utslängda judar ifrån Mellanösterns alla muslimska länder, och byggs nu av deras barn och barnbarn, av Etiopiens judar som har levt ensamma, skilda från andra judar i världen, men som överlevt och nu är fria.


Det är Israel som är landet du och hela arabvärlden hatar därför att vi överlevde. Vi är hatade av arabvärlden därför de anser att judar är undermänniskor. Judar kan ingenting menar de - men vi lyckades ändå bygga den enda demokratin i hela regionen - det enda land där araber är självständiga medborgare med fulla rättigheter - precis som alla andra invånare där. Nästan två miljoner araber bor där, de enda fria araberna i hela Mellanöstern. Israel är landet där många araber och judar sida vid sida i Försvarsmakten förhindrar den kränkta arabvärlden från att genomföra - Gud förbjude - en ny Förintelse av oss judar. För det är det ultimata syftet med alla lögner om oss, med allt hat mot oss. Det är Den Evige Juden som står i vägen för fred på jorden.

Fru utrikesminister - Du ställer ställer större krav på Israel än på Sverige.


Fru utrikesminister - i Göteborg där jag bor har 109 stycken har blivit skjutna på fyra år, mestadels i områden med utanförskap och uppgivenhet över begränsade levnadsvillkor. Det är också där IS har ett starkt fäste, ja det största och starkaste fästet i Europa. Det är i Göteborg två svenska terrorister dömdes till livstidsfängelse för att ha skurit huvudet av en oskyldig människa och därefter med stolthet visat upp huvudet inför en kamera. Det är Göteborg vi judar många gånger den senaste tiden blir vaktade av k-pist-beväpnade poliser som riskerar sina liv för att skydda oss.
Det är i Sverige som flyktingförläggningar brinner, där gatorna är fyllda av tiggare, där invandrade människor trängs i förorterna, där utanförskapet och antalet hemlösa vida överstiger Israel. Det är Sverige som islamismen växer. Det är i Sverige jag inte utan fara kan bära min kippa; min lilla huvudbonad. Det är Sverige som är moralpredikant och tror sig veta svaren och uppfattar sig vara mer framstående moraliskt än andra länder men utan att förmå sig att se sina egna tillkortakommanden, landet som genom tur och feghet har lyckats stå utanför krig och därför tror att kramar och kravlöshet löser alla problem.



Fru utrikesminister - Om Sverige och Göteborg hade varit vardag i Israel hade du med stor sannolikhet tagit det som intäkt för ockupation, för förtryck av muslimer, som ett bevis på myndigheternas bristande förmåga, som orsaken till terrorismen i Europa och orsaken till ondskan.
Men nu är det Sverige och vi är bara 15 000 judar här. Judar som betalar stora pengar för vårt eget skydd för i Sverige finns ju inte antisemitism - eller hur?



Fru utrikesminister - Har det inte slagit dig att antalet asylsökande ifrån Israels 1,8 miljoner arabiska medborgare är noll? Det är människor från de andra länderna i Mellanöstern som vårt land nu fylls med. Länder där man slår ihjäl varandra och samtidig befinner sig i ett krigstillstånd med Israel.
Israel är landet som du och hela arabvärlden hatar därför att vi överlevde och vårt land blomstrar. Vi är hatade därför det anses att judar är undermänniskor. Judar kan enligt propagandan ingenting men vi lyckades trots detta bygga den enda demokratin i hela regionen.



Fru utrikesminister; Det är alla vi barn, barnbarn och barnbarnsbarn till de överlevande ifrån Förintelsen, ättlingar till flyktingarna från Mellanöstern, de efterkommande till judarna som kom från Etiopien - det är alla vi som med stolthet har byggt landet och som kommer att fortsätta att bygga det, försvara det och aldrig någonsin ge upp det land vi fördrevs till när ingen annan ville ha oss. Till det enda land som ville ta emot oss. Det är vi som älskar livet och som alltid reser oss igen, efter varje gång man har slagit oss till marken. Vi har aldrig haft vare sig ekonomisk, politisk eller militär makt utom i vårt eget land, Israel.



Fru utrikesminister: Det är ni som hatar oss, det är ni som vill göra er av med oss och ni som ständigt i politiskt korrekta former kräver vår underkastelse. Det var i Europa ni brände upp oss, inte för vad vi hade gjort utan för vad vi var - och är - judar.

