Jag har här ifrån Katzrin på Golanhöjderna gjort små filmsnuttar med min mobilkamera, kortfilmer från vardagen här, och lagt ut dessa på nätet.
Till min stora förvåning så har de rönt ett mycket stort intresse. Varför?
Svaret är att de många människor som älskar Israel och det judiska folket, är så matade med lögner från makthavare och media att det finns ytterst få kanaler som visar en annan bild av Israel.Man uppskattar därför att få något som kan kallas för balans, denna gång från en svensk-israelisk man som bor i Israel.

I augusti förra året i en liten stad på svenska västkusten, hjälpte jag en 14-årig pojke som blivit nedslagen och sparkad på av en vuxen man. Många rädda och uppjagade ungdomar sprang omkring runt pojken som låg på marken, till synes medvetslös. Som gammal ambulanssköterska och distriktssköterska undersökte jag honom och såg till han fick vård.
När jag lämnade vårdcentralen efter att pojkens föräldrar anlänt, kom en annan pojke fram emot mig, sträckte fram en hand och sa, - Tack för att du bryr dig - för att någon bryr sig. Jag blev chockad. Självklart måste man hjälpa. Gör inte alla det ?
Polismannen som därefter förhörde mig sa, att det är mycket sällan numera, som någon ställer upp som vittne.
Rättegången skulle ha hållits i september i år. Jag meddelande dock att jag är bosatt i Israel och att jag endast kommer att befinna mig i Sverige under en vecka i november. Till min enorma förvåning flyttades hela rättegången!

I veckans parasha (Torah-avsnitt) så beskrivs världens undergång i avsnittet om Noah och hans ark.
Det finns en utläggning av texten som sammanfattningsvis berättar;
Sådan är utvecklingen av synd - det börjar i det privata när människorna fortfarande är medvetna om vad som är rätt eller fel. Korruption, omoraliska handlingar och avgudadyrkan. Man skäms över att man bryter mot samhällets grundvalar eftersom man vet var gränserna går.
När människan sedan fortsätter att synda, det vill säga bryta mot samhällets normer och de ramar som sätter gränserna för vad som är acceptabelt och inte - så förlorar människorna skammen över att de gör fel och allt blir till slut accepterat och upplyfts därefter så småningom, till en norm som alla förväntas följa.

Man säger i tolkningen, att på Noahs tid stal man från varandra och gjorde andra ohederliga handlingar precis under gränsen för vad som kunde leda till bestraffning. Detta kan tyckas inte vara så farligt men det är just detta som underminerar hela rättssamhället, eftersom att stjäla från varandra, lura varandra, sprida lögner på ovan beskrivna sätt, försvagar samvetet och därmed det sociala systemet.
Under tiden Noah byggde sin ark så gavs människorna möjlighet att fråga vad han egentligen höll på med och han förklarade - eller skulle ha förklarat -  att samhället på sikt skulle kollapsa men att det ännu fanns tid att ångra sig och därmed rädda världen. Men detta gjordes inte och världen gick under - drunknade - och endast Noah och de som befann sig på arken räddades, för att så småningom kunna starta om från början.

Jag kan inte låt bli att tänka, att det oresonliga och vedervärdiga hatet mot oss judar igenom alla tider och generationer - nu uttryckt i en allt mer ökande antisemitism i Sverige och i stora delar av resten av världen, har en grund i att vi benhårt håller fast vid vår rättesnöre - Torah - och att hatet har lett till att stora delar av etablissemanget, media och vänster, högern och islamister  är genomsyrat av ett hat mot den judiska staten. Detta trots att vilken människa som helst kan kontrollera och genomskåda de lögner som sprids om Israel. Israel är Juden bland alla stater. Det som gäller alla andra länder gäller inte för Israel.

Jag talade med min Rabbin igår om jag som religiös jude får låta bli att vittna enligt judisk tradition. Han svarade nej, du måste vittna för att upprätta den misshandlande pojken men också för att ge mannen som misshandlade en möjlighet att rätta till sitt liv.
Jag kommer att närvara vid rättegången och att vittna och jag kommer att ha min kippa på huvudet och min tallit katan med dess trådar hängande. Jag vill visa mig för själv och för de tonåringar och vuxna som också kommer att vara där, att vi judar har en grundläggande moral som vi stenhårt har hållit fast vid i 4000 år och att vi gör det nu också. Jag kommer också säga att jag bor i Israel och att ett av skälen att jag har kommit till Sverige är just för att vittna.
Jag är inte bättre än någon annan och att jag har gjort många, många tokiga saker i mitt liv - men detta får inte hindra mig från att stå för det som är rätt, och att göra min del för att rädda en värld som nu tycks närma sig en fullständig kollaps om inte tillräckligt många människor verkligen vågar arbeta för en genomgående förändring.

