Och så ställdes frågan igen: Vad har ni judar gjort för att vara så hatade?

Förra gången frågan ställdes var hösten 1946  efter att mamma hade berättat om sina 14 månader i nazitysklands utrotnings- och koncentrationsläger och berättat om  sin längtan efter den värld som hon växte upp i och som nu inte längre fanns kvar. Hon berättade om detta i en artikel i Svenska Dagbladet. Hon berättade om hur hon letade efter sina småsyskon på Stockholms gator och hon berättade om sin längtan efter ett värdigt liv - ett liv som alla 24-åriga ungdomar längtar efter.

Hon fick träffa en kurator på sitt jobb -  ja, flyktingar fick jobb snabbt, vilket gjorde att de kände sig värdefulla - och denna vänliga kvinna frågade under samtalet efter att mamma återigen hade berättat om sitt liv, "vad har du gjort för att man skulle göra dig så illa?" Då tystnade mamma.
Hon tystnade och talade inte igen om detta förrän 30 år senare när hennes son - jag - tvingade henne att tala. När hon hade berättat fanns ingen väg tillbaks för mig - jag var tvungen att leva ett judiskt liv för att upprätta mamma och hela min släkt.

- Var försiktig, sa mamma. "De finns därute - de som möjliggjorde morden på min mamma, pappa och mina småsyskon - Agnes och Katalin!

Nu - 2015 - ställer journalisten Helena Groll från Sveriges Radio frågan igen till en jude!
- Vad har ni judar för ansvar för att man hatar er?

Igår var jag i vår ortodoxa synagoga. Den bevakades av unga poliser med automatvapen och skottsäkra västar - modiga unga kvinnor och män, som vet att en terrorattack emot oss med stor sannolikhet betyder att de tvingas skjuta för att döda eller själva dödas.

Hade samhället givit mig möjligheten hade jag beväpnat mig själv för jag har en gedigen militär utbildning och jag skulle inte tveka en sekund att försvara mig, mina vänner och de grundläggande värderingar vi står för nämligen att livet är helgat.

Nu har vi till sist bestämt att det är polismakten som ska ha detta ansvar och nu finns de, äntligen, där och jag högaktar att de vill försvara mig.

Varför finns poliserna där? Jo, Helena Groll, de finns där på grund av att:
Min mammas son - jag - är hotad till livet bara för att jag föddes av henne och återigen ställs frågan till mig:
- Vad har du för ansvar för att terrorister vill mörda dig?

Helena Groll ska ställa frågan till sig själv. Vad har jag - Helena Groll - för ansvar för att antisemitismen återigen får visa sitt öppna hat och återigen mördar?
Vad har jag - Helena - för ansvar för att samhället återigen är på våg mot en  moralisk kollaps? Vad har jag  - Helena - för ansvar för att stoppa denna moraliska kollaps, en kollaps som börjar med judarna men som aldrig slutar med judarna?
Varför klarar jag - Helena - inte av att se det som händer runt omkring oss och istället återigen anklagar offren för detta hat och inte vill se att jag därigenom är en del av detta hat som kommer att drabba mig själv?

Helena! Antisemitism är inte en judisk fråga eftersom judar - med några få absurda undantag - inte hatar sig själva.
Antisemitismen är en fråga för det icke-judiska samhället. Det muslimska - framför allt det muslimska mellersta östern-samhället och de som har tagit med sig sitt självklara hat mot oss hit, till det kristna samhället, till vänstersamhället. De hatar oss enbart för att vi är judar och de hatar oss av sina egna skäl och deras hat är ett hot, ett mycket allvarligt hot, mot det samhälle vi och därmed du, Helena,  lever i.

Helena Groll - våga ta ordet "antisemitism" i din mun. Våga se dig omkring och inse att om du inte tar strid mot dem som vill omstörta vårt samhälle så kommer det också att drabba dig och din familj och inte bara mig och min familj.

Låt oss tillsammans försvara de värden och det samhälle mamma och jag har arbetat för och har försvarat. För Helena, om du inte ändrar dig så får du stå ensam eftersom jag då kommer att försvara vårt judiska land Israel med min kropp och min själ - det land som tar emot mig till skydd från sådana som du och de andra som inte vill se och som inte ställer frågan om vad jag har gjort för att man ska hata mig.

Vi judar har lärt oss av historien. Det finns många Helena Groll i varje generation och vi vet, att hade staten Israel funnits när min mamma som en ung och livsglad 23-åring vars liv förändrades för evigt den 19 mars 1944 när tyskarna satte henne i läger - så hade Förintelsen av judarna aldrig fått den omfattning som den fick.