Yom Kippur 5779 - en bön för Förintelsens offer

Efter 25 timmar utan fast föda och vatten under Yom Kippur och 12 timmar i vår lokala Beit Knesset ökar insikten om livet skörhet. Att frivilligt avstå ifrån vätska är tufft, mycket tufft. Vätska finns naturligtvis tillgängligt om man behöver och alla som det är skadligt att fasta får inte fasta . Jag tänker på barn, sjuka eller av andra skäl.

Jag tänkte också på  Förintelsens offer och jag tänkte på mamma som talade om hur det var att vara utan vätska i tre eller fyra dygn och aldrig veta när - eller om - de skulle få tag i mer. Hon berättade hur tungan svällde och fastnade i gommen och om hur de bad om att kunna kissa för att få någon vätska.

Jag tänker också på de 2 800 Israeler som dog och de 8 800 som skadades när vårt land anfölls av flera arabiska arméer på Yom Kippur 1973. De räddade tillsammans med en kämpade befolkning det judiska folket från en andra Förintelse och vi står i enorm tacksamhetsskuld till dem.

Det finns en bön under Yom Kippur som är tillägnad offren för Förintelsen och vi var många som grät när vi bad den.


Jag skriver den även på engelska och jag tackar Gud för att Israel finns och skyddar det judiska folket.

For the Holocaust victims 

God, full of mercy, Justice of widows and Fathers of orphans, please do not be silent and hold Your peace for the blood of Israel that was shed like water. Grant fitting rest on the wings of the Divine Presence, in the heights of the holy and the pure who shine and radiate light like the radiance of Heaven, to the souls of the millions of Jews, men, women and children who were murdered, slaughtered, burned, strangled, and buried alive, in the lands touched by the German enemy and its followers. They were all holy and pure; among them were great scholars and righteous individuals, cedars of Lebanon and noble masters of Torah, may the Garden of Eden be their resting place. Therefore, Master of compassion, shelter them in the shadow of Your wings forever, and bind their souls in the bond of everlasting life. The Lord is their heritage; may they rest in peace, and let us say: Amen


The Koren Yom Kippur Machzor, Nusach Ashkenaz: The Rohr Family Edition 2014 p. 762

Gmar Chatima Tova och  Next year in Jerusalem rebuilt

Yom Kippur 5779 - prayer for the Holocaust victims

After 25 hours without solid food and water during Yom Kippur, and spending 12 hours in the local Beit Knesset, the insight of how brittle life is, grows. To voluntarily refrain from food and fluid is tough, very tough. Fluid is, of course, available if you need it and anyone who is not healthy, too young or too old, must not fast.

I also thought about the victims of the Holocaust and I was thinking of my mother, who talked about being without fluid for three or four days, never knowing when or if to get any more. She told me how her tongue swelled and stuck to her palate, and how she and her fellow prisoners wished they could pee, in order to have something to drink.

I also think of the 2 800 Israelis who died and the 8 800 were injured when our country was attacked by several Arab armies on Yom Kippur in 1973. Together with a fighting civilian population, they saved the Jewish people from a second Holocaust and we owe enormous gratitude to them.

There is a prayer for Yom Kippur dedicated to the victims of the Holocaust and there were many of us who cried as we prayed. I am writing this prayer here in English and I thank God for Israel, who protects the Jewish people.

For the Holocaust victims 

God, full of mercy, Justice of widows and Fathers of orphans, please do not be silent and hold Your peace for the blood of Israel that was shed like water. Grant fitting rest on the wings of the Divine Presence, in the heights of the holy and the pure who shine and radiate light like the radiance of Heaven, to the souls of the millions of Jews, men, women and children who were murdered, slaughtered, burned, strangled, and buried alive, in the lands touched by the German enemy and its followers. They were all holy and pure; among them were great scholars and righteous individuals, cedars of Lebanon and noble masters of Torah, may the Garden of Eden be their resting place. Therefore, Master of compassion, shelter them in the shadow of Your wings forever, and bind their souls in the bond of everlasting life. The Lord is their heritage; may they rest in peace, and let us say: Amen


The Koren Yom Kippur Machzor, Nusach Ashkenaz: The Rohr Family Edition 2014 p. 762

Gmar Chatima Tova och  Next year in Jerusalem rebuilt

Sverige, riksdagsvalet och vem ska jag rösta på

Vi åker med buss från Katzrin i norra delen av landet, till Tel-Aviv i centrala Israel. Katzrin, ett litet samhälle högt upp på Golanhöjderna. Vi åker från 500 meter över havsnivån ner till Kinneret (Gennesaret), som ligger 200 meter under havsnivån och därefter vidare uppför, över Galiléens grönska och täta skogar - högt, högt upp och sedan nerför och därefter upp igen - kontrasterna är enorma och det är ändå bara fem mil, tänker jag.

