måndag 29 juni 2015

Möten i Israel i augusti 2014

Möten med taxichaufförer.
- Var ska ni? Okej - fast pris och ingen taxameter.
Du pratar hebreiska säger han till hustrun, hur kommer det sig?
Ah, är ni judar.
Modiga är ni - ni är här mitt under kriget.
Jag är ifrån Argentina och jag älskar att dansa. Ska ned i januari på den stora karnevalen. Dansar ni? -Jag kan lära er. Ni kan bo i min lägenhet.
- Säg inte så, risken är att vi kommer

- Här är allt galet. Hamas är fullständigt galna, Assad, Muslimska brödraskapet, Hizbollah, IS, de skjuter på oss i norr - från Syrien, från Libanon de skjuter på oss från Gaza. Varför? De hatar varandra denna gång mer än att de hatar oss - så varför? Sluta skjuta så kan vi dansa istället!!
Arabiska våren - världen förstår inte - så de hatar oss istället.
I morgon skall jag till Gaza. Jag är inkallad i 25 dagar då jag är fallskärmsjägare. Det är mycket , mycket farligt. Kanske jag inte överlever eller kommer hem utan ben - vem vet.
Och varför - för att de fick en litet land och så blir det en terrorbas, en plattform att skjuta. De hatar alla som inte älskar dem - men i ert land där är det svart eller vitt - eller hur? - stor stygga Israel hatar de fredsälskande Gaza och dess terrorister Hamas - Hamas som hatar gazaborna, sina egna.
Om vi förlorar är västvärlden förlorad och då kan jag inte åka till Argentina och dansa.
Framme - här mitt telefonnummer - ring om ni behöver ett billigt rum.

Från lägenheten till bussen.
- Vart ska ni? frågade den religiöst klädde taxichauffören på engelska. - Till bussen, svarade min fru på hebreiska.
Okej, du talar hebbe. Ah, du är israelisk medborgare!
- Ursäkta min dåliga danska, sa han plötsligt och ytterst oväntat, när han vände sig till mig och min dotter, - jag är gift med en  dansk kvinna, men ni förstår jag tänker på spanska då  jag jobbar som religiös slaktare i Sydamerika och då blir det fel i ordföljderna...
- Det är okej, sa vi, först förstummade, sedan skrattande.
- Tel-Aviv, tänkte jag - den enda staden på jorden där taxichaufförer kastar sig mellan alla olika världar och språk. Där man kan få underbara samtal och oväntade möten. Livets krydda.
Vi tittade på varandra och log, tackade vår chaufför och sa på återseende, steg ur taxin och bara njöt.

- Var ska ni  , sa taxiägaren, utanför  Yad Vashem  i Jerusalem
- Hit , svarade jag,
- Hm, var ligger denna gata sa han och frågade över radion , på arabiska.
-Ska jag ta av minKippah. tänkte jag direkt. Fan, vad störd jag är. Vad är jag rädd för?
- Välkommen till Israel, sa han på hebreiska och skiftade till engelska.
-Turister? Bra. Min taxiverksamhet lider av kriget. Inga turister kommer. Hamas är galna , sa han, fullständigt galna, tro att de kan få fred med oss genom terror , genom att polarisera.
Galenskap, verkligen galenskap. De hatar oss- Israeler. judar som araber. Deras bomber dödar alla och förstör min inkomst.
- Vill ni åka till Betlehem? Var som helst. Här får ni mitt kort? Ring om ni behöver. Mitt företag behöver inkomst?
-Ha en trevlig semester

- Homosexuell, sa min svensk-israeliske vän.
Ja, jag är homosexuell och lever med min man sedan många år.
Hörde att på Pride-festivalen i Stockholm så möttes de judiska bögarna som representerade Judiska Församlingen av burop.
- Vad kränkande! Att vara dubbel minoritet och inte accepterad!
- Jag tänker aldrig på att det sticker ut eftersom jag aldrig under mina 14 år i Israel har mött någon som har reagerat negativt på det eller kränkt mig. Jag tänker ju inte på det. Här i Tel-Aviv finns ingen som reagerar.
-Men några mil härifrån, i Gaza, där dödas man öppet på gatan om man är homo. Världen bryr sig dock inte. De kan göra vad de vill där och världen bara vänder bort ansiktet. Terror lönar sig. De bögar som lyckas ta sig hit från Gaza eller övriga arabvärlden får stanna eftersom Israel anser att det är asylskäl att vara homo från arabvärlden. Men här är det bara så självklart att ingen trakasseras.
-Ska vi ta en simtur?
-Måste jobba sedan, det är dyrt att leva i Tel-Aviv. Säg till alla du träffar att komma hit på semester. Det är ju bra om de gör av med sina pengar här. Vi behöver turister! Men nu är det ju krig igen. Vi skall bort tycker de - varför? Vi har mycket att lära ut om hur man lever i ett demokratiskt samhälle.
-Vi ses och hörs - hälsa mamma och pappa där i Sverige.

 På busshållplatsen möter vi tre män. De talar arabiska med varandra-
- Varsågod och sitt säger de  på hebbe vänlig till  min hustru och reser sig.
-Fan , säger frun, är jag så gammal- nä  jag vet. Det är av respekt för mig som kvinna.
- Vart ska ni säger de.
- Till Kiddumin i Judeèn säger jag tveksamt. och får en känsla av att snabbt ta av mig min Kippah. Fan, tänker jag , det här inte Göteborg , det här Israel. Här bor det judar som bär Kippah utan rädsla för trakkaserier
- Ah, där är det vackert. Ska ni flytta dit? Har hört mycket positivt om den byn.
- Ursäkta frågan- men varifrån kommer ni?
- Från Sverig.Där är det bra. Man behöver inte jobba för att få pengar. Känner en som bor där och nu försöker han få dit hela familjen.
- Jag vill inte flytta. Jag är Israel och jag har det bra.Men mina vänner här- han  är från Jordanien- sa han och pekade på sin vän. Han har arbetstillstånd och jobbar här- han skulle nog vilja flytta och min andra vän -han  har det jobbigt. Han bor i Nablus. Han har dagstillstånd och arbetar här men måste återvända hem varje kväll.
- Ja, sa kompisen. Varför investerar inte världen i industrier i vår stad? De som byggs rivs när, galningarna i världen protesterar mot att vi får jobb-Varför? Jag önskar att jag vore Israel och slapp all galenskap som våra politiker håller på med.
-Jag vill ha jobb.- Jag vill inte bråka men det enda sättet att få jobb är att liera sig med politikerna som bara gör vad de stora arabländerna säger till dem att göra.
Hamas? Vilken katastrof.
Fred - om Gud vill.
-Tack sa vi och åkte till Kiddumin för shabbat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar