söndag 31 mars 2019

Regn över Israel








- Vintern här ett skämt, sa min vän i november förra året, när jag undrade över hur den närmaste tiden skulle utveckla sig.
- Alltså lite regn ena dagen och plus 20 nästa dag. T-shirt och en tröja någon gång, sa han, det är allt.
Vintern är ett skämt, sa han och så skildes vi.





Jag tänkte, nu har jag burit shorts och T-shirt i åtta månader och funderar på varför jag har långbyxor, vinterjacka och regnkappa med mig i bagaget. De tar ju bara plats.

Det var då det. Efter fyra månader med temperaturer på 8-12 grader och regn utan dess like börjar jag undra över varför jag har kortbyxor och T-shirts i garderoben. Jo, det har varit några dagar med värme men de är liksom bortregnade nu.
- Detta är den kallaste vintern, men framför allt den regnrikaste sedan 1991, sa min vän Shalom, som är religiös.
- De säger att det snöade då och att vattenrören frös, men regnmängden den är den största sedan då.
- Det är en välsignelse, sa han. En välsignelse. Det har inte regnat på 6-7 år och våra böner har i år blivit besvarade. Tänk dig - torka under så många år. Det är en välsignelse.

De senaste dagarna har det regnat upp emot 100 millimeter.

Jag tänker, det motsvarar 10 hinkar vatten per kvadratmeter och då vår veranda är 50 kvadratmeter innebär det 500 hinkar med 10 liter i. Det är ett tufft jobba att fixa att hälla så många hinkar  på verandan för hand, på två dagar. Fast varför skulle jag göra det - men som tanke för att förstå mängden av vatten så är det ju en hyfsad jämförelse.
Nu när Golanhöjderna är mer än 1500 kvadratkilometer och det mesta rinner till sjön Kinneret så lär det hända mycket med vattenmängden där.
Vattenståndet låg fem (5!) meter under den högsta nivån i oktober och endast några decimeter från den nivå när ekosystemet skulle kollapsa. Att tillföra avsaltat vatten var och kanske fortfarande är en nödvändighet. För två veckor sedan hade vattenståndet ökat med 2,5 meter och med detta regnande så lär det stiga ytterligare en bra bit.


- En välsignelse, sa min vän. En välsignelse.
Det har varit regn och kyla mer snarlik en regnrik höst Sverige.
Jag tänker att i augusti när det är 40 grader varmt i skuggan kommer vi att länga efter lite regn som inte kommer förrän i november - en välsignelse.
Okej - men alltså, jag klarar mig utan mer regn, men vem är jag att bestämma över hur  mycket regn
Gud tycker vi ska få denna vinter.













Vi har ett tillägg  i våra böner från Sukkot på hösten fram till Pesach på våren, som vi ber tre gånger om dagen och där vi gör en begäran/önskan om regn, eller som det står, "Bless on our behalf, O Hashem our God, this year and all its kinds of crops for the best and give (dew and rain) for a blessing on the face on the earth like the best years."



Kanske vi skulle stoppa på Purim , tänker jag - en välsignelse. Okej, Pesach är  ju om två veckor - då håller vi upp med regnbönen i sju månader.
Vi får se om Gud tycker att det räcker då. Jag gör det redan.





torsdag 14 mars 2019

När lögnerna växer till absurda "sanningar"

En vän till mig, tillika skönlitterär författare från Norge, Geir Olav Jörgensen, ringde till mig idag. Han har tidigare bott i sex månader häruppe på Golanhöjderna med sin familj.
Han berättade för mig att Dagbladet, som är en de största tidningarna i Norge, har skrivit ett debattinlägg om honom.


I inlägget jämställs han med återvändande IS-terrorister och borde i likhet med terroristerna bli av med sitt norska medborgarskap.
När lögnerna får florera tillräckligt länge blir de till sanningar.
Geir har lovat att skicka sitt svar på artikeln till mig som jag naturligtvis kommer att publicera. 

Nu tillkommer alltså en ny dimension av vårt behov att stöd och att ni medverkar till att berätta om Israel. Mitt mål är att bygga en bro mellan er Israelvänner och oss, för att visa Israel vid sidan av medias beskrivning av oss. Katzrin behövs häruppe och vi ligger vid sidan av allfarvägarna.
Turism är viktig. Vi måste visa världen att vi är etablerade här uppe och även en integrerad del av staten Israel. Det är därför vi har bosatt oss här.