-Varför bor ni så nära gränsen? Det är en fråga vi får ibland. Vad är nära? Det är aldrig mer än ett stenkast till vilken gräns som helst, så litet är detta land. Vi åker till Tel-Aviv, staden som aldrig sover. Staden som är så full av liv. Jag ser alla dessa nya höghus som byggts, de som redan står där, fyllda med nya företag inom hi-tech och försvarsindustri. Det går bra för Israel, trots att vi är angripna av fiender som vill mörda oss eller knäcka ekonomin - allt för att vi är ett judiskt land. Den svenska kronan sjunker som en sten i vatten i förhållande till den israeliska shelkeln. Alla här lever  ett intensivt liv. Vi vet att livet är skört och det enda som gäller är rörelse framåt.
Vi är på väg till Tel-Aviv för att rösta i Riksdagsvalet på Svenska Ambassaden. Tre timmars bussresa dit och tre hem. Vi känner att vi måste rösta.Varför bryr jag mig? Jo för att jag har tjänat Sverige i hela mitt liv och för att jag mår illa över Sveriges utveckling eller vad det nu är man kan kalla de senare årens händelser.

Vi läser om Israel i svensk press. Ledorden är krig, apartheid, etnisk rensning, blockad, hat mot muslimer, folkmord på araber, sionism som ett hot mot världen och smutskastning på alla vis. Vi läser om en utrikesminister som talar om att Israel genomför utomrättsliga avrättningar och att vi är ansvariga för IS' attack härom året i Paris. Vi läser om Israel som attackerar iranska militära mål i Syrien. Israeler som skjuter mot så kallade fredliga demonstranter. Det är vad man hör och läser.
Vi följer på avstånd den smutsigaste valkampanjen i Sveriges historia. En valrörelse fullständigt utan moral och med så stora överdrifter och lögner att vi hisnar. Vi ser ett land som håller på att implodera ekonomist och moraliskt, med polarisering och judehat. Judehat från såväl vänstern som extremhögern och från muslimer främst från Mellanöstern - dessa är enade i hatet mot oss från olika ingångar.

Vi ser och hör om massbränningar av bilar, om gruppvåldtäkter med så milda straff att de våldtagna som fått sina liv förstörda inte får någon upprättelse. Vi ser skjutningar med militära vapen såsom AK 47-or och handgranater och vi läser om ungdomar som inte törs röra sig i Sveriges många "no-go-zones" 61 till antalet och 23 som kallas "särskilt utsatta" varav sju ligger i vår hemstad, och vi läser om sharia som breder ut sig.
Vi tänker på det fantastiska med 6 veckors semester,  lång betald föräldraledighet, fria studier, sjukvård och socialförsäkringssystem - system som nu sviktar på grund av avsaknad av mänskliga och ekonomiska resurser.

Vi läser om ett land som så naivt i fråga om invandring att man tar sig för pannan.
Vi läser om ett Sverige som tror sig vara världens moralväktare men som är ett land som på alla vis stöttar terrorister och förtrycker minoriteter.
Man ska inte kasta sten i glashus, heter det.
- 300 000 människor till på två år? Varför begår Sverige självmord på detta vis? Får man verkligen inte sätta ord på det? Får man verkligen inte öppet diskutera detta?
- Är inte Sverige längre en demokrati?
Sverige med sin enorma kunskap, med Gripen-flygplan, Volvo och Scania-lastbilar som rullar överallt där det finns industri, skogsindustri och gruvdrift. Nåväl bilarna är numera utlandsägda men ändå.
- Vad diskuteras det i Sverige numera?
- Genus!!
- Var är mullret från djupet av svenskarna inre?

- Vad ska jag rösta på?
- Vänstern? Fullständigt uteslutet.
- Alliansen? Nej, de gav vänstern makten för att mobba SD.
- SD? Nej, de vill förbjuda omskärelse och av kosher slakt.
Så vad?
KD är kvar. Det parti som är positivt till Israel.Usch vet inte.
Jag känner mig rastlös och obekväm. Aldrig har jag varit så osäker.
Jag röstar för att jag har tjänat Sverige hela mitt liv och vill värna landet som byggdes med svett och stor möda av våra tidigare generationer. Vi har satts att förvalta detta arv. Det går inte så bra numera. Var är det Sverige jag älskade och tjänade?

Vi judar har ett land att åka till när hatet mot oss får allt större fäste, eller om Sverige skulle kollapsa helt - vi, som alltid har varit de enda som inte har haft någonstans att ta vägen. Vilken förmån. Vilken ynnest. Här där en davidsstjärna eller en menorah i passet är ett pass till frihet - inte till förtryck.
Israel som är en sjudande stat full av invandrare och infödda, judar, muslimer, druser, kristna, bahai - som jobbar och sliter och har byggt och bygger ett land som är ett föredöme för länder runt om i världen. Jo, det är tufft, 180 miljarder går till försvaret av landet men vi lever och vi utvecklas och snart har alla gratis utbildning, ordentlig semester och utbyggt socialförsäkringssystem och äldrevård.
Ta lärdom Sverige.
Ta lärdom av det riktiga Israel - ett land som rör sig framåt med full kraft.
Ta lärdom innan det är för sent.


Men rösta ska jag i alla fall.