Stefan Löfvén - Ordet du letar efter är "antisemitism"

I porten till gården där vi har vår lägenhet är ytterdörren förstärkt med tjock plåt och utan att avslöja för mycket så finns det k-pist beväpnade poliser i och utanför våra gudstjänstlokaler och vårt äldreboende  - där våra äldsta överlevande från Förintelsen lever med sina posttraumatiska stressyndrom och sina glömskesjukdomar
Poliser, som inte fick ut sina k-pstar utan att avlägga prov eftersom det är så länge sedan vanliga poliser utrustades med automatvapen.

Efter dåden i Paris och Köpenhamn där många poliser blev skjutna, är det för våra poliser en fråga om liv eller död, för dem såväl som för oss. Skulle terrorister gå till attack - Gud förbjude - hänger mångas liv på dessa unga modiga polisers förmåga att hantera sina vapen.

Vi har alltså i Sverige idag, 2015, beslutat att det är våra poliser som beväpnas och som ska skydda oss, men alla ska veta att jag och många med mig utan tvekan skulle ta ut våra vapen om vi fick. Jag gjorde fem krigsförbandsövningar och mentalt känns det som om jag snart kommer att få ta emot en mobiliseringsorder. Jag har militär utbildning, har jobbat inom Försvarsmakten och nu känns det som att jag skulle vilja få ut min k-pist M 45 B - ja, så länge sedan var det som jag tjänstgjorde i Försvarsmakten - och hänga det på väggen.  Eller lägga det under sängen. Jo, det var just detta vi tränades för. En motståndare utrustad med Kalashnikov AK-47. Det sas aldrig varifrån fienden skulle komma men beväpningen talade ju sitt eget tydliga språk. Nyss nämnda vapen är fortfarande ett av de mest effektiva närstridsvapen som finns.

Alltså, ni får ursäkta - men det är så jag och många med mig känner och tänker nu. Här. I Sverige. Idag. 2015. Vem kunde väl ana att tankarna skulle gå så? Men det gör de.

Unga föräldrar tvekar att skicka sina barn till våra dagis, de gamla blir oroliga och vi alla andra känner att nu är det allvar - igen. Det som aldrig fick hända, det händer nu. Vi svenska judar - och vi är inte mer än 15 000 personer i detta land, är åter igen hotade till livet och måste nu vänja oss vid att leva under krigsliknande förhållanden.

Samtidigt, ute på på gatorna går ni alla andra människor omkring och lever era vanliga liv.  Butiksägare är arga och ringer polisen och frågar varför det står polisbilar överallt och varför det är poliser överallt. Deras vanliga kunder vågar ju liksom inte handla längre och det ser ju hemskt ut, och ja hur länge kommer detta att pågå, hur länge finns ni här och hur länge ska ni skrämma vanliga svenska fredliga människor som inte vill någon illa?

Ja - hur länge finns ni kvar här, kära poliser, hur länge orkar ni vara koncentrerade och hur länge har vi råd att ha er här?

Och om ni undrar - ja, det är min polis också.
Förstår ni alla svenskar att det börjar med oss judar men det slutar inte med oss?
Förstår ni att det är ert samhälle som är hotat? Det är inte bara vår lilla del av det.
Förstår ni att det är vi som alltid måste ta första smällen?
Finns ni här för oss och vågar ni stå upp för det öppna samhället - det samhälle våra förfäder  har byggt upp?
Det är detta samhälle det handlar om att försvara.

Vår statsminister Stefan Löfvén sviker oss - vår statsminister är en feg stackare som vägrar att ta ordet antisemitism - judehat - i sin mun. Och när han gjorde det så blev det en "folkstorm" av hat och antisemitism - men istället för att stå fast, raderade han. Vad sänder detta för signaler?

Stefan Löfvén, om det inte är judehat, varför finns då alla dessa underbara poliser utkommenderade?
Vi är beredda. Min mamma överlevde Förintelsen och det är just detta - vetskapen om sveket och om alla som stod vid sidan om och fortsatte att shoppa och leva sina liv som vanligt och som tyckte det var obekvämt med alla dessa judetransporter - det var detta hon ville skydda mig emot.

Ställer ni upp?

Vi kommer aldrig att låta bärarna av dessa Kalashnikov AK-47 att skrämma oss till tystnad. Vi är beredda och vi ger aldrig vika för terrorn, även om du, Stefan Löfvén och du, Mona Sahlin och du, Margot Wallström, sviker oss och fortsätter att leva i era bubblor i landet med den högsta moralen. Åtminstone utåt sett.