Margot Wallström! Jag är här nu!

Fru utrikesminister! Jag är här nu. Som jag sa. Du vet. I Israel. Jag skrev till dig för ett par år sedan, du kanske minns det. Jag skrev och berättade om de människor som byggde staten Israel. De överlevande från Förintelsen, de judar som blev utslängda ifrån arabvärlden och bestals på allt de ägde av sina forna hemländer, de etiopiska judarna som vandrat genom dödens öknar, de Sovjetiska judarna som flydde undan antisemitismen och alla de andra judarna som har flyttat hit.
Fru utrikesministerier Nu är jag en av dem - jag, sonen till en överlevande från Förintelsen. Jag som har levt hela mitt liv i Sverige och tjänat landet som soldat, som ambulanssjuksköterska, som terapeut och framför allt som föreläsare om Förintelsen och dess konsekvenser.  Jag har lämnat ett Sverige som inte längre är det land jag en gång har levt i. Det Sverige som har förändrats ytterligare under de två år som gått sedan jag skrev till dig - och inte till det bättre.
Fru utrikesminister: . Jag lämnar ett Sverige där våld, gänguppgörelser, skjutningar, våldtäkter och  gruppvåldtäkter har blivit vardagsmat - ett land där antisemitismen ökar dramatiskt, ett land vars regering har storhetsvansinne och tror sig vara  moraliskt överlägsen
Fru utrikesminister : Du är känd här. Du har lyckats bli känd som utrikesministern som anser att Israel var ansvarig för terrorattacken häromåret i Paris och den utrikesminister som anklagar Israel  för utomrättsliga avrättningar. Har du tänkt på, att av de 160 000 asylsökande som kom till Sverige 2015 från Mellanöstern så kom inte  en enda ifrån Israel? Här bor två miljoner araber, men ingen av dem flyr från Israel - inte en enda. Har du funderat över det när du lade ned all  den kraft du kunde uppbåda för att diktaturerna i  skulle ge dig stöd så du fick din plats i FN's säkerhetsråd. Det enda ni  har gemensamt är just hatet mot judar och mot Israel.
Fru utrikesminister,  du fick din plats, i ett "råd" bestående av diktaturer i ett FN som för länge sedan förverkat sin rätt att kalla sig världssamvete då diktaturerna tagit över och antalet resolutioner mot Israel vida överstiger de resolutioner som borde antas mot exempelvis Syrien och Iran. Länder varifrån de 160 000 asylsökande kom 2015 men detta ser inte du nu när du nu har din eftertraktade position och faktiskt har möjlighet att påverka.

Fru utrikesminister : Sedan jag skrev senast skriks det på svenska gator att vi judar är apor och grisars avkommor och  att man ska skjuta oss. Det har kastats bensinbomber mot min synagoga och mot kapellet i Malmö. Göteborgs judiska församling lägger idag 53% av sin budget på sin egen säkerhet - men du vill inte se detta, du har inte velat höra varningssignalerna, du som beskyller Israel - mitt Israel - för att vara orsaken till allt ont som sker. Du sa i tidningen Judisk Krönika att du inte förstår varför judar  vill flytta till ett liv "bakom murar".
Men fru Utrikesminister  om intervjun gjordes i Judiska Församlingens lokaler, så passerade du höga stängsel,  murar  och säkerhetskontroller. Staketen och murarna som är  till för att vi och du skall kunna känna oss säkra mot de som vill döda eller skada. Vad är den principiella skillnaden mellan staket och murar hos Judiska institutioner i Sverige och staket och murar mot de som vill döda och skada oss här? Vem kan vi lita på. Den historia erfarenheten har lärt oss att vi måste lita till oss själva - mot de som vill oss illa.
Fru utrikesminister :Har du missat att Sverige  sakta men säkert håller på att implodera. Länder kollapsar inte på grund av dålig ekonomi. Länder kollapsar genom att moralen sakta men säkert urgröps och att mänskorna  tappar tron på det liv de lever.
Fru utrikesminister, vi firar Pesach nu. Vi firar vårt folks uttåg ur Egypten och resan mot Israel. Vi tågade ut som ett folk och vi var ett folk när vi kom hem till Israel.
-" Jag som en gång var slav är nu fri"  Jag har  ett förpliktade att hjälpa de som är ofria. Jag har samma förpliktigade mot mig själv.  Jag gjorde samma resa. Det tog längre tid än jag hade kunnat ana att förbereda mig, med allt det praktiska och allt det administrativa.  Jag har känt mig alltmer ofri och hämmad. Vet inte riktigt varför men det växte en längtan inom som inte gick att skaka av mig Jag väntade på rätt tillfälle. Men det kom aldrig så jag skapade tillfället istället - och nu är jag här, i Israel under Pesach . Befrielsens högtid. I Israel. Där jag känner mig tryggare än jag någonsin  gjorde i Sverige.
Fru utrikesminister :. Jag är äntligen här hos mitt folk. Om jag vore religiös- vilket jag känner mig - skulle jag kunna säga att samma längtan som  fanns när vi lämnade Egypten finns hos mig.
Utrikesminister :Om vi lyckas att etablera oss och när eller om Israel släpper in dig i landet,  är du välkommen hem till oss så ska jag visa dig det riktiga Israel - med dess för- och nackdelar - det Israel du inte känner till - Israel som har tagit sin plats på scenen och som stannar där oavsett vad som än händer och oavsett vad du än tycker.
Fru utrikesminister  - Gam Zeh Yavor - också detta -  du- ska passera och vi kommer att leva  vidare precis som har gjort i 4000 år och vi fortsätter att i generation efter generation att fira  Peasch - frihetens högtid - och nu i ett fritt land - Judarnas land - vårt land.
Gilla läget Margot Wallström - vi stannar kvar.

Till sist:" LeShana Haba'a Biroshalayim" - nästa år i - det odelbara - Jerusalem - Judarnas stad och Israel huvudstad.


Följer du med?

Madam Foreign Minister! I'm here now, in Israel!.

Madam Foreign Minister! I'm here now. You know, in Israel. Just like I said I would be. I wrote to you two years ago, you may remember. And I told you about the people who built the state of Israel; the survivors of the Holocaust, the Jews expelled from the Arab world and Iran, and who were robbed of all of their possessions, the Ethiopian Jews who walked through the deserts of death, the Soviet Jews who fled from the anti-Semitism and all the other Jews who have moved here to live together with the Jews who have lived here for generations.

Madam Foreign Minister, now I am one of them - I, the son of a survivor from the Holocaust. I, who have lived all my life in Sweden and have served the country as a soldier, as an ambulance nurse, as a therapist and above all as, a lecturer of the Holocaust and its consequences. I have left a Sweden that is no longer the country I have known my whole life. Sweden, a country that has changed further over the years since I wrote to you - and the change is not for the better.

Madam Foreign Minister, I'm leaving Sweden where violence, gangs fight for territory, power and "respect", shootings, rape and especially gang rapes have become the norm - my Sweden which is now a country where anti-Semitism is dramatically increasing even further, a country whose government suffers from at severe case of megalomania and believes itself to be morally superior to any other country in the entire world.

Madam Foreign Minister: You are well known here. You are known as the foreign minister who believes that Israel was responsible for the terrorist attacks in Paris and the foreign minister who accuses Israel of extrajudicial executions. Have you ever thought about the fact that of the 160 000 asylum seekers who arrived in Sweden in 2015 from the Middle East, not a single one came from Israel? Two million Arabs live here in Israel, but they don't leave Israel - why should they? But do you understand why that is? Did you ever stop to think about it when you used your power and connections and flirt unabashedly with dictatorships in order to get the support you needed to get your seat at the UN Security Council? What you have in common is the joint hatred  against Israel and against the Jews.

Madam Foreign Minister: The security council is a part of a UN that no longer does what it should. A UN that long ago forfeited its right to call itself the world conscience and where the the dictatorships  of the world have taken over. A UN where the numbers of resolutions against Israel far exceeds the resolutions for example, against Syria and Iran. Countries from which many of the 160 000 asylum seekers arrived in 2015. But you don't see this, you don't want to see this, now that you finally have the position you have been yearning for - never mind the cost - and actually have the opportunity to use your influence for the good. We know what is more important to the UN.

Madam Foreign Minister, since I last wrote to you Sweden has adapted to hearing people screaming  in the streets  that "Jews are the offspring of monkeys and pigs" and "shoot the Jews". Without ramification. Petrol bombs have been thrown against my synagogue and against the chapel in Malmö. The Jewish community center pays 53% of its budget, based on their members' fees, on its own security. But you don't want to see this, you did not want to hear the warning signs, you who habitually will blame Israel  like you always do - my Israel - to be the cause of all evil in the world. And then you wonder why the Swedish Jews leave. In the Jewish Chronicle you claim not to understand why Jews want to leave to Sweden in order to move to a life "behind walls".

