Sverige, riksdagsvalet och vem ska jag rösta på

Vi åker med buss från Katzrin i norra delen av landet, till Tel-Aviv i centrala Israel. Katzrin, ett litet samhälle högt upp på Golanhöjderna. Vi åker från 500 meter över havsnivån ner till Kinneret (Gennesaret), som ligger 200 meter under havsnivån och därefter vidare uppför, över Galiléens grönska och täta skogar - högt, högt upp och sedan nerför och därefter upp igen - kontrasterna är enorma och det är ändå bara fem mil, tänker jag.

-Varför bor ni så nära gränsen? Det är en fråga vi får ibland. Vad är nära? Det är aldrig mer än ett stenkast till vilken gräns som helst, så litet är detta land. Vi åker till Tel-Aviv, staden som aldrig sover. Staden som är så full av liv. Jag ser alla dessa nya höghus som byggts, de som redan står där, fyllda med nya företag inom hi-tech och försvarsindustri. Det går bra för Israel, trots att vi är angripna av fiender som vill mörda oss eller knäcka ekonomin - allt för att vi är ett judiskt land. Den svenska kronan sjunker som en sten i vatten i förhållande till den israeliska shelkeln. Alla här lever  ett intensivt liv. Vi vet att livet är skört och det enda som gäller är rörelse framåt.
Vi är på väg till Tel-Aviv för att rösta i Riksdagsvalet på Svenska Ambassaden. Tre timmars bussresa dit och tre hem. Vi känner att vi måste rösta.Varför bryr jag mig? Jo för att jag har tjänat Sverige i hela mitt liv och för att jag mår illa över Sveriges utveckling eller vad det nu är man kan kalla de senare årens händelser.

Vi läser om Israel i svensk press. Ledorden är krig, apartheid, etnisk rensning, blockad, hat mot muslimer, folkmord på araber, sionism som ett hot mot världen och smutskastning på alla vis. Vi läser om en utrikesminister som talar om att Israel genomför utomrättsliga avrättningar och att vi är ansvariga för IS' attack härom året i Paris. Vi läser om Israel som attackerar iranska militära mål i Syrien. Israeler som skjuter mot så kallade fredliga demonstranter. Det är vad man hör och läser.
Vi följer på avstånd den smutsigaste valkampanjen i Sveriges historia. En valrörelse fullständigt utan moral och med så stora överdrifter och lögner att vi hisnar. Vi ser ett land som håller på att implodera ekonomist och moraliskt, med polarisering och judehat. Judehat från såväl vänstern som extremhögern och från muslimer främst från Mellanöstern - dessa är enade i hatet mot oss från olika ingångar.

Vi ser och hör om massbränningar av bilar, om gruppvåldtäkter med så milda straff att de våldtagna som fått sina liv förstörda inte får någon upprättelse. Vi ser skjutningar med militära vapen såsom AK 47-or och handgranater och vi läser om ungdomar som inte törs röra sig i Sveriges många "no-go-zones" 61 till antalet och 23 som kallas "särskilt utsatta" varav sju ligger i vår hemstad, och vi läser om sharia som breder ut sig.
Vi tänker på det fantastiska med 6 veckors semester,  lång betald föräldraledighet, fria studier, sjukvård och socialförsäkringssystem - system som nu sviktar på grund av avsaknad av mänskliga och ekonomiska resurser.

Vi läser om ett land som så naivt i fråga om invandring att man tar sig för pannan.
Vi läser om ett Sverige som tror sig vara världens moralväktare men som är ett land som på alla vis stöttar terrorister och förtrycker minoriteter.
Man ska inte kasta sten i glashus, heter det.
- 300 000 människor till på två år? Varför begår Sverige självmord på detta vis? Får man verkligen inte sätta ord på det? Får man verkligen inte öppet diskutera detta?
- Är inte Sverige längre en demokrati?
Sverige med sin enorma kunskap, med Gripen-flygplan, Volvo och Scania-lastbilar som rullar överallt där det finns industri, skogsindustri och gruvdrift. Nåväl bilarna är numera utlandsägda men ändå.
- Vad diskuteras det i Sverige numera?
- Genus!!
- Var är mullret från djupet av svenskarna inre?

