Golanhöjden - efter urladdningen med Iran

Natten var lugn här men i byarna intill tillbringade befolkningen några timmar i skyddsrummen. Blev uppringd av en svensk-israelisk vän som just nu är i Sverige. Han hade fått ett larm på sin app att vi var under attack. Jag förstod ingenting. Just här var det lugnt. När jag gick och la mig igen hade jag svårt att somna. Klarade vi oss utan förluster? Kommer larmet att dras igång här snart?

Promenerade på förmiddagen fram till centrum av Katzrin. Det tar inte mer än10 minuter. Samhället är litet och välplanerat. Jag promenerade genom en av de många parkerna, fåglarna kvittrade, solen skiner och det är runt 30 grader varmt. Jag mötte tre unga soldater som kom gående emot mig, hållande sex dagisbarn i händerna. De skrattade och lekte med varandra. Det är uppenbart att de har kommit för att få barnen att slappna av och förstå att soldaterna inte är farliga, utan att de är där för att hjälpa dem. Mötte Sandra - som är svenska - som berättar att soldater har varit på dagis och lekt med barnen där. Man har också tränat på vad man ska göra om flyglarmet börjar tjuta. Jag blev rörd till tårar. Så underbart att se och höra.

Det är en mer avslappnad attityd idag. Alla går vidare i sina vardagssysslor. Folk tar en kopp kaffe på torget och när jag återvänder hem träffar jag två vänner som uttrycker tacksamhet för det israeliska försvarets fantastiska insats igår natt. Baruch HaShem, tack Gud för ditt beskydd.

Men - man är samtidigt förstummad över Irans ofattbart dåliga insats. Man skjuter 20 raketer varav 16 ramlar ned på den syrisk sidan. De övriga fyra skjuter Iron Dome ned.

Tack, säger israeliska flygvapnet och åker in och bombar sönder iransk infrastruktur i Syrien. De spred inte ens ut sina resurser över ytan för att kunna gå in för en andra attack. Israel på sin sida är glada  att  raketerna inte var placerade nära skolor och moskéer, vilket ju är Hamas och Hizbollahs taktik (och även ett krigsbrott). Hamas, förresten som fördömer Israels anfall på den muslimska nationen. Tjusigt Hamas - ni döljer ju inte precis ert strategiska mål.
Alla israeliska flygplan återvände efter utfört uppdrag utan några skador eller förluster.

Kan det vara så att Iran har låtit Israel tro att faran är över för denna gång?

Kan de vara så att de väntar på att vi ska slappna av för att kunna slå till igen?

Att de kommer tillbaks är vi nog alla överens om. Prästerskapet är tillräckligt uppblåsta och förvissade  om sin egen förträfflighet. Så vi vet att de kommer att försöka igen. Frågan är när och var.
Men just idag är alla avslappnade och livet rullar vidare.

Väskan med vatten, mat och toapapper får nog stå kvar vid dörren ett tag till.

Det börjar med judarna - men det slutar inte med oss

 I Göteborg är vi cirka 1500 judar och i hela Sverige 15000 vilket motsvarar ca 0,2 % av av befolkningen. En stor del är överlevande, barn och barnbarn till överlevande ifrån Förintelsen.
Under Jom Kippur i år så demonstrerade nazister i närheten av vår synagoga. Igår kastades brinnande flaskor fyllda med bensin mot vår synagoga under en ungdomsfest. I förrgår skanderade araber i Malmö och på flera andra platser i Sverige att de ska skjuta judar och det utropades intifada mot oss. För två månader skrek man att vi judar är avkommor till apor och svin. Ingen brydde sig.
En stor del av vår församlings budget går till vår egen säkerhet. En säkerhetsorganisation som fungerade klanderfritt igår. Heder åt er som vaktar oss andra när vi går till gudstjänst eller andra aktiviteter i synagogan och på församlingshemmet. Heder åt er enskilda poliser som nu finns i vår närhet.

Den 4 maj 1945 steg min mamma av tåget i Malmö efter 14 månader i Auschwitz/Birkenau och andra läger. Sverige tog emot henne och hon älskade landet som välkomnade henne. Hon jobbade som hemsamarit och tog hand "sina gubbar", människor som var på botten av samhället. De äskade henne.

Under hennes sista år i livet var vi, hon och jag, ute och talade om Förintelsen i skolor, inom försvarsmakten och i kyrkor. Hon talade om hur det känns att bli hatad för den man är. Hon talade om hur det känns att nästan hela hennes släkt mördats av samma orsak. Hon berättade om hur hon försökte skydda oss - sina barn - mot ondskan. Hon berättade att hon älskar Sverige. Landet som tog emot henne och gav henne livet tillbaks. Hon berättade och berättade och alla lyssnade. Hon var inte bitter men hon varnade åhörarna för att bli passiva och inte se tecken på hat. Hon varnade om allt det hon så väl kände till.

Mamma är inte bland oss längre. Jag är glad att hon slapp höra hetsen igen. Att hon slapp få höra att hon var en gris eller en apa och att hon åter igen var ett legitimt mål. Jag är glad för att hon varnade, men ingen har lyssnat när vi har signalerat om ökad hets emot oss. Inte ens när det sker öppet.

Under flera år har vår regering inte brytt sig om våra och andras signaler om det ökande hatet. De är förblindade av sina egna ambitioner, sina storslagna och grandiosa tankar om att införa världsfred genom att krypa för diktaturerna i Mellanöstern. De sitter i säkerhetsrådet och tror sig veta hur att lösa andra länders problem men vill inte se sina egna.
 De har inte lyssnat till om konsekvenserna för oss judar i Sverige.
 De vill inte se det polariserade samhälle som växer fram

Nu kommer förmodligen utrikesminister Margot Wallström att hälsa på i vår synagoga och uttrycka avståndstagande från detta åter uttryckta hat mot oss. Många kommer förmodligen att stå på led och uttrycka sin avsky. Nu är det politiskt korrekt i Sverige. Just nu är i alla solidariska med "våra" judar. Vi vill inte höra politiska floskler. Vi behöver inte klappas på huvudena. Vi behöver bli tagna på allvar. Vi behöver bli lyssnade på annars är judiskt liv i Sverige borta inom en nära framtid. Vi kommer att göra det som judar alltid gör. Vi protesterar genom att värna livet.

Skrid till verket och följ vårt exempel. Det handlar inte bara om judar - det handlar om det samhälle min mamma och era föräldrar byggde. Det handlar om oss alla.
Och snart är det för sent.

Vår "överdrivna" rädsla överträffas återigen av verkligheten

Om världen bara lyssnar på oss – vi svenska regeringspolitiker – så löses konflikterna.
Vi vet ty vi är ett land som lyckats tygla öppet hat.

-Ni är fredsskadade, sa George Klein, professor, författare och överlevande från det naziockuperade Ungern.

-          Ni tror att historien består av fred och däremellan liggande krig, men nutidens Sverige är ett undantag i historien, för det är krig och däremellan liggande fred som är människans historia. Att Sverige sedan två hundra är ett undantag är inget negativt och det beror på många unika omständigheter. Men ni lär er snabbt när ni måste, eftersom ondskan kräver ett annat förhållningssätt - annars går ni under.

Hatet som riktades mot mamma under Förintelsen– riktat mot henne för att hon var den hon var - en judinna- – är inte rationellt och löses inte rationellt.
Att vara oenig om något klart och rationellt definierbart kan lösas med förhandlingar och fredsavtal. Detta gäller exempelvis var landgränser skall dras. Men det går inte med det icke-rationella hatet. Det gäller att förstå skillnaden.
Denna icke rationella hat av ondska inte är förhandlingsbar och är inte något man försonas kring och sedan går vidare.
Jag som son till överlevande ifrån Förintelsen vill inte höra våra politiker vurma för de som valt att döda och lemlästa.
Jag vill inte att de skall göras till offer.
Jag vill se de lemlästade få upprättelse.
 Jag vill att vi lyfter upp de våldtagna och visar dem vår respekt och vår innerliga önskan om  deras upprättelse.
Ondskan de har drabbats av kan bara övervinnas genom att den krossas. Krossas för att man ska kunna skapa ett klimat där de som verkligen vill försonas och gå vidare får möjlighet att göra detta.
Det var så de allierade tänkte under andra världskriget. Vi måste krossa nazismen – de förhandlar vi inte med, för de är inte rationella i sitt hat mot dem som de bestämt sig för att hata – vi måste krossa det nazistiska samhällets alla strukturer och sedan satsa på de människor som vill bygga ett samhälle vilande på rationella principer och en liknande etisk grund som resten av västvärlden.
Sedan kan vi förhandla och utveckla och försonas.
Det är det öppna föraktet som gjorde att alla judar i Mellanöstern utvisades från arabländerna på 1950-talet och det är i det öppna föraktet som Förintelsen ägde rum i Europa – och det är det öppna föraktet som gör att k-pist beväpnade poliser nu skyddar våra judiska institutioner i Sverige idag, 2015.
När ska politikerna i detta land förstå detta?
Israel har inte råd att tro på att motståndaren kanske vill skriva på ett papper och försonas när det kan vara så att det är representanter för det öppna hatet som är dess motståndare.
Hamas, Hizbollah, IS, Iran, Syrien och många gånger PA i  Nablus är tydliga med sitt hat och att något papper om fred och försoning aldrig kommer skrivas på. De har sin egen agenda – det eviga hatets agenda.
De som utför terrordåd i Europa mot oss är lika tydliga. De skräder inte orden.
    Vi föraktar er därför att vi bestämt oss för att förakta er
Jag som jude i Sverige litar inte på att våra politiker förstår att hatet mot oss är klassisk antisemitiskt hat.
Det handlar om mitt och min familj och mina vänners överlevnad. På riktigt. Inte på skoj.
Det är skarpladdade vapen våra poliser har och de har sett några av sina kollegor skjutas. Senast fem stycken av dem i Köpenhamn.
Vår ”överdrivna” rädsla har återigen överträffats av verkligheten – än en gång – och om vi inte kan se skillnad på rationellt och icke rationell ondska är det samhälle vi har fått ärva, över.
Vi har lärt oss den dyrköpta läxan. Vi judar viker oss aldrig.
Vi judar kan dö för Israels bevarande. Det enda land vi kan lita på och som mycket tydligt förstår skillnaden mellan fred och död.