tisdag 28 maj 2019

Hon lämnar rummet när det är fotboll på TV

- Varför går du alltid ut ur rummet när jag ska titta på fotbollsmatch på TV tänkte jag , jag älskar fotboll ,men när jag tittar på TV så går du ju ut och tänder en cigarett och tar en kopp kaffe i köket istället! Du sitter vid köksfönstret och tittar likgiltigt ut, tänkte jag. Jag förstod ingenting och jag var 15 år.

- Något farligt är det, tänkte jag. Kan det hänga det ihop med något som hänt förut, kanske har numret på armen att göra? Hänger det ihop med att mamma alltid har en vattenflaska med sig i bilen när vi är ute åker? En vattenflaska som du krampaktigt håller fast, håller fast hårt, alltid håller fast i. Som om det var en fråga om liv och död. Vad är det med detta vatten tänkte jag, vid varje tillfälle som det hände. Kan det ha något att göra med att du alltid är så tyst när vi åker bil, och att du kedjeröker?Vi sitter där alla i den lilla Folkvagnen med registreringsnumret R 39482 av 1959 års modell, med 36 hästkrafter och grå till färgen, med en liten bakruta och en mycket liten ventilationsruta.Röken fyller bilen och sjunker sedan och alltid hamnar den i knät på mig och röken äcklar mig men friheten att vara i rörelse tar alltid över.

Jag älskar att komma ut ur huset, huset som är så fyllt av smärta, så fyllt av tystnad och outtalade frågor.
Folkvagnen ger mig frihet att tänka på annat när vi susar fram på vägarna. Tankar om frihet och tankar om att själv få körkort en dag och att kunna åka bort, jättelångt bort till äventyret och livet, vad det nu är. Åka bort från en mamma som lämnar TV-rummet när det är fotboll och som stänger dörren när det blir mål så hon ska slippa höra, och jag törs inte jubla när målet går in för då kommer nog något otäckt att hända. Så tänktejag.

Vart ska jag ta vägen med mina tankar och mina obesvarade frågor som leder till att jag söker mig till annat som gör att jag kan fokusera på något utanför min tankesfär. Jag skjuter gevär, en Mauser 6,5 mm med kraft att penetrera alla mörka tankar och jag drar in lukten av krutrök. Det är lukten av makt och kontroll.
Jag sportar, bygger kojor i skogen, skjuter luftgevär - ja, inte nu längre för det var vedervärdigt när jag sköt småfåglar i skogen med mitt luftgevär.
Jag kunde inte låta bli och jag hade därför ett system, ett system med gränser som jag höll mig inom, men allt eftersom min skicklighet ökade var jag tvungen att flytta gränserna, för jag ville bli bäst i världen på att försvara mig mot det hemska, vad det nu var.

Jag blev en prickskytt med geväret och kunde utan besvär träffa både en stående och en liggande sockerbit på 10 meters håll. Jag sköt aldrig sittande fåglar för det var ingen sport, och aldrig sädesärlor för jag hade läst att de levde i par och om en försvann så sörjde den andra. Nej, aldrig sädesärlor - men andra fåglar. Ja, men bara i flykt, alltså, för då var det en sport - jag eller du - och för det mesta jag.
Jag visste exakt hur långt framför jag skulle hålla siktet och hur jag följde det blivande offret för att få rätt kulbana.

Jag måste vara förberedd, förberedd när det hemska händer. Vad det är för för något vet jag inte, men något är det, det är jag säker på. Men att fråga och få svar, svar som leder till en förändrad hållning till den kommande katastrofen, det kan jag inte, det får  jag inte och så gör man inte.
Så jag förbereder mig och jag förbereder mig mycket noga och ingen vet varför och inte jag heller - men förberedd är jag, det ska alla veta.

Men mamma, varför går du ut ur rummet när det är fotboll och varför blir du mest rädd när någon gör mål? Du vet ju, att göra mål är liksom grejen i fotboll. Usch, jag fattar inte, tänker jag. Och så fortsätter jag att inte fråga. Jag vet inget annat.

2 kommentarer:

  1. Väldigt bra skrivet men vem är väl jag? Jo jag är den som sköt en sädesärla med luftgevär -ja faktiskt. Mina barns mor hade tagit barnen, våra två söner och flyttat till Mariestad. Och hon lät mig inte träffa dem. Vad jag förstod så berodde det mest på att jag blivit "religiös". Det var hemma hos mina föräldrar i Källby som jag sköt en ärla. Begravde den i den jordhög som den satt på i trädgården. Hur skulle jag kunna leva utan mina barn, och hur orka kämpa mot deras mors övertygelse att det var bäst för barnen att inte träffa sin far?
    Ja Stefan det är mycket man inte förstår när det händer men jag fick ju ändå 3 nya barn med min nuvarande fru. Vår dotter bor i Kanada och vi var och hälsade på nu i maj. Lille Logan 3 år och Luna 1 år var gudomligt att träffa och umgås med.
    Ha det gott i Israel -jag avundas dej.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad säga.
      Jag har också gott igenom stora svårigheter och ibland har olyckan plötsligt vänds till något positivt. Hur vet jag inte men matchen är inte över förrän efter 90 minuter och saker händer ofta utom ens kontroll.
      Jag är uppväxt i Lidköping!!!!

      Radera