- Vad ska jag rösta på?
- Vänstern? Fullständigt uteslutet.
- Alliansen? Nej, de gav vänstern makten för att mobba SD.
- SD? Nej, de vill förbjuda omskärelse och av kosher slakt.
Så vad?
KD är kvar. Det parti som är positivt till Israel.Usch vet inte.
Jag känner mig rastlös och obekväm. Aldrig har jag varit så osäker.
Jag röstar för att jag har tjänat Sverige hela mitt liv och vill värna landet som byggdes med svett och stor möda av våra tidigare generationer. Vi har satts att förvalta detta arv. Det går inte så bra numera. Var är det Sverige jag älskade och tjänade?

Vi judar har ett land att åka till när hatet mot oss får allt större fäste, eller om Sverige skulle kollapsa helt - vi, som alltid har varit de enda som inte har haft någonstans att ta vägen. Vilken förmån. Vilken ynnest. Här där en davidsstjärna eller en menorah i passet är ett pass till frihet - inte till förtryck.
Israel som är en sjudande stat full av invandrare och infödda, judar, muslimer, druser, kristna, bahai - som jobbar och sliter och har byggt och bygger ett land som är ett föredöme för länder runt om i världen. Jo, det är tufft, 180 miljarder går till försvaret av landet men vi lever och vi utvecklas och snart har alla gratis utbildning, ordentlig semester och utbyggt socialförsäkringssystem och äldrevård.
Ta lärdom Sverige.
Ta lärdom av det riktiga Israel - ett land som rör sig framåt med full kraft.
Ta lärdom innan det är för sent.


Men rösta ska jag i alla fall.

En vanlig dag i Katzrin på Golan

Red Alert-veckan

Shabbat- dagen vi ärvde, älskar och för vidare

Så händer det igen. Det är som en Charlie Chaplin-film från 1920-talet - där alla rör sig snabbt först och sedan sänks tempot till normalhastighet för att därefter sakta ner till slow motion för att så till sist stanna helt. Jag blir lika överraskad varje gång.

Sedan  öppnas alla dörrar och män i vita skjortor, kvinnor i traditionella kläder och tichels och barn börjar likt ett lämmeltåg inta gator och trottoarer och de nio Beit Knesset som finns i lilla Katzrin fylls.

Sedan börjar det - och 200 personer i min synagoga börjar be inlevelsefullt och glatt och de rytmiska vackra sångerna fyller hela byggnaden och påverkar varje cell i min kropp. Jag nyper mig i kinden och tänker: Får jag vara med en gång till? Är jag verkligen här? Är jag en i gänget? Jo, jag är här och jag är en i gänget och jag njuter av varje sekund.
Jag tänker med tacksamhet på alla de judar som idag och i två tusen år - utanför Israel - i ur och skur och ofta med motstånd, har upprätthållit och utvecklat vårt religiösa liv. Som utvecklat och bibehållit vår tro, våra traditioner och vårt levnadssätt, så att  vi kan samlas, sabras och övriga från jordens alla hörn, och förenas i ett levnadssätt som är välbekant och hemma för oss alla. Sex miljoner av oss har kommit hem - lika många som dog i Förintelsen.

Vi samlas alla efteråt och alltid blir jag hembjuden på mat, sång, gemenskap och diskussion av veckans Torah-avsnitt.
Nästa morgon 08:30 upprepas scenen. Tystnad, lämmeltåg, gudstjänst, glädje, sång, mat och vila. Vardagen är långt borta. Vi är lyfta till en högre nivå. Umgänge, reflexioner, känslan av att vara en del av något större, bortom vardagens vedermödor. Man är inte bara en fysiologisk varelse som föds, lever och dör: Vi har också en gudomlig del som följer skaparens cykel. Skapa under sex dagar för att sedan vila från skapande arbete - och betrakta det skapade och se att allt är gott.

Så närmar sig dagens slut. Dagen som börjar efter solnedgången som det som är beskrivet i skapelseberättelsen. Den sista gudstjänsten innan dagen är slut och det rituella avslutandet av Shabat - sabbaten - och markeringen att vardagen börjar igen och önskan om en bra vecka har genomförts.

Jag går fram till centrum och väntar.
Så händer det - det stillastående börjar röra sig lite, blir slowmotion, sedan normalhastighet och därefter som 1920-talsfilmen igen, med Charlie Chaplin och där alla rör sig snabbt och skuttigt.

Jag går till mitt favoritställe där ägaren skrattar igenkännande och tar fram en Goldstar och önskar mig Shavua tov. Jag sätter jag mig ned i värmen och dricker min kalla öl och tackar Gud för att han lät mig få komma hem och bli en del av allt detta.

