Terror på hemmaplan och på bortaplan - sidor av samma mynt

Två dagar innan resan och utsätts jag för terror på hemmaplan när mobilen ringer med ett okänt nummer och jag därför inte svarar. Strax därpå ringer min dotters mobil och hon lämnar över mobilen då det är till mig från Bandidos (tror inte en sekund att de har så låg moral)
- Hej. Jag ringer från Bandidos och en medlem störs av dig och att du stödjer terroriststaten Israel. Vi vet allt om dig och vi kommer att plocka dig när det passar oss.
- Fuck you, sa jag.
Sms kommer sedan till min dotters telefon – ”Din sionist farsa har gått för långt.”

Terror är att lyfta luren och ringa ett telefonsamtal slänga ur sig hot och låta konsekvensen av samtalet leva sitt eget liv, att vara anonym och gömma sig bakom floskler av att ha den enda Sanningen och om man inte accepterar den så skall man tystas genom hot, trakasserier och därefter handling.

Konsekvensen av samtalet är att den trygghet jag har känt sveps bort och mattan tycks ryckas bort samt att jag får känslan av att ha begått ett brott som jag nu ska få ta konsekvensen av.
Responsen från vänner är nu avgörande för att kunna hantera den nya situationen för hur man hanterar en kris avgör hur man ska kunna leva vidare. Vänner som stärker och stödjer, polis som tar hot och hatbrott på allvar och inser konsekvensen för individen och för det demokratiska. 
Konsekvensen på sikt blir att jag lyckas hantera det akuta skeendet och går stärkt ur den.

Den andra typen av respons drabbar en också med förödande konsekvenser:

-          Måste du sticka ut så mycket, måste du alltid säga vad du tycker, du måste sätta dina barns behov före dina egna behov – felet till hotet är mitt – orsaken är min egen, det är jag som bär skulden till det inträffade – jag är en dålig person som inte kan skydda min familj.

Ligg lågt och be till Gud att jag och min familj lämnas ifred. Skuld och skam. Polisen som inte ringer upp mig för att utreda min anmälan och det hände ju ingenting. De skickade ju inte hotbrev och de slog inte ned dig – inte än i alla fall.

Långsiktig konsekvens av att acceptera denna bild är att min röst tystas och att jag byter sida för om jag gör som de säger och om jag förstår deras situation så kommer man att lämna mig ifred. Men så är det inte. De bestämmer då mitt handlande och jag blir deras slav.

Flyglarmet går i Tel-Aviv och alla lämnar sina bilar och söker skydd och vi springer till vårt säkerhetsrum i vår hyrda lägenhet. Ba bang – bang – raketer skjuts ned. Vi pustar ut och gör tummen upp. Alla går tillbaks till sina bilar och livet tycks fortsätta som innan – men att skicka 4000 raketer över civilbefolkning och att låta konsekvensen av raketen leva sitt eget liv, vara anonym och gömma sig bakom floskler av att ha den enda Sanningen och om man inte accepterar den så skall man tystas genom hot, trakasserier och våld.

Den kortsiktiga konsekvensen av terrorn är samma som min på hemmaplan: Tryggheten tycks ryckas bort. Känslan av kontroll sveps bort och det avgörande är att ha vänner som stärker och stödjer, politiker som enas, landet som enas och som folk såväl som ledarskap förstår konsekvensen för individen och det demokratiska samhället.

Den andra responsen är samma som terror på hemmaplan – det som präglar svenska media är förödande:
Vi måste förstå Hamas ”desperation” – och måste verkligen Israel ha en sådan förfärlig politik gentemot dem och detta med blockaden och måste ni alltid ta till övervåld.
Kan ni inte bara ändra på er, göra som Hamas säger så kommer de att lämna er i fred. Det är den hotades fel att hotet görs.
En individuell kollaps och därefter en samhällelig kollaps och terrorns vinner – och det livgivande livets försvinnande blir konsekvensen av denna strategi.

Psykisk kris innebär att man utsätts för en påfrestning som man inte tidigare har erfarenhet av och livet kommer att till viss del förändras. Man kan inte återgå till det som en gång varit. Konsekvensen av en psykisk kris är att man blir bitter och låter livet bli mindre rikt eller att man går igenom det och höjer livet till en ny nivå med nya erfarenheter och fortsätter att prioritera det som är viktigt – nämligen livet och dess rikedomar.

Vilken sida har du valt? För alla tvingas vi nu att göra val med den framväxande terrorn mot dig - för det börjar alltid med judarna men det fortsätter alltid till andra grupper och till slut även till dig själv. Hur skyddad och säker du än tycker dig vara.

Jag har valt och jag står starkare och jag gör motstånd genom att välja livet.
Jag har valt genom att inse att som jude finns det inte hemmaplan och bortaplan.
Jag vill leva i Israel och alternera med ett liv i Sverige.

Resan har börjat.
Först ska lära mig mer av språket.

Fuck the terror.