onsdag 1 maj 2019

Var fanns Gud i Auschwitz? Här är mitt svar.



Att vara jude efter Förintelsen och dessutom en religiös sådan, är ett mirakel, sa min vän, - eller ett blundande inför fakta. Hur kan någon ha något förtroende för en Gud som lät en stor del sitt folk mördas på det mest  barbariska sätt? frågade han. Jag har läst de mest bisarra teoretiska förklaringar men de håller inte inför de överlevande och dem som mördades. Att föra ett intellektuellt samtal och hitta förklaringar är ju att fly ifrån den bisarra verkligheten. Gud, om han finns, är grym.

Det finns en nivå till, sa jag. Gud är en, han står utanför skapelsen och han har skapat ordning i kaoset. Hos oss finns ingen yttre ond kraft som slåss emot Gud. Det finns ingen popularisering. Vi vägrar att acceptera den enkla lösningen att det finns en motkraft som är det onda. Jo, det finns ondska men den är resultat av människans val. Var fanns Gud? Var fanns den goda skaparen, fadern, den förlåtande Herren etc. Vi måste hitta svaret individuellt eller bara hoppa över hela frågan.

Här är i alla fall mitt svar på frågan.
Jag skrev en C-uppsats i religionshistoria på Religionsvetenskapliga institutionen i Göteborg. Den fråga jag ville belysa var, hur kunde en del av de överlevande som kom till Sverige, skapa ett nytt liv, och fanns det något speciellt som hjälpte dem tillbaka till livet?
Jag intervjuade tre överlevande och slutsatserna från dessa intervjuer var två saker.

Den första är att de började återta sitt judiska levnadsmönster började vägen tillbaks.
Det judiska levnadsmönstret driver oss tillbaka till livet och till ett återtagande av vår identitet. Detta var den röda tråden och inga av dem som jag intervjuade hade tänkt på detta - men de höll med mig till fullo.

Den andra slutsatsen var att ingen av dessa tre hade ägnat en tanke åt var Gud fanns i Auschwitz.
- Om du gör det blir du galen, sa de samfällt. - Det finns inget svar på den frågan.
En av de intervjuade berättade att det självklart fanns religiösa judar även i lägret och att dessa mutade vakterna för kunna hålla sina gudstjänster varje dag. De till och med fastade på Yom Kippur, även om detta är förbjudet att göra när det kan skada dig.

Min pappa bad Shma Israel där i gaskammaren, sa min mamma en gång till mig, när vi var ute och föreläste. Jag blev helt ställd; hon talade sällan om religion. Jag är säker på det, sa hon. Jag var där i Auschwitz och många gjorde det, sa hon. Att fråga var Gud fanns har jag aldrig ens tänkt på.
Morfar höll alltså fast vid sin identitet även i gaskammaren, genom att säga till Gud att även om du till synes har övergivit mig, så överger jag inte dig. Ni kan ta mitt liv men ni kan inte ta min judiska själ ifrån mig.

Vem är jag att överge judendomen och inte föra stafettpinnen vidare inom vår familj?
Vem är jag att låta nazisterna utplåna den judiska själen i vår familj, när morfar där i Auschwitz vägrade göra det?
Vem är jag att ifrågasätta någonting, när han inte lät sig knäckas?
De mördade och kränkte oss för att vi är judar. De mördade oss för att de hatar oss för att vi judar  och för att vi håller fast vid förbundet med Gud, vad som än händer. Vi för livet vidare om och om igen.

- Bli som oss, säger de alltid, de som vill förinta oss. - Bli som oss har de sagt sedan Esters bok skrevs.
- Bli som oss! Metoderna är olika men syftet är detsamma.
Det var då min själ fann frid och det var då jag var helt säker på att jag ville leva ett religiöst judiskt liv och beslutet att bosätta mig i Israel var det enda alternativet.

Gud har kontroll och det är det som gör att det är ett mirakel att vi kan leva ett judiskt religiöst och livsbejakande liv. Alla hans attribut finns där och han är därför inte på något sätt en straffande Gud.
Gud är den som skapar alla till sin avbild och han håller löftet till sitt folk. Hur vet jag inte - och det är inte viktig för mig längre att veta; det är inte något som tynger min själ.
Nu lever jag ett religiöst liv här i Israel och jag har försonats med fråga jag har brottats med hela livet: Var fanns Gud i Auschwitz?

7 kommentarer:

  1. Tack Stefan för dina medmänskliga synpunkter dem stärker mig som människa nu trots att jag fortfarande bor kvar i sverige och stockholm. Min judendom har och är alltid varit viktig för mig, kanske blev jag mest medveten om den när jag hade fått den lilla stroken för femår sedan, då jag bad Shma Yisrael säkert över hundra ggr pga att jag trodde det var dags för mig att dö

    SvaraRadera
  2. nyligen stärktes jag i min judendom när min f.d rumskamrat yttrade till mig i telefon att hon anser att Shoa tar för stor plats i det israeliska samhället då kände jag att hon för alltid för mig representerar omänsklighet och att jag inte behöver ha sådana väninnor någonsin alls

    SvaraRadera
  3. Tack för dina fina synpunkter.
    Nej , det är inte för stort i Israel och det kan aldrig bli för stort.
    Vi får inte glömma att lära av vår historia.

    SvaraRadera
  4. Att bli befriad från frågan "Varför och var var du/ var är du" är bara det, ett underverk.
    Välsignad är Herren i Evighet. Amen Amen Ps, 89: 53

    SvaraRadera