But Mrs Foreign Minister, if the interview was made on the Jewish community's premises, you had to cross the high fences, the walls and security controls in order to enter. The fences and walls that make the Jews safe in Sweden. There are plenty of people in Sweden who want to kill us. So what is the fundamental difference between the fences and walls of Jewish institutions in Sweden and fences and walls against those who want to kill and hurt people in Israel? Who can we trust? Not those who are aiding and abetting. Not those who make hollow promises. Not those who lay the blame on the victims and coddle and defend the perpetrators. The history of experience has taught us that we can only trust ourselves against those who want to kill us.

Madam Foreign Minister, don't you see that the country of Sweden is slowly but surely is imploding? Countries do not collapse due to poor economy. Countries collapse by the lack of morale and by that, the loss of hope for those who live there. 

Madam Foreign Minister, now that we celebrate Pesach we celebrate our people's exodus from Egypt and the journey to Israel thousands of years ago. We left like a people and we were still a people when we arrived home, to Israel. "I was once a slave but now I am free." We have a duty to help those who are not free. I have the same obligation to myself. I made the same journey. It took longer than I could have foreseen, but now I'm here. I felt more and more and inhibited, incarcerated and unsafe in Sweden. There was a longing in me and I could not shake the feeling. I was waiting for the right time, but it never came - so I created the opportunity instead - and now I'm here - in Israel. During Pesach. The Feast of Liberation. In Israel, the country where I feel safer than I ever did in Sweden.  

Madam Foreign Minister, I'm finally here, with my people, and I am part of it. If I were religious - which I think I am and especially in this case - I could say that I had the same longing as my people had when we left Egypt.

Mrs Foreign Minister, if my wife and I succeed in establishing ourselves here and when, or if, Israel welcomes you back here, you are welcome to our home. I will show you the real Israel - with its pros and cons - the Israel you do not know. Whatever you think, Madam Foreign Minister - Gam Zeh Yavor - this will pass too - and you will too, and we will live on, just as in we have done for 4000 years, and we will continue to celebrate the feast of Peasch, for freedom for generations after generation - and now in a free country. The country of the Jews. Our country.

Margot Wallström - "LeShana Haba'a Biroshalayim" - to next year in Jerusalem - the ancient Jewish city, the indivisible capital of Israel.

Are you coming?

Jag har här ifrån Katzrin på Golanhöjderna gjort små filmsnuttar med min mobilkamera, kortfilmer från vardagen här, och lagt ut dessa på nätet.
Till min stora förvåning så har de rönt ett mycket stort intresse. Varför?
Svaret är att de många människor som älskar Israel och det judiska folket, är så matade med lögner från makthavare och media att det finns ytterst få kanaler som visar en annan bild av Israel.Man uppskattar därför att få något som kan kallas för balans, denna gång från en svensk-israelisk man som bor i Israel.

I augusti förra året i en liten stad på svenska västkusten, hjälpte jag en 14-årig pojke som blivit nedslagen och sparkad på av en vuxen man. Många rädda och uppjagade ungdomar sprang omkring runt pojken som låg på marken, till synes medvetslös. Som gammal ambulanssköterska och distriktssköterska undersökte jag honom och såg till han fick vård.
När jag lämnade vårdcentralen efter att pojkens föräldrar anlänt, kom en annan pojke fram emot mig, sträckte fram en hand och sa, - Tack för att du bryr dig - för att någon bryr sig. Jag blev chockad. Självklart måste man hjälpa. Gör inte alla det ?
Polismannen som därefter förhörde mig sa, att det är mycket sällan numera, som någon ställer upp som vittne.
Rättegången skulle ha hållits i september i år. Jag meddelande dock att jag är bosatt i Israel och att jag endast kommer att befinna mig i Sverige under en vecka i november. Till min enorma förvåning flyttades hela rättegången!