Fru utrikesminister: Om du verkligen vill se Israel med samma glasögon som du tittar på Sverige så skulle du förundras över hur vi lyckades bygga landet som trots 67 år av konstant krigstillstånd är så fyllt av kärlek, liv, hopp och förtröstan.



Fru Utrikesminister - Vi har lärt oss läxan. Läxan som är att aldrig lita på utrikesministrar från bland annat Sverige, som nu lägger skulden på oss  - vi barn, barnbarn och barnbarnsbarn till överlevande från Förintelsen och de övriga flyktingarna från Mellanöstern och Afrika.
Det är inte för sent för dig, Fru Utrikesminister, att våga öppna dina ögon.

Fru utrikesminister - Jag flyttar snart  till Israel, det land som inte fanns när min mamma vid 23 års ålder tvingades ta hand om de jordiska lämningarna av sitt mördade folk. Jag flyttar för att jag numera är säker på att traditionellt judiskt liv inte har någon framtid i Sverige, landet jag tjänat hela mitt liv.



Fru utrikesminister: Jag önskar dig välkommen till oss när vi har etablerat oss så ska jag visa dig Israel som det är och inte som du tror att det är - och låta vår livsglädje få utmana dig till att börja se Sverige som det har blivit men också hur det skulle kunna bli om vår syn på livet kan inspirera dig att tänka om och tänka annorlunda.


måndag 15 oktober 2018

Jag har här ifrån Katzrin på Golanhöjderna gjort små filmsnuttar med min mobilkamera, kortfilmer från vardagen här, och lagt ut dessa på nätet.
Till min stora förvåning så har de rönt ett mycket stort intresse. Varför?
Svaret är att de många människor som älskar Israel och det judiska folket, är så matade med lögner från makthavare och media att det finns ytterst få kanaler som visar en annan bild av Israel.Man uppskattar därför att få något som kan kallas för balans, denna gång från en svensk-israelisk man som bor i Israel.

I augusti förra året i en liten stad på svenska västkusten, hjälpte jag en 14-årig pojke som blivit nedslagen och sparkad på av en vuxen man. Många rädda och uppjagade ungdomar sprang omkring runt pojken som låg på marken, till synes medvetslös. Som gammal ambulanssköterska och distriktssköterska undersökte jag honom och såg till han fick vård.
När jag lämnade vårdcentralen efter att pojkens föräldrar anlänt, kom en annan pojke fram emot mig, sträckte fram en hand och sa, - Tack för att du bryr dig - för att någon bryr sig. Jag blev chockad. Självklart måste man hjälpa. Gör inte alla det ?
Polismannen som därefter förhörde mig sa, att det är mycket sällan numera, som någon ställer upp som vittne.
Rättegången skulle ha hållits i september i år. Jag meddelande dock att jag är bosatt i Israel och att jag endast kommer att befinna mig i Sverige under en vecka i november. Till min enorma förvåning flyttades hela rättegången!

I veckans parasha (Torah-avsnitt) så beskrivs världens undergång i avsnittet om Noah och hans ark.
Det finns en utläggning av texten som sammanfattningsvis berättar;
Sådan är utvecklingen av synd - det börjar i det privata när människorna fortfarande är medvetna om vad som är rätt eller fel. Korruption, omoraliska handlingar och avgudadyrkan. Man skäms över att man bryter mot samhällets grundvalar eftersom man vet var gränserna går.
När människan sedan fortsätter att synda, det vill säga bryta mot samhällets normer och de ramar som sätter gränserna för vad som är acceptabelt och inte - så förlorar människorna skammen över att de gör fel och allt blir till slut accepterat och upplyfts därefter så småningom, till en norm som alla förväntas följa.

Man säger i tolkningen, att på Noahs tid stal man från varandra och gjorde andra ohederliga handlingar precis under gränsen för vad som kunde leda till bestraffning. Detta kan tyckas inte vara så farligt men det är just detta som underminerar hela rättssamhället, eftersom att stjäla från varandra, lura varandra, sprida lögner på ovan beskrivna sätt, försvagar samvetet och därmed det sociala systemet.
Under tiden Noah byggde sin ark så gavs människorna möjlighet att fråga vad han egentligen höll på med och han förklarade - eller skulle ha förklarat -  att samhället på sikt skulle kollapsa men att det ännu fanns tid att ångra sig och därmed rädda världen. Men detta gjordes inte och världen gick under - drunknade - och endast Noah och de som befann sig på arken räddades, för att så småningom kunna starta om från början.

Jag kan inte låt bli att tänka, att det oresonliga och vedervärdiga hatet mot oss judar igenom alla tider och generationer - nu uttryckt i en allt mer ökande antisemitism i Sverige och i stora delar av resten av världen, har en grund i att vi benhårt håller fast vid vår rättesnöre - Torah - och att hatet har lett till att stora delar av etablissemanget, media och vänster, högern och islamister  är genomsyrat av ett hat mot den judiska staten. Detta trots att vilken människa som helst kan kontrollera och genomskåda de lögner som sprids om Israel. Israel är Juden bland alla stater. Det som gäller alla andra länder gäller inte för Israel.

Jag talade med min Rabbin igår om jag som religiös jude får låta bli att vittna enligt judisk tradition. Han svarade nej, du måste vittna för att upprätta den misshandlande pojken men också för att ge mannen som misshandlade en möjlighet att rätta till sitt liv.
Jag kommer att närvara vid rättegången och att vittna och jag kommer att ha min kippa på huvudet och min tallit katan med dess trådar hängande. Jag vill visa mig för själv och för de tonåringar och vuxna som också kommer att vara där, att vi judar har en grundläggande moral som vi stenhårt har hållit fast vid i 4000 år och att vi gör det nu också. Jag kommer också säga att jag bor i Israel och att ett av skälen att jag har kommit till Sverige är just för att vittna.
Jag är inte bättre än någon annan och att jag har gjort många, många tokiga saker i mitt liv - men detta får inte hindra mig från att stå för det som är rätt, och att göra min del för att rädda en värld som nu tycks närma sig en fullständig kollaps om inte tillräckligt många människor verkligen vågar arbeta för en genomgående förändring.

onsdag 19 september 2018

Yom Kippur 5779 - en bön för Förintelsens offer

Efter 25 timmar utan fast föda och vatten under Yom Kippur och 12 timmar i vår lokala Beit Knesset ökar insikten om livet skörhet. Att frivilligt avstå ifrån vätska är tufft, mycket tufft. Vätska finns naturligtvis tillgängligt om man behöver och alla som det är skadligt att fasta får inte fasta . Jag tänker på barn, sjuka eller av andra skäl.
Jag tänkte också på  Förintelsens offer och jag tänkte på mamma som talade om hur det var att vara utan vätska i tre eller fyra dygn och aldrig veta när - eller om - de skulle få tag i mer. Hon berättade hur tungan svällde och fastnade i gommen och om hur de bad om att kunna kissa för att få någon vätska.

Jag tänker också på de 2 800 Israeler som dog och de 8 800 som skadades när vårt land anfölls av flera arabiska arméer på Yom Kippur 1973. De räddade tillsammans med en kämpade befolkning det judiska folket från en andra Förintelse och vi står i enorm tacksamhetsskuld till dem.

Det finns en bön under Yom Kippur som är tillägnad offren för Förintelsen och vi var många som grät när vi bad den.


Jag skriver den även på engelska och jag tackar Gud för att Israel finns och skyddar det judiska folket.




For the Holocaust victims 

God, full of mercy, Justice of widows and Fathers of orphans, please do not be silent and hold Your peace for the blood of Israel that was shed like water. Grant fitting rest on the wings of the Divine Presence, in the heights of the holy and the pure who shine and radiate light like the radiance of Heaven, to the souls of the millions of Jews, men, women and children who were murdered, slaughtered, burned, strangled, and buried alive, in the lands touched by the German enemy and its followers. They were all holy and pure; among them were great scholars and righteous individuals, cedars of Lebanon and noble masters of Torah, may the Garden of Eden be their resting place. Therefore, Master of compassion, shelter them in the shadow of Your wings forever, and bind their souls in the bond of everlasting life. The Lord is their heritage; may they rest in peace, and let us say: Amen



The Koren Yom Kippur Machzor, Nusach Ashkenaz: The Rohr Family Edition 2014 p. 762

Gmar Chatima Tova och  Next year in Jerusalem rebuilt