Vi - jag och min fru - bor på Golanhöjderna i Katzrin, den enda lilla staden häruppe tillsammans med Majdal Shams som är en drusisk stad med liknade invånarantal. Majdal Shams är en trevlig liten stad som är väl värd att besöka, med vänliga och hjälpsamma invånare. Glöm inte att äta lunch eller middag (eller både och) då drusisk mat är fantastiskt god.

Jag har glädjen att träffa många svenska turister här och beskriva Katzrin och berätta om livet här, om Golanhöjderna, varför vi har flyttat hit, om judiska sedvänjor men också om Förintelsen, dess konsekvenser och nödvändigheten av en judisk stat.


I många av mina blogginlägg jag beskrivit utsattheten här nära den syriska gränsen men också glädjen i vardagen och på helger, hjälpsamheten och vår vardag.

Det vore fantastiskt om ni som planerar resa hit till Israel också kunde påverka era resebolag att stanna till här. Jag ska med glädje ta emot er och föreläsa och samtala om oss och nödvändigheten av kontakter oss emellan. Jag har många andra idéer men de är fortfarande på planeringsstadiet.

Bilden kan innehålla: 2 personer, personer som ler, personer som sitter, tabell och inomhus


Samtal och diskussion med medlemmar i Vänskapsförbundet Sverige - Israel i Katzrin på Golanhöjderna i Israel den 11 mars 2019




söndag 10 mars 2019

Att leva på barrikaderna utan stöd klarar ingen

- Hur mår du idag frågade min kurator, när vi satt och samtalade på vårdcentralen, Clalit.
- Bättre, svarade jag. Har inte så mycket oro och katastroftankar nu.
- Bra. Hur kommer det sig?
- Jo, svarade jag, jag funderat på det du sa förra gången om kodorden för min situation; "utlämnad", "överlevnad", "demokrati" och "livsglädje" samt längtan efter barnen och barnbarnen.
- Kan du utveckla?
- Okej. Fem sammanfattningar.

Byråkrati. 50% av alla israeler jobbar inom byråkratin - och 100% av alla israeler lider av den:

- Jag kan acceptera att du är gift med henne men inte att hon är gift med dig. Du presenterar här bevis från Jewish Agency och Misrad haKlita, men jag har inget med dem att göra.
Hon fortsatta: - Alltså, din fru var singel när hon lämnade Israel 2007 och du var gift när du kom i februari 2018. Hon funderade. Sedan sa hon,
- Jag måste skicka handlingarna vidare till Jerusalem för beslut.
Jag tänkte, för ett beslut i Jerusalem där beslutet redan har fattats och nu, enligt denna dam alltså måste beslutas en gång till, just för henne.
- Okej , sa jag men kan du förklara hur det gick till rent praktiskt? Alltså, vem stod bredvid mig där under chuppan när vi gifte oss?
Jag fick inget svar. 

- Försök inte förstå, sa kuratorn. Vi fattar inte heller och någon logik finns det inte, sa hon. Välkommen till Israel.



Här i Katzrin är servicen sämre och vi är utlämnade åt oss själva här i på Golanhöjderna. Vi måste klara oss själva, leta information, få kontakt med en som hänvisar till en annan som i sin tur hänvisar till en annan som sedan hänvisar till den vi först fick kontakt med.
Jag begriper inte hur saker hänger ihop. Enda trösten är att det gör ingen israel.
Jag fattar inte vart jag ska gå, vilka papper jag ska ha,vad som ska fyllas i, hur det ska fyllas i, vart det ska skickas, vilka avgifter som ska betalas, hur de ska betalas, vem att prata med, jag förstår inte räkningarna eftersom min språkkunskap är basal. Vi måste be våra vänner hjälpa oss och de är ofta lika förvirrade som vi. Och om någon är tvärsäker på något är det oftast inte alls så, antingen beroende på att man pratar men någon annan byråkrat som inte alls jobbar på samma sätt som den som vännen pratade med. Allt handlar om vem man talar med. Regelverket verkar bestå av endast rekommendationer.
Men jag förstår i alla fall att alla har det likadant i hela landet. Men det vanliga, icke-byråkratiska livet rullar på, fyllt av problem, problemlösningar, vänskap och glädje - men också om sorg.

- En vän råkade ut för en trafikolycka för en vecka sedan och hans 5-årige son avled. Här sker begravningarna inom 24  timmar.
Så vad händer? Jo, alla släpper allt de håller på med och allt de har planerat. Bussar anskaffas och bilar fylls till sista plats och alla som kan åker till begravningen, 20 mil bort, inklusive min fru och jag. Under shiva-veckan (intensiv sorgevecka) är familjens hus fullt av folk, mat lagas,huset städas, barnen ses efter och alla lägger ett schema och hjälper till med vad de kan. Det hålls gudstjänster tre gången om dagen - alla är där, alla deltar.



