Jag bär morfars namn med stolthet. Han avslutade sitt liv i den djupaste förnedring. Naken, tillsammans med min mormor, Ilana, och deras två yngsta döttrar Agnes, 12 år och Katalin 10 år, tvingades han in i Auschwitz/Birkenaus gaskammare den åttonde juli 1944 - avklädd och djupt förnedrad.
Min judiska familj mördades på det absolut värsta sätt man kan tänka sig - nakna och utan mer värde än kläderna de bar på, deras hår och eventuella guldtänder som drogs ut efter mördandet - något eget värde hade inte min familj för mördarna. De fick ingen begravning och ingen läste Kaddisch över dem. De försvann upp i röken och var borta.
De dog endast 30 meter från sin äldsta dotter, Erzebeth, som snart skulle fylla 23 år - min blivande mamma - vars uppgift i utrotningslägret var att sortera kläderna från de mördade. Kläder som sedan skickades till Tyskland för försäljning eller utdelande till det numera "judefria" Tyskland.
Mamma som hörde de avrättades ångest- och dödsskrik dygnet runt och bevittnade den ungerska judenhetens undergång och utplånande.De mördades därför att de var judar och för att Europa hade bestämt att Juden var roten till allt ont.
Mördandet var en "kärlekshandling" utförd av djärva och kärlekstörstande nazister och deras stora kader av medlöpare, för ett i deras tycke, gott syfte. 75% av Europas judar följde min familj upp i röken från krematorierna eller grävdes ned i massgravar och den judiska världen i Europa upphörde att finnas. Bara få spår finns kvar där vi våra förfader föddes, levde och dog. Allt är borta. Den ultimata förnedringen.
Familjen Kelemen kom från en lilla ungerska byn Hajdudorog. Judarna där var cirka 300 stycken i början på 1940-talet efter sin höjdpunkt på 1860-talet då den berömda Rebben flyttade dit. Många unga kunskapstörstande judar följde efter och som mest bodde här mellan 700-800 judar. De försörjde sig på enklare yrken och hade en levande chassidisk församling. Byn ligger mitt i en lantbruksbygd så de flesta icke-judiska invånarna var bönder med tillhörande serviceyrken. Det sammanlagda antalet boende var 7000-8000.
Familjen Kelemen bestod av cirka 70 personer som bodde i byn och i andra byar runt om.
Min morfar var känd som en mycket snäll och god man. Han var den fattigaste av bröderna Kelemen. De levde ett traditionellt chassidiskt, alltså strikt religiöst, liv med sin familj. Min morfar var en aktiv medlem i den judiska världen där. Han var någon sorts gårdfarihandlare men gjorde också de jobb som fanns att tillgå för att åtminstone dra in pengar till det absolut nödvändigaste för familjen.
Han besökte shul, gudstjänstlokalen, varje morgon för morgonbön och bad ytterligare två gånger om dagen. De höll strikt kosher och familjen kände inte till något annat liv.
Han bad varje morgon, liksom vi alla andra gör, Shmone Esrei ("18 böner") om att förses med det som han som tjänare behövde för att utföra sitt uppdrag. Det vi ber om är bland annat kläder, arbete, hus, församlingens väl, hela Israel och Templets återuppbyggande samt förmågan att utföra Mitzvot (goda gärningar, påbud). Mitt problem är att min morfar Yitzak inte bara förnekades allt detta utan också förnedrades.
Skaparen kan inte ingripa eftersom då slutar vi att vara människor, men han ingrep i Sinai. HaShem (Gud) lät Förintelsen ske. Det är svårt att känslomässigt och intellektuellt acceptera detta faktum. Skaparen har också skapat allt - även de människor som valde ondskan.
Vi håller benhårt på att Gud är En och att Gud därmed finns i allt detta. Det finns ingen ond kraft att skylla allt på för att skydda Skaparen från kritik. Vi måste leva med frågor som inte har några givna svar. Människor har förmågan att välja och att välja gott eller ont! Torahn beskriver mycket tydligt vad som gäller - och rent teoretiskt kan jag också acceptera förklaringarna - men ingenting av detta hjälper mig - och inget av det hjälpte morfar. Det ofattbara skedde.
"Varför barnen?" sa Elie Wiesel, överlevande och Nobels fredspristagare, när han fick frågan vad han skulle fråga Gud, om han fick möjligheten. Varför 1,5 miljoner oskyldiga barn?
Min morfar har trots detta hjälpt mig att våga vara religiös och att underordna mig Skaparen i mitt liv. Hur kommer sig detta?
Jag vet med bestämdhet - det har min mamma med emfas berättat för mig - att hon är helt säker på att morfar, trots sin oerhörda förnedring av att behöva stå naken inför sin hustru och sina döttrar och veta att döden inom någon minut kommer över dem. Veta att han inte inte klarade av att beskydda sin fru och sina barn där i trängseln bland alla de andra okända nakna och oskyldiga judarna som skuffades ihop och fick panik.
Jag vet med bestämdhet att Yitzchak bad Shma Israel och därmed kallade ned Skaparen över sig och sin familj. Han överlämnade sig till Skaparen i full visshet om att ha levt det liv han som jude var ämnad att leva.
Att min morfar höll fast vid sin identitet in i denna fasansfulla alldeles förfärliga upplevelse, ställer krav på mig.
Vem är jag att ifrågasätta Skaparens vägar, hans plan, och vem är jag att inte föra min morfars övertygelse vidare?
Det är därför jag sakta men säkert blir alltmer religiös och det är därför jag varje morgon och varje kväll ber Shma Israel. Jag tror att han står där bredvid mig, Yitzchak, med sin familj omkring sig och att han är stolt och glad över mig, och jag är säker på att han ber tillsammans med mig.
Shma Israel - bönen som inte är en bön utan en intellektuell påminnelse om att vi judar - cirka 2,5 miljoner på den tiden - alla stod samlade vid berget Sinai för 4000 år sedan, när Skaparen för första och enda gången uppenbarade sig. Han uppenbarade sig för ett nyss befriat slavfolk. Skaparen valde oss och Skaparen lät alla bli vittnen. Han gjorde det för att vi ska vara säkra på att händelsen faktiskt har utspelat sig.
Skaparen som sa att denna uppenbarelse ska vidarebefordras genom generationerna till evig tid. Med uppenbarelsen överlämnades också Torahn - Skaparens budskap till den judiska nationen om vår utvaldhet och de livsregler vi därför har att följa. Vi har ett eget val att följa Guds vilja eller att låta bli. Det är detta som gör oss till människor. Vi är de enda varelser i hela skapelsen som har förmågan att välja mellan gott och ont. Inte ens änglarna har detta val. Endast vi. Jag har, liksom Elie Wiesel, valt att underordna mig vårt förbund med Gud.
Morfar valde Skaparen där i sitt helvete.
Att säga "ja" är också att vara emot - emot nazister och alla de som både då och nu försöker demonisera och mörda oss judar, i diasporan eller Israel. Israel som är vårt land. Vi väljer att bejaka livet.
Min morfar, fattig som han var, har genom sin dotter - min mamma - givit mig möjligheten att att föra budskapet vidare.
Shma Israel Adonai Eliheno, Adonai Echad - Hör Israels folk - Shaul Ben Yitzchak (Skaparen säger till dig) att Herren är vår Gud och Herren är En.
Shabbat Shalom veShavua Tov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar