tisdag 17 april 2018

Yom HaShoa, Yom HaZikaron och Yom HaAtzma'ut - och det judiska sättet att leva

I Israel och i den judiska värden finns tre särskilda dagar som är till för eftertanke. Det är helger som skapats efter staten Israels tillblivelse. Dagarna ligger tätt efter varandra och är starkt  förknippade med varandra. Under dessa tre dagar stannar Israel och den övriga judiska världen och alla förenas i medvetenheten om vad det innebär att vara jude.
Förra hösten skrev jag en C-uppsats på den religionsvetenskapliga linjen på Göteborgs universitet - för att äntligen, efter 30 års träda, få ihop till en fil kand.
Jag intervjuade då tre överlevande ifrån Förintelsen om vilka faktorer det var som gjorde att de kunde återupprätta och börja om sina liv, i Sverige. Två av dem kom som tonåringar till Sverige från Auschwitz/Birkenau som mänskliga vrak, den tredje ett årtionde senare.

 - Vi har varit ute i skolor, företag, kyrkor och talat om Förintelsen. Vi har skrivit böcker om erfarenheterna och vi lever för att inte glömma. Vi föreläser som ett sätt att upprätta alla de som dog och de som överlevde men som har plågats av sina minnen. Det är vår skyldighet.
- Är du religiös?
- Alltså, nej, jag är inte religiös.
- Vad innebär det att vara religiös i judisk mening?
- Att var religiös i judisk mening är att följa mitzvot och att göra rätt saker.
- Som vad?
- Som att hålla Shabat, kosher, fira de stora helgerna, fasta på Yom Kippur,  ta det lugnt på Shabat, gå till Beit Knesset, fira SederPesach, omskära pojkarna, sitta Shiva efter dödsfall - du vet - allt det där.
- Och?
- Och vad då?
- Gjorde ni detta?
- Ja det gjorde vi.
- Varför?
- Det var vårt sätt att kunna få tillbaka vår identitet och att minnas våra familjer. Det var vårt sätt att få kontakt med våra döda släktingar och att återvända till det liv vi levde innan katastrofen och att känna kärleken och tilltron till livet. Det var i de stunder vi kunde lämna Planeten Döden som vi varit på, och känna oss som del av ett större sammanhang igen.
- Och vad blev konsekvenserna?
- Du har rätt. Ritualerna knuffade oss sakta men säkert tillbaka till livet. Till vår identitet. Till det liv vi judar alltid har levt. Vi protesterar genom att vara positiva till att leva vidare och samtidigt inte glömma någon av dem som dog. Du har rätt! Det var detta som återförde oss, trots all ångest och enorma svårigheter. Har inte tänkt på det!
- Så att vara religiös i judisk mening är inte alltid att tro utan göra och att följa de levnadsregler vi har? Att det på något mystiskt sätt förenas i minnet av det svåra vi har haft med att orka se positivt på livet? Att vi hedrar de som dog för vår frihet genom att orka gå vidare?
- Ja, ungefär så. Det blir ett liv där alla delar lyfts och förenas i en balans mellan ont och gott.

Yom HaShoa - Förintelsens minnesdag - handlar om åminnelsen om offren för det industriella mördandet av stora delar det judiska Europa. De flesta i Israel har i sin släkt offer från Förintelsen.
Yom HaZikaron - Åminnelsedagen - handlar om att minnas alla dem som i Israels tjänst eller som offer för terror har fått sätta livet till. De flesta födda i Israel har släktingar eller vänner som har dött i Israels tjänst.
Yom HaAtzma'ut - Självständighetsdagen - handlar om det glädjefulla firandet av att vi åter har ett eget land och att vi samtidigt hedrar dem som dött för det, genom att visa vilket fantastiskt land de gav sina liv för - och att vi aldrig kommer att låta oss besegras av dem som vill oss illa.
De överlevande från Förintelsen  som jag intervjuade och det sätt som staten Israel och dess medborgare tar sig an död och liv är en kopia av varandra.
Under 4000 år av utsatthet har vi som individer och som ett folk hållit fast vid att protestera genom att säga ja - inte nej - och att aldrig glömma dem som dog för vår rätt att finnas.