Alla volonterar här i landet. Själv är jag med och förbereder begravningar och träffar äldre överlevande ifrån Förintelsen. Jag har också talat med blivande soldater om Förintelsen och behovet av en judisk stat. 

Premiärministern kommer eventuellt att åtalad för korruption.
Vilket land dömer sin president till fängelse för sexuella trakasserier och åtalar sin berömda premiärminister?
Vi har suttit i skydd några gånger efter beskjutning av Golanhöjderna. Jetflyg flyger över vårt hus på väg till Syrien, Skyddsrummen uppgraderas, skolelever och dagisbarn tränar på evakuering till skyddsrummen.
Gaza anfaller oss kontinuerligt. De är uppfinningsrika vad gäller terrorattacker mot oskyldiga. Världssamfundet tiger. Såvida det inte gäller att demonisera Israel förstås. Hizbollah gräver attacktunnlar och har 150 000 raketer riktade mot oss. Iran talar öppet om att utradera vårt land.

Israel är ett ungt land där där allt handlar om överlevnad: Byråkratin är från Mellersta Östern, demokratin från väst och försvaret från väst. Folk från hela världen bor här, alla blandas med alla, kulturerna frodas och blomstrar. Livsglädjen är enorm, demokratin fungerar när rättsväsendet står helt fri från det politiska systemet - och är berett att sätta en premiärminister i fängelse.
Vilket annat land i Mellanösterna har det så?

Hotet kommer från alla håll. Den individuella ekonomin är hotad och alla har minst två jobb,  kostnadsnivån är enorm, men moralen är hög, försvarsmakten är stark men världen hatar oss och vill förgöra oss utifrån på det sätt som fungerar. Titta på FN - detta redskap för terrorstater och hat mot oss. Titta på BDS-rörelsen och den ökade och ökande antisemitism i västvärlden. 
Detta skapar en hårdhet, en framfusighet men även livsglädje - en tillvaro som ställer många frågor.
- Många invandrare återvänder efter ett år, sa kuratorn. Du måste bli som oss om du ska överleva för omställningen man genomgår är fundamental, den är mycket jobbig och den tar tid.
- Du och din fru fixar detta. Det visade du när du under två veckor jagade mig på alla sätt för ett möte. Det uppskattar jag, det visar på israelisk mentalitet.

- Hur försörjer du dig?
- Det är tufft. Vi har inga pengar. Jag satsar på att konstruera en brygga för svenska Israelvänner; jag vill visa Israel som det är, vid sidan av kodorden i Sverige som media basunerar ut; Apartheid, blockad, illegal statsbildning, ockupation och förtryck. Jag vill satsa på föreläsningar, bloggar, filmer, att bygga möjligheter för Israelvänner att få fira Shabat hos oss och andra religiösa familjer. Att göra filmer med utbildningar om judendom, om Israel, om Golanhöjderna och Förintelsen och dess konsekvenser.
Detta är tufft men det är det uppdrag Gud har lagt på mig och jag litar på att han gör sin del om jag gör min.

Jag inser att jag måste ta betalt för allting för att överleva och jag hoppas att de som vill ha mina tjänster ser det som ett stöd till Israel och till vår utsatta lilla samhälle 15 kilometer ifrån syriska gränsen. Vi behövs men vi kan inte leva utan en organisation, ett samarbete och en god ekonomi.
- Jag tar gärna emot Israelälskare, sa kuratorn, men vi lever inte religiöst. Jag tror att många kommer att vilja göra detta, sa kuratorn, vilken fantastisk idé!
- Glöm inte att du lever på barrikaderna, sa hon. - Vi lever på barrikaderna. Utan Katzrin är Golanhöjderna utan tätort och därmed kan världen hävda att vi inte är etablerade här.

- Åk till Sverige och träffa familjen och bjud in den hit, Det är en absolut nödvändighet.
- Att leva på barrikaderna utan stöd klarar ingen av oss.
Hon fortsatte, - Jag vill träffa dig nästa vecka. Skriv upp allt du behöver hjälp och jag ska se till att vi får svar på alla dina frågor.
Glöm inte en sak!
- Du har kommit hem och nu ska idealismen, sionismen och vardagen integreras i dig och bli dig. Det tar tid.
Tack gode Gud tänkte jag. Äntligen! Äntligen börjar pusselbitarna att falla på plats.