Jag, sonen till en överlevande från Förintelsen fick äran att komma hem och upprätta dem i min familj som försvann i Auschwitz/Birkenaus skorstenar. Här stannar vi, och jag. Det  finns ingen väg tillbaka.

Utomjordingarnas analys av världen - det största landet på jorden (eller det minsta)

- Hur blev du skadad?
- Jag var 20 år och rusade mot  ett stängsel.
- Varför?
- För att försöka döda Israeler på andra sidan
- Vad fick dig att göra detta när du visste att risken att bli skjuten var överhängande?
- Bra fråga
- Varför rusade inte ledarna själva mot stängslet? En bra ledare går ju täten för att visa vägen och bör  ju föregå med gott exempel.
- Bra fråga.

Vilket syfte har ett samhälle med att offra sin ungdomar genom att medvetet låta dem dö eller bli invalidiserade resten av sina liv? (Livslång pension via biståndsmedel.) Detta framför ett stängsel på gränsen till Israel - ett Israel som tydligt har informerat om konsekvenserna av att försöka att ta sig in i Israel och mörda israeler!
Hur kan det ge tillfredsställelse att tända eld på så mycket som möjligt av fält, naturreservat och grödor på andra sidan gränsen? Samtidigt som vilda djur och fåglar dör i bränderna?

Jag tänker: Om en utomjording vill ta reda på ondskan i världen och skaffar sig information genom media och FN:s beslut så skulle Israel täcka nästan hela jorden. Om de istället bestämmer sig för att räkna antalet mördade i inbördeskrigets Syrien skulle Israel vara så litet att landet inte skulle synas och Syrien skulle täcka en stor del av jordens yta.
Minsta händelse i Israel blir stora nyheter för media över hela världen.
Stora händelser i Syrien är det inget nyhetsvärde i.

Under en månad i år har Israel , ett av det minsta i världen, en demokrati i ett hav diktaturer, utsatts för:
* Lågintensivt krig med Iran med en uppladdning på gränsen till Syrien och med raketanfall mot Israel - detta är Israels fel.
* Irans uttalade målsättning att massmörda  Israeler - detta är Israels fel.
* Uppsägningen av avtalet med Iran från USA - detta är Israels fel.
* USA:s flyttande av sin ambassad till Jerusalem - detta är Israels fel.
* Hamas' försök att invadera Israel med det uttalade målet att mörda Israeler - detta är Israels fel.
Hizbollahs hot om raketanfall - detta är Israels fel.
* Dygnslånga raketanfall utan uppehåll från Gaza mot civila mål i Israel - detta är Israels fel.

Ska vi släppa in terrorister för att mörda israeler innan vi får använda våld för att försvara oss ? Varför angrips då inte den hermetiskt tillslutna gränsen mot Egypten?
Därför att då släpper Egypten en bomb och alla protester är över och världen mumlar lite i bakgrunden. Det kommer inte Egypten att bry sig om. Det är redan tillräckligt med terrorister som tagit sig in i Sinai från Gaza och skjutit egyptiska poliser och satt kyrkor och moskéer i brand. Världen kommer tyst att acceptera Egyptens rätt att försvara sin gräns.

Israel har återigen värnat sin norra och östra gräns. Som alla länder gör. Det enda vi vet är att det inte dröjer länge förrän nästa attack kommer och att vi då återigen kommer att försvara våra gränser - för något alternativ finns inte
Hur längre kan ett litet land, där alla bor i ett gränsområde och ständigt utsätts för existentiella hot av denna kraft egentligen hålla ut?
Svar: För evigt.

Margot Wallström sover på regeringsplanet på väg till FN där hon kommer att arbeta för ytterligare fördömanden mot Israel. Detta klargjorde hon inför Hamas' anhängare i Göteborg; genom att tydligt förklara att Sverige kommer att fortsätta att arbeta vid sida av Hamas och med Hamas. Och slåss för och med dem. Detta är en krigsförklaring uttalat av en utrikesminister i egenskap av utrikesminister.
Ut med Israelerna, kasta dem i havet - detta är en omskrivning för att slå ihjäl alla. Det är diktaturstaternas öppet uttalade mål och det är detta som svensk utrikespolitik aktivt stödjer.

- Jag är ingen antisemit, säger Wallström.

Inget nytt under solen.

WE PROTEST - BY SAYING YES  

We humans are the only creatures in the universe who have a free will, a will to make choices.

We are able to protest against injustice that affects us.

We can protest by saying no - no degrading, no to destroying and polarising. No to blaming "the others" and to waive our own responsibility. We can always choose to see ourselves as victims. But then we get stuck in pointless hatred.

