söndag 29 januari 2017

Ni överlevande och överlevare - detta är till er

Den 27 januari 1945 befriades Auschwitz/Birkenau. Det fanns några tusen människor kvar. De levande hade drivits på flykt och askan av de 1,5 miljoner som mördats låg utspridd på åkrarna och i vattendragen runt det gigantiska lägerkomplexet.
Europa var för evig förändrat. Det levande, energigivande och det för Europa judiska folket fanns inte mer. 1000 år av kultur, sånger, musik, skolor och städer var borta och kommer aldrig att återuppstå.
De kommande generationerna européer kommer att läsa om det i historieböckerna men ganska snart förpassa det bak i minnet.
Varför lät Gud det ske och hur kan man leva vidare som jude efter detta?

Ni som kom hit till Sverige - bland andra min blivande mamma, efter sex månader i Auschwitz/Birkenau och åtta månader i andra läger - är överlevande - men vad gjorde ni av detta?
Jag har jobbat på ett judiskt äldreboende som sjuksköterska. Här bor idag många av dem som kom till Sverige som mänskliga vrak i maj 1945 från nazieuropas dödsläger. Utarmade till kropp och själ. Planeten Sverige var någonting annat än planeten Auschwitz.
Ni var mellan 20 0ch 30 år och ni var överlevande.
Ni var överlevande. Ni hade rätt ålder, friska, utan familj och ni var starka - därför överlevde ni. Och ja, jag vet att ni inte vill ses som hjältar - men mina vänner, ni är inte bara överlevande, ni  är också överlevare och ni är föredömen för oss alla - vi som mirakulöst föddes efter Förintelsen. Vi, som tillhör den generation som aldrig skulle finnas.

Ni kom till ett land som stått utanför kriget och ni träffade människor som var omedvetna om ondskan. De 8000 judar som då bodde här i landet var förstummade. Att börja leva ett judiskt liv var mycket svårt.
Ni som jag träffar på hemmet är nu mellan 90 och 100 år gamla. Det är nu 72 år sedan ni kom hit.
Hur har ni lyckats leva vidare?

Jo, Gud ska veta att ni fortfarande lider. De flesta av er är jagade av nazisterna på nätterna, ni saknar er familj, de flesta av er saknar er barndoms trygghet - jag vågar påstå att alla lider - jo, alla lider. De samtal jag har haft med er är otaliga - otaliga. Ni  berättar de mest fasansfulla historier och varenda en av er berättar om hur ni mirakulöst räddades; ni hittades av amerikanare på likhögar, ni skulle skjutas men just den morgonen kom ryssarna och tyskarna hade stuckit och när tågvagnarna öppnades var ni himlen - i himlen i Danmark utan att ha en aning om var ni var. Och så vidare.

- Om jag fick en natt utan att nazisterna förföljde mig, så skulle jag vara glad. Bara en natt!

Jag lyssnar, delar ut lugnade tabletter och nattpersonalen sitter hos er. På dagarna är den del arga och nästan elaka. Nattens drömmar hänger med in i vardagen. Ångesten tar över.
Personalen pustar och håller god min. Åh, vilket fantastiskt jobb de gör, personalen, utan att få höra det. När tackade någon er? Jag frågar er som läser - när? Men mina vänner, ni är fantastiska, ni är änglarna på jorden, ni är så proffsiga, genom er lever Skaparen. Ni som sitter hos dem, och jag som sjuksköterska försöker stötta er, de boende och de släktingar som får ångest av deras ångest. Ni vakter, som bakom flera grindar stoppar dem som vill de överlevande illa. Ni poliser, som det senaste åren vid flera tillfällen med era k-pistar har vaktat oss mot hot utifrån.
Alla finns ni där nu när hatet mot oss är på väg tillbaks.
Å andra sidan: NI är överlevare.

Trots att Gud lät det ske - utrotandet av judarna i Europa - så vägrade ni att vända ryggen åt Skaparen.
Ni  började om. En del av er har varit i Israel 1948 och deltagit i försvaret av den nybildade judiska staten. Tack för det. Var hittade ni styrkan och motivationen!? Ni byggde upp nya liv. Ni utbildade er, ni bildade familj, ni fick barn, de barn som av er fick ärva det judiska sättet att leva - trots stora, stora umbäranden. Eftersom vi som är barn till er överlevande också lever i ångest - 20 procent av oss har enligt undersökningar utvecklat PTSD (posttraumatiskt stressyndrom).

Många har levt religiösa liv, andra inte, men de flesta har med sitt sätt att leva gjort det som judar alltid har gjort. Ni har gjort det som judar alltid har gjort! Ni har protesterat genom att helga livet! Ni protesterade genom att helga livet och det gör att det är vår, vi som är födda senare, förbannade skyldighet att göra detsamma.

Ni protesterar genom att helga livet - det tål att upprepas en gång till! Ni protesterar genom att värna livet; ni  är alla olika, en del av er är underbara människor, andra mindre trevliga - för det är så vi människor är och olika människor hanterar livet och erfarenheterna i det på olika sätt. Men ni har  alla visat oss, era barn och barnbarn och kommande generationer, att vägen tillbaks är att med obändig kraft vägra att överge Gud och Skaparen genom att envist hålla fast vid det judiska sättet att leva - att alla människor har ett lika värde, att det finns en högre moral och att livet är heligt.

Ni har visat oss att även om Gud till synes har vänt oss ryggen så vänder vi inte ryggen åt honom. Men snälla Gud - kan du inte ge dem en enda lugn natt, nu 72 år efter befrielsen? Bara en enda natt! De är så värda det, varenda en av dem. Det gör så ont att se dem jagade av sina demoner, av nazisterna och deras medlöpare.

Aldrig får det hända igen och vi ska protestera genom att helga livet - det bär vi alla med oss vidare - det lovar jag er.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar