Dr Miklos Nyiszlis berättar i sin självbiografi "I Was Doctor Mengele's Assistant" om hur han kom till Auschwitz/Birkenau tillsammans med sin fru och dotter i juni 1944. Han förpassades till "sjukhuset" för att jobba och där observerades han av en tysk SS-officer. Officeren bad Dr Nyiszlis att komma för en utfrågning.
Mannen som förhörde honom var dr Mengele - läkare och antropolog, som ledde "sorteringen" av de som fick leva och de som skulle mördas när de med tåg anlände till lägret. 90 procent åt ett håll och 10 procent åt det andra. 90 procent för att mördas - 10 procent för att utnyttjas som slavar tills de dog. Ingen skulle komma ut därifrån, var planen. Bara ett fåtal lyckades. En och en halv miljon försvann i röken från krematorierna.
Dr Mengele sökte sig till Auschwitz/Birkenau för att forska på uppdrag av sitt universitet i Berlin.
Mengele, som kom till lägret för utföra strikt naturvetenskapliga studier, hade här en outtömlig tillgång till människor.
Dr Mengele hade speciell förtjusning i enäggstvillingar. Alla var barn. Här fanns en kontrollgrupp och en grupp som han utförde sina experiment på. Helt enligt nazitysk lag och dåtidens naturvetenskapliga grunder.
Mengele behövde för detta arbete en patolog som höll högsta vetenskapliga klass och det var kring detta som som dr Nyiszlis förhördes.
Dr Mengele ville alltså ha en läkare som var utbildad i Tyskland, hade fått sin specialistutbildning i samma land och som behärskade språket både i tal och i skrift. Han skulle vara expert på obduktioner och kunna presentera resultatet av sina slutsatser på strikt vetenskapliga grunder.
Dr Nyiszlis uppfyllde alla dessa krav och sattes snabbt in i arbete vid en av gaskamrarna där han fick ett arbetsrum.
Dr Nyiszlis beskriver utförligt sin bok hur Dr Mengele, efter att ha sorterat ut tvillingarna, såg till att de blev välnärda. Han gav därefter ett av barnen i varje tvillingpar en sjukdom, medan den andra tvillingen inte fick någon. Mengele mördade sedan båda tvillingarna - det var många tvillingar - och lät Dr Nyiszlis obducera de döda barnen och redogöra för sina slutsatser. Dessa slutsatser skickades sedan vidare till universitetet i Berlin som underlag för vidare studier.
Dr Mengele brukade själv övervaka Dr Nyiszlis när han obducerade. Allt skulle gå rätt till. En karriär som professor hägrade för Mengele.
Läs gärna boken som är en beskrivning av hur lågt människan kan sjunka både som individ men också som kollektiv.
Läs också om upproret i Sonderkommandot som Dr Nyiszlis beskriver. Sonderkommandot bestod av de fångar som var utvalda att sköta gaskamrarna och krematorierna. De hade obegränsad tillgång till guld och pengar. Guld och pengar de fann bland de mördades tillhörigheter. Fångarna i ett av dessa Sonderkommandon lyckades mot alla odds införskaffa vapen och sprängmedel genom att på otroliga vägar lyckas smuggla in fem k-pistar och sprängmedel. Betalningen var i guld. Upproret skedde strax innan hela gruppen på 800 man skulle mördas för att därefter ersättas av en ny grupp, vilket var rutin.
Upprorets syfte var att kunna överraska tyskarna, ta deras vapen och sedan få till stånd en massflykt.
De lyckades döda 70 SS-män. Några av SS-männen slängdes levande in i krematoriet och sedan lyckades fångarna spränga en krematorium och sätta ett annat ur spel för en lång tid.
12 fångar lyckades fly men infångades senare.
Upproret blev en enorm chock för tyskarna. Hur kunde dessa judar lyckas med att döda 70 SS-män och till och med fly?
Alla som på något sätt kunde ha varit inblandade i upproret mördades omedelbart och tyskarna förlades med munkavle så att inte information om upproret skulle spridas vidare eftersom det kunde inspirera andra och samtidigt demoralisera tyskarna och deras bundsförvanter. Ryktet spred sig ändå och Dr Nyiszlis var vittne till hela upproret.
Dr Nyiszlis fick leva vidare på grund av sina unika kunskaper.
Sommaren 2012 reste jag och min fru på motorcykel genom Europa i ett försök att återskapa mammas historia i Nazitysklands fångenskap.
När vi närmade oss Auschwitz/Birkenau efter att ha besökt Krakow och det lilla judiska kvarter som finns kvar, samt Oscar Schindlers fabrik som idag är ett museum (vilket är väl värt ett besök) - ni känner säkert till filmen Schindlers List - ringde jag till det arkiv som finns i Auschwitz och frågade om jag kunde få träffa någon person som skulle kunna hjälpa mig att se efter om något om min mamma fanns bevarat.
När vi kom fram letade vi reda på arkivet. Där fick just en annan besökare beskedet om att ingenting fanns i arkiven på hans familj. - Tyskarna förstörde så mycket som möjligt innan ryssarna kom, sa de.
Finns det någonting på nr 80162?
Förvänta er ingenting, sa den lågmälda damen som tog emot oss. Så många kommer hit och så lite finns kvar, det är mycket besvikelser.
Hon försvann därefter ut i arkivet och vi fick sitta där och - jag kunde inte sitta still. Tänk om.
Efter en lång och nervös väntan kom hon tillbaka. Hon såg nästan lite förvånad ut.
Hon satte sig ner och visade fram ett dokument med en massa siffror och kolumner. Och där till höger stod också namn och bland namnen stod det Erzebeth Kelemen - 23 år - nr 80162.
- Detta dokument, sa damen, är från Dr Mengeles privata arkiv.
- Han har bevisligen utfört experiment på din mamma och hon har uppenbarligen överlevt dem, sa hon.
Just så sa hon.
Jag reste mig. Jag skakade och darrade och benen vek sig under mig.
Jag visste att mamma hade varit här och jag hade förstått att Mengele hade träffat henne, men detta, att få en kopia på ett originaldokument, och just här, där det hände, var så omskakande och så overkligt.
Den djävulen hade lagt hand på henne och han undkom. Måtte han ha blivit omskakad när Mossad - Israels säkerhetstjänst - tog den andra djävulen - Adolf Eichmann. Eichmann som ledde utrotningen av den ungerska judenheten. Hoppas att Mengele aldrig hade en dag i sitt resterande liv då han kände sig riktigt trygg och säker.
Eichmann dömdes till döden i Israel - judarnas land - efter en rättvis domstolsförhandling och avrättades där. Han är den ende som har dömds till döden i landet i modern tid.
Måtte Mengele ha känt sig jagad varje minut resten av sitt ömkliga liv, där någonstans bland sina vänner i Sydamerika.
Hur orkade hon, min blivande mamma, att överleva allt detta och att börja om sitt liv, ensam här i Sverige? Ett Sverige som inte hade en aning om den grymhet mänskligheten är stånd till, och som ter sig lika aningslöst idag.
Jag förstår inte hur hon bar sig åt - men allt behöver man inte förstå.
Hon som aldrig hatade någon och som levde med sina upplevelser inom sig.
Vi - de efterlevande - som nu, mot alla odds lever, måste föra kunskapen vidare och göra det vi kan för att aldrig glömma och vi måste förhindra att det omöjliga, det otänkbara sker igen. Kanske inte på samma sätt men med samma resultat.
Ge Israel förmågan att försvara oss om världen åter igen vill oss illa.
Aldrig igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar