lördag 15 mars 2014

Ester, jag och Förintelsen

Idag firas Purim till minne av hur det judiska folket överlevde en planerad förintelse, något som ofta kallas världshistoriens första planerade folkmord.
En av huvudpersonerna var drottning Ester.
Vi levde i ett främmande land långt ifrån hemifrån efter fördrivningen från Israel och förstörelsen av det första templet. Hela det judiska folket var hotat och än mer hotat blev det när det planerades en förintelse av oss och hela vår existens överlevnad hängde på drottning Ester.

Det var i mitten av 1980-talet som jag intensivt letade efter min identitet. Jag var uppfostrad till glömska, rädsla och ångest, då min mamma, som överlevde Auschwitz-Birkenau och ytterligare ett antal koncentrationsläger, inte orkade eller ville uppfostra oss till judar. Så förstörd var hon av att hela hennes värld hade krossats och den enorma kränkning hon hade genomgått och hur hela hennes släkt med några få undantag hade mördats av den nazistiska mördarapparaten, att hon gjorde allt för att vi inte skulle råka ut för det som hon och alla andra i vår släkt hade genomgått.
Men jag var inte nöjd. Jag ville vara jude men jag visste inte hur - och på något konstigt sätt skämdes jag, jag var övertygad om att ingen skulle acceptera mig. Jag stod utanför. Tanken på bli ratad var så stark att jag hade tryckt ned min längtan i många år.

Det var först när jag, genom Hédi Frieds försorg, tillsammans med några andra vilsekomna barn till överlevande fick träffa Stockholms dåvarande ortodoxa rabbin Aron Katz, som allt förändrades.
Rabbin Katz berättade historien om Purim, men tryckte på det faktum att drottning Ester hade gömt och ville inte veta av, sin judiska tillhörighet. Hon hade blivit drottning genom att dölja sin bakgrund. Hon hade valt ett liv i lyx och accepterat assimilationen som en väg att finna lycka. Hon var andra generationens judiska flykting och hon var vilse.
Nu hängde hela vår nations öde på hennes axlar.

Hon var tvungen att avslöja sin sanna identitet, först för sig själv, och sedan inför kungen, för att avslöja planerna på förintelsen av oss judar. Och inte bara det; om kungen inte accepterade henne och det hon berättade skulle hon bestraffas med döden.
Hon hamnade i en djup existentiell kris. När hon kom ur denna hade hon bestämt sig för att erkänna sin sanna identitet för sig själv och för kungen.
Hon trädde fram - kom ut - och hon räddade oss från utplåning.
- Ni är också barn till överlevande, sa Katz; ert sätt att överleva och era föräldrars försök att skydda er är naturligt och som ni förstår så har det hänt tidigare i vår historia.
- Ni är lika välkomna in i den judiska världen som Ester och er erfarenhet av att våga stå för er identitet och er väg tillbaka till oss efter Förintelsen kanske är lika värdefullt för det judiska folkets överlevnad som Esters. Välkomna!

Det var då jag äntligen vågade "komma ut" och helhjärtat lära mig vad det inbär att vara jude och det var då jag bestämde mig för att ägna hela mitt liv åt att upprätta min släkt, min släkt som mördades för vad de var, inte för vad de hade gjort,
Det är därför jag föreläser, skriver, uppfostrar mina barn till judar och med stolthet bär min Davids-stjärna i en kedja runt halsen att beskådas av alla. Det var då all min rädsla försvann över att dölja min sanna identitet.
Det var då jag tog min plats på scenen och den platsen försvarar jag mot alla som vill oss illa.
Och vet ni vad: den lilla judiska världen är faktiskt alldeles alldeles underbar.