I veckans parasha (Torah-avsnitt) så beskrivs världens undergång i avsnittet om Noah och hans ark.
Det finns en utläggning av texten som sammanfattningsvis berättar;
Sådan är utvecklingen av synd - det börjar i det privata när människorna fortfarande är medvetna om vad som är rätt eller fel. Korruption, omoraliska handlingar och avgudadyrkan. Man skäms över att man bryter mot samhällets grundvalar eftersom man vet var gränserna går.
När människan sedan fortsätter att synda, det vill säga bryta mot samhällets normer och de ramar som sätter gränserna för vad som är acceptabelt och inte - så förlorar människorna skammen över att de gör fel och allt blir till slut accepterat och upplyfts därefter så småningom, till en norm som alla förväntas följa.

Man säger i tolkningen, att på Noahs tid stal man från varandra och gjorde andra ohederliga handlingar precis under gränsen för vad som kunde leda till bestraffning. Detta kan tyckas inte vara så farligt men det är just detta som underminerar hela rättssamhället, eftersom att stjäla från varandra, lura varandra, sprida lögner på ovan beskrivna sätt, försvagar samvetet och därmed det sociala systemet.
Under tiden Noah byggde sin ark så gavs människorna möjlighet att fråga vad han egentligen höll på med och han förklarade - eller skulle ha förklarat -  att samhället på sikt skulle kollapsa men att det ännu fanns tid att ångra sig och därmed rädda världen. Men detta gjordes inte och världen gick under - drunknade - och endast Noah och de som befann sig på arken räddades, för att så småningom kunna starta om från början.

Jag kan inte låt bli att tänka, att det oresonliga och vedervärdiga hatet mot oss judar igenom alla tider och generationer - nu uttryckt i en allt mer ökande antisemitism i Sverige och i stora delar av resten av världen, har en grund i att vi benhårt håller fast vid vår rättesnöre - Torah - och att hatet har lett till att stora delar av etablissemanget, media och vänster, högern och islamister  är genomsyrat av ett hat mot den judiska staten. Detta trots att vilken människa som helst kan kontrollera och genomskåda de lögner som sprids om Israel. Israel är Juden bland alla stater. Det som gäller alla andra länder gäller inte för Israel.

Jag talade med min Rabbin igår om jag som religiös jude får låta bli att vittna enligt judisk tradition. Han svarade nej, du måste vittna för att upprätta den misshandlande pojken men också för att ge mannen som misshandlade en möjlighet att rätta till sitt liv.
Jag kommer att närvara vid rättegången och att vittna och jag kommer att ha min kippa på huvudet och min tallit katan med dess trådar hängande. Jag vill visa mig för själv och för de tonåringar och vuxna som också kommer att vara där, att vi judar har en grundläggande moral som vi stenhårt har hållit fast vid i 4000 år och att vi gör det nu också. Jag kommer också säga att jag bor i Israel och att ett av skälen att jag har kommit till Sverige är just för att vittna.
Jag är inte bättre än någon annan och att jag har gjort många, många tokiga saker i mitt liv - men detta får inte hindra mig från att stå för det som är rätt, och att göra min del för att rädda en värld som nu tycks närma sig en fullständig kollaps om inte tillräckligt många människor verkligen vågar arbeta för en genomgående förändring.

Yom Kippur 5779 - en bön för Förintelsens offer

Efter 25 timmar utan fast föda och vatten under Yom Kippur och 12 timmar i vår lokala Beit Knesset ökar insikten om livet skörhet. Att frivilligt avstå ifrån vätska är tufft, mycket tufft. Vätska finns naturligtvis tillgängligt om man behöver och alla som det är skadligt att fasta får inte fasta . Jag tänker på barn, sjuka eller av andra skäl.

Jag tänkte också på  Förintelsens offer och jag tänkte på mamma som talade om hur det var att vara utan vätska i tre eller fyra dygn och aldrig veta när - eller om - de skulle få tag i mer. Hon berättade hur tungan svällde och fastnade i gommen och om hur de bad om att kunna kissa för att få någon vätska.

Jag tänker också på de 2 800 Israeler som dog och de 8 800 som skadades när vårt land anfölls av flera arabiska arméer på Yom Kippur 1973. De räddade tillsammans med en kämpade befolkning det judiska folket från en andra Förintelse och vi står i enorm tacksamhetsskuld till dem.

Det finns en bön under Yom Kippur som är tillägnad offren för Förintelsen och vi var många som grät när vi bad den.


Jag skriver den även på engelska och jag tackar Gud för att Israel finns och skyddar det judiska folket.

For the Holocaust victims 

God, full of mercy, Justice of widows and Fathers of orphans, please do not be silent and hold Your peace for the blood of Israel that was shed like water. Grant fitting rest on the wings of the Divine Presence, in the heights of the holy and the pure who shine and radiate light like the radiance of Heaven, to the souls of the millions of Jews, men, women and children who were murdered, slaughtered, burned, strangled, and buried alive, in the lands touched by the German enemy and its followers. They were all holy and pure; among them were great scholars and righteous individuals, cedars of Lebanon and noble masters of Torah, may the Garden of Eden be their resting place. Therefore, Master of compassion, shelter them in the shadow of Your wings forever, and bind their souls in the bond of everlasting life. The Lord is their heritage; may they rest in peace, and let us say: Amen


The Koren Yom Kippur Machzor, Nusach Ashkenaz: The Rohr Family Edition 2014 p. 762

Gmar Chatima Tova och  Next year in Jerusalem rebuilt

Yom Kippur 5779 - prayer for the Holocaust victims

After 25 hours without solid food and water during Yom Kippur, and spending 12 hours in the local Beit Knesset, the insight of how brittle life is, grows. To voluntarily refrain from food and fluid is tough, very tough. Fluid is, of course, available if you need it and anyone who is not healthy, too young or too old, must not fast.

I also thought about the victims of the Holocaust and I was thinking of my mother, who talked about being without fluid for three or four days, never knowing when or if to get any more. She told me how her tongue swelled and stuck to her palate, and how she and her fellow prisoners wished they could pee, in order to have something to drink.

I also think of the 2 800 Israelis who died and the 8 800 were injured when our country was attacked by several Arab armies on Yom Kippur in 1973. Together with a fighting civilian population, they saved the Jewish people from a second Holocaust and we owe enormous gratitude to them.

There is a prayer for Yom Kippur dedicated to the victims of the Holocaust and there were many of us who cried as we prayed. I am writing this prayer here in English and I thank God for Israel, who protects the Jewish people.

For the Holocaust victims 

God, full of mercy, Justice of widows and Fathers of orphans, please do not be silent and hold Your peace for the blood of Israel that was shed like water. Grant fitting rest on the wings of the Divine Presence, in the heights of the holy and the pure who shine and radiate light like the radiance of Heaven, to the souls of the millions of Jews, men, women and children who were murdered, slaughtered, burned, strangled, and buried alive, in the lands touched by the German enemy and its followers. They were all holy and pure; among them were great scholars and righteous individuals, cedars of Lebanon and noble masters of Torah, may the Garden of Eden be their resting place. Therefore, Master of compassion, shelter them in the shadow of Your wings forever, and bind their souls in the bond of everlasting life. The Lord is their heritage; may they rest in peace, and let us say: Amen


The Koren Yom Kippur Machzor, Nusach Ashkenaz: The Rohr Family Edition 2014 p. 762

Gmar Chatima Tova och  Next year in Jerusalem rebuilt

Sverige, riksdagsvalet och vem ska jag rösta på

Vi åker med buss från Katzrin i norra delen av landet, till Tel-Aviv i centrala Israel. Katzrin, ett litet samhälle högt upp på Golanhöjderna. Vi åker från 500 meter över havsnivån ner till Kinneret (Gennesaret), som ligger 200 meter under havsnivån och därefter vidare uppför, över Galiléens grönska och täta skogar - högt, högt upp och sedan nerför och därefter upp igen - kontrasterna är enorma och det är ändå bara fem mil, tänker jag.

-Varför bor ni så nära gränsen? Det är en fråga vi får ibland. Vad är nära? Det är aldrig mer än ett stenkast till vilken gräns som helst, så litet är detta land. Vi åker till Tel-Aviv, staden som aldrig sover. Staden som är så full av liv. Jag ser alla dessa nya höghus som byggts, de som redan står där, fyllda med nya företag inom hi-tech och försvarsindustri. Det går bra för Israel, trots att vi är angripna av fiender som vill mörda oss eller knäcka ekonomin - allt för att vi är ett judiskt land. Den svenska kronan sjunker som en sten i vatten i förhållande till den israeliska shelkeln. Alla här lever  ett intensivt liv. Vi vet att livet är skört och det enda som gäller är rörelse framåt.
Vi är på väg till Tel-Aviv för att rösta i Riksdagsvalet på Svenska Ambassaden. Tre timmars bussresa dit och tre hem. Vi känner att vi måste rösta.Varför bryr jag mig? Jo för att jag har tjänat Sverige i hela mitt liv och för att jag mår illa över Sveriges utveckling eller vad det nu är man kan kalla de senare årens händelser.

Vi läser om Israel i svensk press. Ledorden är krig, apartheid, etnisk rensning, blockad, hat mot muslimer, folkmord på araber, sionism som ett hot mot världen och smutskastning på alla vis. Vi läser om en utrikesminister som talar om att Israel genomför utomrättsliga avrättningar och att vi är ansvariga för IS' attack härom året i Paris. Vi läser om Israel som attackerar iranska militära mål i Syrien. Israeler som skjuter mot så kallade fredliga demonstranter. Det är vad man hör och läser.
Vi följer på avstånd den smutsigaste valkampanjen i Sveriges historia. En valrörelse fullständigt utan moral och med så stora överdrifter och lögner att vi hisnar. Vi ser ett land som håller på att implodera ekonomist och moraliskt, med polarisering och judehat. Judehat från såväl vänstern som extremhögern och från muslimer främst från Mellanöstern - dessa är enade i hatet mot oss från olika ingångar.

Vi ser och hör om massbränningar av bilar, om gruppvåldtäkter med så milda straff att de våldtagna som fått sina liv förstörda inte får någon upprättelse. Vi ser skjutningar med militära vapen såsom AK 47-or och handgranater och vi läser om ungdomar som inte törs röra sig i Sveriges många "no-go-zones" 61 till antalet och 23 som kallas "särskilt utsatta" varav sju ligger i vår hemstad, och vi läser om sharia som breder ut sig.
Vi tänker på det fantastiska med 6 veckors semester,  lång betald föräldraledighet, fria studier, sjukvård och socialförsäkringssystem - system som nu sviktar på grund av avsaknad av mänskliga och ekonomiska resurser.

Vi läser om ett land som så naivt i fråga om invandring att man tar sig för pannan.
Vi läser om ett Sverige som tror sig vara världens moralväktare men som är ett land som på alla vis stöttar terrorister och förtrycker minoriteter.
Man ska inte kasta sten i glashus, heter det.
- 300 000 människor till på två år? Varför begår Sverige självmord på detta vis? Får man verkligen inte sätta ord på det? Får man verkligen inte öppet diskutera detta?
- Är inte Sverige längre en demokrati?
Sverige med sin enorma kunskap, med Gripen-flygplan, Volvo och Scania-lastbilar som rullar överallt där det finns industri, skogsindustri och gruvdrift. Nåväl bilarna är numera utlandsägda men ändå.
- Vad diskuteras det i Sverige numera?
- Genus!!
- Var är mullret från djupet av svenskarna inre?

- Vad ska jag rösta på?
- Vänstern? Fullständigt uteslutet.
- Alliansen? Nej, de gav vänstern makten för att mobba SD.
- SD? Nej, de vill förbjuda omskärelse och av kosher slakt.
Så vad?
KD är kvar. Det parti som är positivt till Israel.Usch vet inte.
Jag känner mig rastlös och obekväm. Aldrig har jag varit så osäker.
Jag röstar för att jag har tjänat Sverige hela mitt liv och vill värna landet som byggdes med svett och stor möda av våra tidigare generationer. Vi har satts att förvalta detta arv. Det går inte så bra numera. Var är det Sverige jag älskade och tjänade?

Vi judar har ett land att åka till när hatet mot oss får allt större fäste, eller om Sverige skulle kollapsa helt - vi, som alltid har varit de enda som inte har haft någonstans att ta vägen. Vilken förmån. Vilken ynnest. Här där en davidsstjärna eller en menorah i passet är ett pass till frihet - inte till förtryck.
Israel som är en sjudande stat full av invandrare och infödda, judar, muslimer, druser, kristna, bahai - som jobbar och sliter och har byggt och bygger ett land som är ett föredöme för länder runt om i världen. Jo, det är tufft, 180 miljarder går till försvaret av landet men vi lever och vi utvecklas och snart har alla gratis utbildning, ordentlig semester och utbyggt socialförsäkringssystem och äldrevård.
Ta lärdom Sverige.
Ta lärdom av det riktiga Israel - ett land som rör sig framåt med full kraft.
Ta lärdom innan det är för sent.


Men rösta ska jag i alla fall.

En vanlig dag i Katzrin på Golan