Yom Kippur 5779 - en bön för Förintelsens offer

Efter 25 timmar utan fast föda och vatten under Yom Kippur och 12 timmar i vår lokala Beit Knesset ökar insikten om livet skörhet. Att frivilligt avstå ifrån vätska är tufft, mycket tufft. Vätska finns naturligtvis tillgängligt om man behöver och alla som det är skadligt att fasta får inte fasta . Jag tänker på barn, sjuka eller av andra skäl.

Jag tänkte också på  Förintelsens offer och jag tänkte på mamma som talade om hur det var att vara utan vätska i tre eller fyra dygn och aldrig veta när - eller om - de skulle få tag i mer. Hon berättade hur tungan svällde och fastnade i gommen och om hur de bad om att kunna kissa för att få någon vätska.

Jag tänker också på de 2 800 Israeler som dog och de 8 800 som skadades när vårt land anfölls av flera arabiska arméer på Yom Kippur 1973. De räddade tillsammans med en kämpade befolkning det judiska folket från en andra Förintelse och vi står i enorm tacksamhetsskuld till dem.

Det finns en bön under Yom Kippur som är tillägnad offren för Förintelsen och vi var många som grät när vi bad den.


Jag skriver den även på engelska och jag tackar Gud för att Israel finns och skyddar det judiska folket.

For the Holocaust victims 

God, full of mercy, Justice of widows and Fathers of orphans, please do not be silent and hold Your peace for the blood of Israel that was shed like water. Grant fitting rest on the wings of the Divine Presence, in the heights of the holy and the pure who shine and radiate light like the radiance of Heaven, to the souls of the millions of Jews, men, women and children who were murdered, slaughtered, burned, strangled, and buried alive, in the lands touched by the German enemy and its followers. They were all holy and pure; among them were great scholars and righteous individuals, cedars of Lebanon and noble masters of Torah, may the Garden of Eden be their resting place. Therefore, Master of compassion, shelter them in the shadow of Your wings forever, and bind their souls in the bond of everlasting life. The Lord is their heritage; may they rest in peace, and let us say: Amen


The Koren Yom Kippur Machzor, Nusach Ashkenaz: The Rohr Family Edition 2014 p. 762

Gmar Chatima Tova och  Next year in Jerusalem rebuilt

Yom Kippur 5779 - prayer for the Holocaust victims

After 25 hours without solid food and water during Yom Kippur, and spending 12 hours in the local Beit Knesset, the insight of how brittle life is, grows. To voluntarily refrain from food and fluid is tough, very tough. Fluid is, of course, available if you need it and anyone who is not healthy, too young or too old, must not fast.

I also thought about the victims of the Holocaust and I was thinking of my mother, who talked about being without fluid for three or four days, never knowing when or if to get any more. She told me how her tongue swelled and stuck to her palate, and how she and her fellow prisoners wished they could pee, in order to have something to drink.

I also think of the 2 800 Israelis who died and the 8 800 were injured when our country was attacked by several Arab armies on Yom Kippur in 1973. Together with a fighting civilian population, they saved the Jewish people from a second Holocaust and we owe enormous gratitude to them.

There is a prayer for Yom Kippur dedicated to the victims of the Holocaust and there were many of us who cried as we prayed. I am writing this prayer here in English and I thank God for Israel, who protects the Jewish people.

For the Holocaust victims 

God, full of mercy, Justice of widows and Fathers of orphans, please do not be silent and hold Your peace for the blood of Israel that was shed like water. Grant fitting rest on the wings of the Divine Presence, in the heights of the holy and the pure who shine and radiate light like the radiance of Heaven, to the souls of the millions of Jews, men, women and children who were murdered, slaughtered, burned, strangled, and buried alive, in the lands touched by the German enemy and its followers. They were all holy and pure; among them were great scholars and righteous individuals, cedars of Lebanon and noble masters of Torah, may the Garden of Eden be their resting place. Therefore, Master of compassion, shelter them in the shadow of Your wings forever, and bind their souls in the bond of everlasting life. The Lord is their heritage; may they rest in peace, and let us say: Amen


The Koren Yom Kippur Machzor, Nusach Ashkenaz: The Rohr Family Edition 2014 p. 762

Gmar Chatima Tova och  Next year in Jerusalem rebuilt

Sverige, riksdagsvalet och vem ska jag rösta på

Vi åker med buss från Katzrin i norra delen av landet, till Tel-Aviv i centrala Israel. Katzrin, ett litet samhälle högt upp på Golanhöjderna. Vi åker från 500 meter över havsnivån ner till Kinneret (Gennesaret), som ligger 200 meter under havsnivån och därefter vidare uppför, över Galiléens grönska och täta skogar - högt, högt upp och sedan nerför och därefter upp igen - kontrasterna är enorma och det är ändå bara fem mil, tänker jag.

-Varför bor ni så nära gränsen? Det är en fråga vi får ibland. Vad är nära? Det är aldrig mer än ett stenkast till vilken gräns som helst, så litet är detta land. Vi åker till Tel-Aviv, staden som aldrig sover. Staden som är så full av liv. Jag ser alla dessa nya höghus som byggts, de som redan står där, fyllda med nya företag inom hi-tech och försvarsindustri. Det går bra för Israel, trots att vi är angripna av fiender som vill mörda oss eller knäcka ekonomin - allt för att vi är ett judiskt land. Den svenska kronan sjunker som en sten i vatten i förhållande till den israeliska shelkeln. Alla här lever  ett intensivt liv. Vi vet att livet är skört och det enda som gäller är rörelse framåt.
Vi är på väg till Tel-Aviv för att rösta i Riksdagsvalet på Svenska Ambassaden. Tre timmars bussresa dit och tre hem. Vi känner att vi måste rösta.Varför bryr jag mig? Jo för att jag har tjänat Sverige i hela mitt liv och för att jag mår illa över Sveriges utveckling eller vad det nu är man kan kalla de senare årens händelser.

Vi läser om Israel i svensk press. Ledorden är krig, apartheid, etnisk rensning, blockad, hat mot muslimer, folkmord på araber, sionism som ett hot mot världen och smutskastning på alla vis. Vi läser om en utrikesminister som talar om att Israel genomför utomrättsliga avrättningar och att vi är ansvariga för IS' attack härom året i Paris. Vi läser om Israel som attackerar iranska militära mål i Syrien. Israeler som skjuter mot så kallade fredliga demonstranter. Det är vad man hör och läser.
Vi följer på avstånd den smutsigaste valkampanjen i Sveriges historia. En valrörelse fullständigt utan moral och med så stora överdrifter och lögner att vi hisnar. Vi ser ett land som håller på att implodera ekonomist och moraliskt, med polarisering och judehat. Judehat från såväl vänstern som extremhögern och från muslimer främst från Mellanöstern - dessa är enade i hatet mot oss från olika ingångar.

Vi ser och hör om massbränningar av bilar, om gruppvåldtäkter med så milda straff att de våldtagna som fått sina liv förstörda inte får någon upprättelse. Vi ser skjutningar med militära vapen såsom AK 47-or och handgranater och vi läser om ungdomar som inte törs röra sig i Sveriges många "no-go-zones" 61 till antalet och 23 som kallas "särskilt utsatta" varav sju ligger i vår hemstad, och vi läser om sharia som breder ut sig.
Vi tänker på det fantastiska med 6 veckors semester,  lång betald föräldraledighet, fria studier, sjukvård och socialförsäkringssystem - system som nu sviktar på grund av avsaknad av mänskliga och ekonomiska resurser.

Vi läser om ett land som så naivt i fråga om invandring att man tar sig för pannan.
Vi läser om ett Sverige som tror sig vara världens moralväktare men som är ett land som på alla vis stöttar terrorister och förtrycker minoriteter.
Man ska inte kasta sten i glashus, heter det.
- 300 000 människor till på två år? Varför begår Sverige självmord på detta vis? Får man verkligen inte sätta ord på det? Får man verkligen inte öppet diskutera detta?
- Är inte Sverige längre en demokrati?
Sverige med sin enorma kunskap, med Gripen-flygplan, Volvo och Scania-lastbilar som rullar överallt där det finns industri, skogsindustri och gruvdrift. Nåväl bilarna är numera utlandsägda men ändå.
- Vad diskuteras det i Sverige numera?
- Genus!!
- Var är mullret från djupet av svenskarna inre?

- Vad ska jag rösta på?
- Vänstern? Fullständigt uteslutet.
- Alliansen? Nej, de gav vänstern makten för att mobba SD.
- SD? Nej, de vill förbjuda omskärelse och av kosher slakt.
Så vad?
KD är kvar. Det parti som är positivt till Israel.Usch vet inte.
Jag känner mig rastlös och obekväm. Aldrig har jag varit så osäker.
Jag röstar för att jag har tjänat Sverige hela mitt liv och vill värna landet som byggdes med svett och stor möda av våra tidigare generationer. Vi har satts att förvalta detta arv. Det går inte så bra numera. Var är det Sverige jag älskade och tjänade?

Vi judar har ett land att åka till när hatet mot oss får allt större fäste, eller om Sverige skulle kollapsa helt - vi, som alltid har varit de enda som inte har haft någonstans att ta vägen. Vilken förmån. Vilken ynnest. Här där en davidsstjärna eller en menorah i passet är ett pass till frihet - inte till förtryck.
Israel som är en sjudande stat full av invandrare och infödda, judar, muslimer, druser, kristna, bahai - som jobbar och sliter och har byggt och bygger ett land som är ett föredöme för länder runt om i världen. Jo, det är tufft, 180 miljarder går till försvaret av landet men vi lever och vi utvecklas och snart har alla gratis utbildning, ordentlig semester och utbyggt socialförsäkringssystem och äldrevård.
Ta lärdom Sverige.
Ta lärdom av det riktiga Israel - ett land som rör sig framåt med full kraft.
Ta lärdom innan det är för sent.


Men rösta ska jag i alla fall.

En vanlig dag i Katzrin på Golan

Red Alert-veckan

Shabbat- dagen vi ärvde, älskar och för vidare

Så händer det igen. Det är som en Charlie Chaplin-film från 1920-talet - där alla rör sig snabbt först och sedan sänks tempot till normalhastighet för att därefter sakta ner till slow motion för att så till sist stanna helt. Jag blir lika överraskad varje gång.

Sedan  öppnas alla dörrar och män i vita skjortor, kvinnor i traditionella kläder och tichels och barn börjar likt ett lämmeltåg inta gator och trottoarer och de nio Beit Knesset som finns i lilla Katzrin fylls.

Sedan börjar det - och 200 personer i min synagoga börjar be inlevelsefullt och glatt och de rytmiska vackra sångerna fyller hela byggnaden och påverkar varje cell i min kropp. Jag nyper mig i kinden och tänker: Får jag vara med en gång till? Är jag verkligen här? Är jag en i gänget? Jo, jag är här och jag är en i gänget och jag njuter av varje sekund.
Jag tänker med tacksamhet på alla de judar som idag och i två tusen år - utanför Israel - i ur och skur och ofta med motstånd, har upprätthållit och utvecklat vårt religiösa liv. Som utvecklat och bibehållit vår tro, våra traditioner och vårt levnadssätt, så att  vi kan samlas, sabras och övriga från jordens alla hörn, och förenas i ett levnadssätt som är välbekant och hemma för oss alla. Sex miljoner av oss har kommit hem - lika många som dog i Förintelsen.

Vi samlas alla efteråt och alltid blir jag hembjuden på mat, sång, gemenskap och diskussion av veckans Torah-avsnitt.
Nästa morgon 08:30 upprepas scenen. Tystnad, lämmeltåg, gudstjänst, glädje, sång, mat och vila. Vardagen är långt borta. Vi är lyfta till en högre nivå. Umgänge, reflexioner, känslan av att vara en del av något större, bortom vardagens vedermödor. Man är inte bara en fysiologisk varelse som föds, lever och dör: Vi har också en gudomlig del som följer skaparens cykel. Skapa under sex dagar för att sedan vila från skapande arbete - och betrakta det skapade och se att allt är gott.

Så närmar sig dagens slut. Dagen som börjar efter solnedgången som det som är beskrivet i skapelseberättelsen. Den sista gudstjänsten innan dagen är slut och det rituella avslutandet av Shabat - sabbaten - och markeringen att vardagen börjar igen och önskan om en bra vecka har genomförts.

Jag går fram till centrum och väntar.
Så händer det - det stillastående börjar röra sig lite, blir slowmotion, sedan normalhastighet och därefter som 1920-talsfilmen igen, med Charlie Chaplin och där alla rör sig snabbt och skuttigt.

Jag går till mitt favoritställe där ägaren skrattar igenkännande och tar fram en Goldstar och önskar mig Shavua tov. Jag sätter jag mig ned i värmen och dricker min kalla öl och tackar Gud för att han lät mig få komma hem och bli en del av allt detta.

Jag, sonen till en överlevande från Förintelsen fick äran att komma hem och upprätta dem i min familj som försvann i Auschwitz/Birkenaus skorstenar. Här stannar vi, och jag. Det  finns ingen väg tillbaka.