fredag 24 juli 2015

Den universella tystnaden, vicevärden som räddade Eva och Lazlo som räddade vicevärden

- Vad vet du om min mamma? frågade min kusin från Israel.
- Berättade hon inte själv? svarade jag.
- Nej, inte mycket, svarade han.
- Men du bor ju i Israel. Hos er kan ni väl tala?
- Nej, sa han, hon sa ingenting - och vi frågade inte. Hela samhället var tyst, fortsatte han. Det här är Israel. Här skulle vi vara starka. Här ville vi inte lyfta upp de överlevande. De som förlorade. Nu har vi tänkt om. Men nu är de borta.

Detta är ett universellt problem, sa psykologen som jag talade med, där i Israel. Han som jobbar med överlevande, barn och barnbarn till de överlevande. - Det är ingen skillnad på Sverige eller Israel. Identitetsproblemen, skulden, skammen och tystnaden är likadan här som hos er. Trodde du annorlunda?
- Ja, sa jag, men när jag sagt det insåg jag att det inte är så - förutom att judiskheten är mer självklar.
- Jo, men den inre processen för alla är likdan. Det kommer att ta de berömda sju generationerna att komma över det.

- Jo, jag vet en del om din mamma, sa jag tillmin kusin. - Men det är berättelse som alla andra av de som överlevde. Eftersom varje överlevande är ett mirakel i sig.
Din mamma bodde i Budapests ghetto. Det vet jag. I slutet av kriget väntade pilkorsarna - fascisterna - på att tyskarna skulle komma och tömma Budapests ghetto på judar. De roade sig med skjuta judar under tiden.
Din mamma ställdes upp mot en mur tillsammans med en antal andra och så sköt man allihop. Din mamma som stod i ena kanten låtsades bli träffad och innan någon hann komma fram och kontrollera att de skjutna verkligen var döda, så gick vicevärlden i huset där din mamma bodde fram och sa att han skulle ta hand om din "döda" mamma. Han bar bort henne därifrån och sedan gömde han henne ända till krigsslutet.

Efter kriget återförenades de tre överlevande syskonen (förutom min mamma, som var i Sverige, med det visste de andra syskonen inte om då), i Hajdudorog.
De berättade sina historier.

Lazlo hade som 15-åring flytt till Jugoslavien och blivit en del av Titos partisaner. Där hade han kämpat och lyckats överleva. Tito var kommunist och blev sedermera Jugoslavens härskare under många många år.

Vad hände med  vicevärden?
- Han togs av ryssarna och är i ett läger fyra mil härifrån, svarade Julia.
Han togs efter att ha tagit Eva hem, Eva som var mycket svårt sjuk.
Lazlo gick därefter de fyra milen till lägret. Fångarna skulle transporteras till Sovjet som slavarbetare. Lazlo visade upp sin ID-handling och bad att få träffa lägerchefen. Lägerchefen hade stor respekt för Lazlo.
Lazlo berättade hela historien och begärde att vicevärden skulle släppas.

Fångarna beordrades att ställa upp och namnet på vicevärden ropades upp. Han släpptes fri och han hängde på mitt ena ben alla de fyra milen tillbaks till Hajdudorog, berättade Lazlo.

Det jag vet om Eva är att efter att hon tillfrisknade så kontaktades hon av en sionistisk ungdomsorganisation och övertalades att åka till det som senare skulle bli staten Israel. Eva hade ingenting att förlora. Alla judar var döda - alla 293 stycken, bland dem hennes egen mamma, pappa och småsyskon.
Det judiska livet hade upphört att vara.

Hon följde med. Jag vet att hon hamnade på ett fartyg som bordades av engelsmännen vilka skickade fartyget till Cypern där de blev internerade tills staten Israel bildades. Hon kom sedan till Israel och sattes omedelbart in som soldat i kriget mot de anfallande arabstaterna. Där i kriget träffade hon din pappa - också en överlevande - och ja, resten vet du. Tiden i tältläger och alla umbäranden de hade.

- De var de riktiga hjältarna. De var oerhört starka. De som räddade vårt land. De som mot alla alla odds hade överlevt och nu såg till att landet överlevde. För mig är din mamma en av superhjältarna.
- Jag kan förstå att de tystnade. Hur berättar man denna historia? Alla runt omkring henne hade liknande historier att berätta och vem skulle lyssna? Vi, den generation som inte skulle ha fötts, inte ville de väl plåga oss med detta?! Till vilket pris och till vilken nytta? Det de hade varit med om skulle fylla en hel bok, var och en av dem. Det skulle bli många böcker.

Jag vet att Israel har museum för att de som nu lever inte skall ta sina liv för självklara och du, min kära kusin, ditt liv och mitt liv och våra barn och barnbarns liv är mer präglade av detta än vad vi fattar.

Vi borde forska vidare - du och jag - och skriva ned vartenda ord.

Nu har vårt lilla land och måtte vi få all kraft i världen vi behöver för att överleva. Vi måste vara militärt men också ekonomiskt och moraliskt överlägsna de som vill förinta oss. I denna överlevnadskamp är din mammas historia livsnödvändigt för våra fiender letar efter våra svagheter.

Vår moral och etik måste ligga på nivå med vicevärden som räddade Eva och därmed bidrog till att vårt land finns. Hans moral måste prägla oss - vi som inte skulle bli till - och vårt land - landet som alla älskar att hata. Vi måste berätta våra mödrars historia om och om igen. Och om igen.