Nedmontering av Förintelsen i tre steg i Sverige idag

Förintelsen av den europeiska judenheten har under många år haft en återhållsam inverkan på antisemitism. Jag har i min ägo ett nummer av tidningen Signal från 1944 utgiven på svenska. Tidningen var en nazistisk bildtidning utgiven på många språk, bland annat på svenska och kom ut en gång i månaden. Många skulle idag kunna hålla med om de ideal som här framställs –  allmän ålderspension, eget hus, utbildning och välfärd. Att massmordet av de ungerska judarna pågick samtidigt som tidningen trycktes, nämndes däremot naturligtvis inte. Förintelsen visar nazisterna för vad de var/är, nämligen massmördare. Den visar också den yttersta konsekvensen av antisemitismen.

Det som en gång har skett kan ske igen. Vi kan inte gå tillbaka till före 1945. Atombomben och Förintelsen måste mänskligheten lära sig att hantera. De ingår nu i mänsklighetens erfarenhet och denna kan inte göras ogjord. Kunskapen om Förintelsen har stått i vägen och försvårat antisemitismen att slå igenom. De som förminskar eller förnekar Förintelsen är lögnare – och detta vet de om.
Syftet är att göra sig rumsrena för att därigenom lättare kunna sprida sin hatpropaganda på nytt.
Antisemitismen tar sig nya vägar, vilka leder runt Förintelsen.

Jag ska ta upp tre av dessa som jag anser tillsammans återigen skapar bilden av Juden som världens tyrann och motståndare till fred och välstånd,
Juden som provocerar den fredsälskande världen,
Juden som fortsätter sitt spel i bakgrunden,
Juden som har ondskan som ett genetiskt och kulturellt arv,
Juden som själv bär skulden för antisemitismen och Förintelsen.
Juden sätter de religiösa riterna före barnens rätt.

Omskärelsen

Omskärelse är en enkel operation vid vilken förhuden på penis tas bort. För oss judar har denna sed en oerhört viktig funktion och praktiseras av alla judar över hela världen och har så gjorts i 4000 år. Seden är så viktig att ett förbud, Gud förbjude, skulle vara ett hot mot judarnas existens i nivå med Förintelsen.

Judar omskärs på den åttonde dagen, vilket är den dag i livet vi har högsta halt av K-vitamin i blodet, vilket gör att koagulationen och läkningen går mycket fort. Förmågan att hålla kvar smärtan efter snittet finns inte i denna ålder. De nervkopplingar som på ett vuxet sätt gör att det gör ont en längre stund, kopplas inte upp i hjärnan förrän efter en till två månaders ålder. Hur skulle vi annars kunna födas vaginalt med den smärta man utsätts för då!? På vuxna judiska konvertiter är omskärelsen den slutgiltiga rit de passage som dessa genomgår.
Under några år har jag som legitimerad sjuksköterska haft förmånen att assistera Dr Peter Borenstein, mohel  (specialutbildad omskärare) och rabbin, vid hundratals omskärelser.
Av de pojkar och män vi omskär är 95% muslimer.

Muslimer har ingen bestämd ålder för när ingreppet sker, men de flesta är mellan 4 och 11 år.
För att avleda föräldrar och vänner under operationen (det är större risk att de vuxna svimmar än att pojken oroar sig) har vi talat om deras hemländer. Jag har i samtalen rest genom Afrikas olika delar, genom Mellersta Östern bort till Afghanistan och tillbaks till forna Jugoslaviens alla länder, upp genom Norden och runt i hela Sverige. Jag har fått ta del av kulturer, vanor och seder jag inte hade en aning om, skillnader och likheter inom den muslimska världen. Jag har träffar festklädda pojkar och stolta föräldrar och mor- och farföräldrar. Under operationerna har jag talat om fotboll med pojkarna och lärt mig om fotbollsklubbar från hela världen. Nicke Nyfiken-böckerna kan jag innan och utan efter ha läst dem ett stort antal gånger. Det finns något i dessa böcker som förenar, vad det är vet jag inte, men fotbollens universella makt med gemensamma regler och värdelösa domare slår det mesta.
Stämningen är religiöst laddad och känslor av gemenskap och livets högre värden står i centrum. Efter operationen har vi oftast kramat om varandra i gemenskap och ömsesidig respekt.
Pojken är i centrum och oftast väntar fest med familj och vänner. Pojken är nu en del av sin historia och föräldrarna har tagit sitt ansvar för detta. Pojken blir ytterligare en som ställer in sig i sitts folks tradition och ser till att stafettpinnen förs vidare.
Att vara trygg i sin identitet är grunden för att kunna visa respekt och att kunna lyssna på andra utan att känna hot. Här är omskärelsen en mycket viktig del.

