onsdag 8 juli 2015

Måtte Gamla aldrig falla igen

Så var jag där igen - i Gamla uppe på Golan- jag kör ett par mil på en oändlig raksträcka där i närmast ökenlandskap och plötsligt så öppnar sig en oändligt vacker klyfta med Israels största vattenfall och grönskan och utsikten ned mot sjön Kinneret (Gennesaret) och sedan gamarna - alla dessa vackra gamar som kommer så nära som 50 meter ifrån oss - vilka fåglar, så ståtliga och så kraftfulla och på andra sidan klyftan nästen med ungar.

Detta är ett naturreservat, säger fågelexperten där, tar fram kikaren och räcker till oss så vi kan se fågelbona och ungarna i dem.
- Kom, sa han, fågelexperten. Han tog oss till en stor bur och därinne fanns ett antal falkungar. - Håll en, sa han. - Vi föder upp dem och släpper dem. Folk ringer när de hittar övergivna ungar och vi vårdar dem och sedan släpper vi dem.
Så vackert, så ljuvligt.

Sedan - promenaden, i värmen, ned till Gamla, staden som romarna intog år 68 efter intensiva strider. Strider där romarna fick använda all sin slagkraft för att vinna. De förlorade flera slag och mängder av soldater men till slut höll inte fästningen emot mer och 5000 judar kastade sig nedför berget till en säker död, för att inte hamna i romarnas händer.

I 1900 år visste vi inte var staden låg men 1968, året efter Sexdagarskriget hittade vi den igen och grävde ut delar av den.
Nu finns den där - med delar av synagogan kvar, två Mikvaot (mikva = rituellt reningsbad), oljepressar, delar av byggnader och murar mitt uppe på kammen av berget, mitt i ravinen. Gamla - gamal - kamel - så ser kammen ut.

År 67 i Gamla - en av de absolut sista utposterna innan vi tappade landet. I exakt 1900 år har vi väntat på att få tillbaka Gamla och vårt land.

I 1900 har vi varit på flykt och var vi än har slagit oss ned har vi byggt vår synagoga, vår mikva, vår begravningsplats och precis som då - exakt som då, använder vi mikvan som rituellt reningsbad, synagogan som lärosal och som gudstjänstlokal - precis så som vi har gjort överallt där vi har slagit oss ned sedan dess - och nu har vi Gamla igen - och måtte Gamla aldrig falla igen.

De 40 fraktioner av galningar som slår ihjäl varandra och alla oskyldiga där tre mil bort i Syrien - de som hatar varandra - men hatar oss ännu mer; vi judar som har kommit tillbaks och upprättat Gamla igen. Vi släpper aldrig den ifrån oss igen - aldrig - hellre kastar jag mig själv utför stupet än att ännu en gång vandra omkring på jorden och buga och bocka och anpassa mig och drömma om att återigen få leva det liv vi judar vill leva - som fria människor i ett fritt land, där gamarna flyger och falkungarna vårdas och där vi inte behöver vara rädda för att bära en kippa eller en davidsstjärna.

Landet som alla älskar att hata, landet som måste stå emot och samtidigt vara ett öppet och välkomnade land, där mitt i ett hav diktaturer och förtryck.

Detta pyttelilla land, vårt land, judarnas land, det enda land i mellersta östern där muslimer och kristna och judar lever tillsammans under samma lag med dess rättigheter och skyldigheter.

Det enda land i mellersta östern varifrån muslimer inte flyr till Sverige och söker asyl och där de kristna ökar i antal.