We have the ability to protest by saying yes - yes to building human relationships and positive societies, to develop through conversation, through supporting and caring, by always presume that people have equal value. We choose to keep going. 

We Jews and our country, Israel, protest by saying yes.

We protest when Israel and the Jews yet again are accused of all the old spruced up traditional anti-Jewish templates - they keep demonising us, and as usual they want to blame all injustices on Israel, portray Jews as oppressors, exploiters and killers, like a cancer infiltrating all living tissue, perceiving us as killing Christian children and make matza of their blood, as God killers, and as responsible for the Holocaust of six million European Jews as well as child abusers by our traditional circumcision of boys, as animal abusers through our traditional slaughtering method, and now, of course, as evil beings treating the inhabitants of Gaza just like the Nazis treated ourselves - not forgetting that we are also exploiters of the poor, the abused, the helpless, the hungry, as capitalists and communists and as those who seek to control the world as well as those who have built Israel on the blood of Palestinians.

I protest against this by telling you about our protest.

We protest against this through Israel's democracy.

We protest against this by saying yes to a legal society, a functioning social system and healthcare system for all.

We protest against this by defending the right to freedom of religion, for all faiths.

We protest against this through Jerusalem, our religious center, and our eternal capital, Jerusalem, which embodies all that is the core of Judaism. Jerusalem, the city that is the heart of everything Jewish and which for 3000 years has been the heart of our religious life, our traditions and our longing for a world in peace.

We protest against this through Tel Aviv, the city that never sleeps.

We protest against this by having a defence force based on a moral code that no other countries in the world can measure up to.

We protest against this by providing advanced medical assistance to thousands of war wounded, adults and children from Syria who need our help and who are are being cared for in Israel, even though we are in a state of war with Syria. They need us and we help them and show them that we care, no matter who they are or where they come from. 

We protest against this by not perceiving ourselves as victims, a victim one can give alms to calm you own conscience. A victim who is not allowed to speak for himself. A victim disclaiming his own responsibility.

We protest against this by reusing 85% of all sewage in Israel.

We protest against this by having field hospitals complete with personnel and equipment ready to travel anywhere on earth when natural disasters or war happens so that we are able to help those who need us. 

We protest against this by sending juggernauts and trucks with food and necessities every four minutes - every four minutes - around the clock, all year around, to the people of Gaza - despite their leaders being terrorists who have the sole purpose and not shy to say so - of murdering all Jews.

We protest against this by all Jewish nobel prize winners. 

We are protesting against this by all start-up companies and our hi-tech and medical advances that make life easier and even cures sick and needy people all over the world.

We protested against this in the form of my grandfather and the others who prayed the Shma Israel before they were murdered together with their families in the death camps during World War II. Those who recited Shma Israel as they went to their deaths, to God, who seemed to have forsaken them - still they did not abandon Him.

We protested against the Nazis through our prayers - you can kill us but you can not take our pride or our dignity from us.

We protest against this by honouring all the survivors ans well as all the people murdered during the Holocaust, and by continuing to be Jews.

We protest against this, me and my wife, by having moved home, to Israel.

We in Israel protest against this together, with the protesting Jews from all of the Middle East countries and those from Ethiopia, from the Soviet Union, the United States, France, Sweden and all the others living in Israel as well as in the diaspora.

We have never been autonomous and self-governing throughout all generations of exile. We never had a country of our own during our banishment from our own country, the country we loved and never forgot. Where our prayers went as we longed for Zion, for Jerusalem. 

However, we have survived and outlived all the mighty regimes we have lived, and sometimes been slaves under.

We have a regulatory and legislative system that makes up the difference between a life of chaos and a life lived within a protective moral and legal fence.

We stick to the road we have been wandering for 4000 years, and we show people's ability to build instead of tearing down and destroying.

We are convinced that our God is committed to his promise to protect his people.

So we protest by living, surviving, by loving life and continuing to live.

We are protesting.

Vi protesterar - genom att säga ja

Vi människor är de enda varelserna i universum som har en fri vilja att välja.
Vi kan protestera mot orättvisor som drabbar oss.
Vi kan protestera genom att säga "nej" - till att bryta ned, förstöra och att polarisera. Att skylla på "de andra" och att frånsäga oss vårt eget ansvar. Vi kan alltid välja att se oss själva som offer. Vi fastnar i hat.
Vi kan protestera genom att säga" ja" -  till att bygga mänskliga relationer och samhällen, att utvecklas genom samtal, genom att utgå ifrån människors lika värde. Vi går alltid vidare.

Vi judar och Israel protesterar genom att säga ja. 

Vi protesterar när Israel och judarna anklagas med alla traditionella antijudiska schabloner - där man  demoniserar oss, där man vill skylla alla orättvisor på Israel och judar som förtryckare och utsugare, som en cancer som infiltrerar allt levande, som utmålas som de som dödar kristna barn och gör matza av deras blod, som gudsmördare, som  ansvariga för Förintelsen av sex miljoner  europeiska judar, som barnmisshandlare genom omskärelse av pojkar, som djurmisshandlare genom vår slaktmetod, som de som behandlar de boende i Gaza som nazisterna behandlade oss, som utsugare av fattiga, som kapitalister och kommunister och som de som strävar efter världskontroll och de som har byggt Israel på palestiniers utgjutna blod.

Jag protesterar mot detta genom att  här berätta för er om vår protest.

Vi protesterar mot detta genom Israels demokrati.
Vi protesterar mot detta genom att säga ja till ett rättssamhälle, ett fungerande socialt system och sjukvårdssystem för alla.
Vi protesterar mot detta genom att försvara rätten till religionsfrihet.
Vi protesterar mot detta genom Jerusalem, vårt religiösa centrum och vår eviga huvudstad, Jerusalem, som förkroppsligar allt det som är kärnan i judendomen. Staden som står i centrum för allt judiskt och som i 3000 år stått i centrum för vårt religiösa liv, våra traditioner och vår längtan efter en värld i fred.

Vi protesterar mot detta genom Tel-Aviv, staden som lever dygnet runt och aldrig sover.
Vi protesterar mot detta genom att ha en försvarsmakt som vilar på en moral som inga andra länder i världen kan mäta sig med.
Vi protesterar mot detta genom att ge avancerad medicinsk hjälp till tusentals krigsskadade barn och vuxna från Syrien, vilka vårdas på sjukhus i Israel, trots att vi befinner oss i ett krigstillstånd med Syrien.

Vi protesterar mot detta genom att inte se oss som offer. Ett offer man kan skänka en dusör för att stilla sitt eget samvete. Ett offer som inte tillåts att föra sin egen talan. Ett offer som frånsägs sitt eget ansvar.
Vi protesterar mot detta genom att återanvända 85% av avloppsvattnet i Israel.
Vi protesterar mot detta genom att ha fältsjukhus stående färdiga med personal och materiel för att kunna åka vart som helst på jorden när naturkatastrofer eller krig behöver vår insats.
Vi protesterar mot detta genom lastbilstransporter av förnödenheter dygnet runt, året om, till Gazas befolkning - trots att deras ledare är terrorister som har som enda mål med sin existens att massmörda alla judar.
Vi protesterar mot detta genom alla judiska nobelpristagare.
Vi protesterar mot detta genom alla företag som startas och vår hi-tech och våra medicinska framsteg som underlättar för och botar sjuka över hela världen.

Vi protesterade mot detta genom min morfar och andra som bad Shma Israel innan de mördades tillsammans med sina familjer i Auschwitz/Birkenau. De som bad Shma Israel när de dog, till en  Gud som även om han tycktes ha övergivit oss - så övergav vi inte honom.
Vi protesterade mot nazisterna genom vår bön -ja, ni kan mörda oss men ni kan inte ta vår stolthet eller vår värdighet ifrån oss.
Vi protesterar mot detta genom att hedra alla de överlevande och alla de mördade i Förintelsen, genom att fortsätta att vara judar.
Vi protesterar mot detta, jag och min fru - genom att ha flyttat hem, till Israel.
Vi protesterar mot detta tillsammans med de protesterande judarna från alla mellanösterns länder och från Etiopien, från Sovjet, USA, Frankrike, Sverige och alla de andra som bor i Israel och i diasporan.

Vi har aldrig varit självständigt självstyrande under alla generationer av exil.
Vi har dock överlevt alla de mäktiga regimer som vi har levt under.
Vi har ett regelsystem som utgör skillnaden mellan ett liv i kaos och ett liv inför ett skyddande staket.
Vi håller fast vid den väg vi har vandrat i 4000 år och vi visar människans möjligheter att bygga istället för att riva ner och förstöra.
Vi är övertygade om att vår Gud står fast vid sitt löfte om att skydda sitt folk.

Vi  protesterar mot detta genom att leva, att överleva och att fortsätta leva.
Vi protesterar.