En tredjedel av världens män är omskurna. Muslimer, judar, de flesta män från USA, engelska kungafamiljen, många vietnameser, japaner, madagaskier med flera.
För oss judar är omskärelsen tecknet på att vi är en del av Abrahams folk och denna sed har levt vidare i 4000 år utan inblandning från de länder där vi bott. Vi har skött det själva. Med tanke på alla läkare och professorer som finns i vårt folk så saknas minsann inte kunskap och erfarenhet om hur det skall utföras samt dess konsekvenser för våra liv. Judisk självkritik är en del av oss själva och därför är det märkligt att ingen som helst diskussion om omskärelsens centrala plats förekommer. Där är vi märkligt nog enade, vilket ter sig nästan chockerande när jag väl tänker på det. Finns det något annat område? Jo, Torans centrala plats och försvaret av staten Israels existens.
Nu har dock seden kommit till Sverige och antalet omskärelser ökar främst med tanke på den växande muslimska befolkningen.

Och nu har de vaknat – de praktfulla duktiga svenskarna – de som vet vad som är bäst för alla andra. Barnombudsmannen och en del läkare har nu kommit på att vi sätter våra riter före barnens hälsa. De har nu kommit på att vi judar kränker våra barn och att vi inte vet vad som är bäst för dem. Därför upplyses vi nu om farorna. ”Upplyses” är just ordet. Det finns bara ett sätt som är rätt och judarna upplyses nu om att detta är DET rätta sättet.
Dessa experter som nu vaknat, tycker det är äckligt och vedervärdigt med avlägsnandet av förhudar och de lägger nu fram den ena idiotiska förklaringen efter den andra om farorna för pojkarna och hur vi judar kränker barnets integritet. De gömmer sig bakom läkarrockarnas trygga fasad och falska auktoriteter. Barnen måste få bestämma själva över sina liv – det är som om föräldrarna bara är några som ser på medan barnen själva formar sina liv. Men så är ju inte livet. Föräldrarna styr, oavsett om de vill det eller inte.
Och här är det igen: Juden som sätter riterna före barnen. Juden som är predestinerad att plåga i religionens tecken.
Tecknen känns igen.

Det har gått så långt att det inte är politiskt korrekt för sjukvården att utföra ingreppen. Vart skall nu alla människor ta vägen med sina pojkar, svenska medborgare, i landet där religionsfrihet är garanterad i grundlagen?
Vad vi tycker, och vad vår 4000-åriga erfarenhet säger, vill de inte lyssna på.

Juden skall anpassa sig i god Luther-anda. Luther som blev antisemit när vi, trots hans generösa erbjudande om befrielse från vårt levnadssätts bojor, fortsatte att hävda vår rätt att själva få bestämma över våra liv.
Det dräller ju av läkare i vår judiska värld med gigantiskt större erfarenhet i detta ämne. Antalet Nobelpristagare som är judar går det 13 på dussinet. Räcker inte detta eller beror det på att de är just judar?

Vi judar sätter alltid barnens bästa först och främst. Alltid, vad än man tycker om oss. Att omskära på den åttonde dagen bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet. De cirka 3000 omskärelser Dr Peter Borenstein har utfört, har alla blivit bra.

Juden Peter älskas av alla muslimer då de vet att hans omskärelser – självklart – utförs medicinskt korrekt med utbildad personal och dessutom – vilket är väl så viktigt – med respekt för föräldrarnas ansvarstagande och beslut över sitt barn.

Påståendet att vi i judar ställer våra riter över barnens väl och ve är en del av nedmonteringen av Förintelsen.

Jag återkommer till detta i slutet av mina tre inlägg varav detta var det första.