"Den 23 april 1945 väntades ca 1000 kvinnor och barn från koncentrationslägret Ravensbrück , däribland cirka 50 spädbarn. Vid middagstid kom de första; 100 friska och 12 sjuka. Senare under kvällen kom resten som blev fördelade till Kruså och Padborg och nästa dag blev alla sända vidare med tåg. Nu kom de barnkläder som DKV hade sytt, till användning."
En dag kom det ett meddelande att lägerkommendanten i Ravensbrück med informationen att de hade stuvat 4300 polska kvinnor i godsvagnar och att detta tåg skulle vara på väg till Padborg. Sex dagar senare kom det - 56 godsvagnar fyllda med kvinnor varav en del hade dött under transporten. Kruså skulle ta emot 100 sjuka och 800-900 friska. Padborg skulle ta ett mindre antal sjuka och 400 i barackerna och cirka 500 i ett uppställt övernattningståg. På själva stationen ställdes ett persontåg upp till cirka 1400 personer. Resten fick stanna i godsvagnarna efter att de hade rengjorts och försetts med frisk halm. Maten levererades ifrån Stadssjukhuset i Sönderborg. På karantärstationen tog man sig an de sjuka, varav flera var i mycket dåligt skick och där flera dog. Under dagen åkte två stora tåg iväg till Sverige, och nästa dag sändes resten efter i ett ambulanståg.
Jag och min fru åkte till Padborg för att hitta de som dog där, för att se tågstationen, uppsamlingslägret och annat vi kunde tänkas hitta. Vi ägnade tre dagar åt detta.
Namn på döda vi fick fram var som följer (med reservation för prästens dåliga handstil):
Jag och min fru åkte till Padborg för att hitta de som dog där, för att se tågstationen, uppsamlingslägret och annat vi kunde tänkas hitta. Vi ägnade tre dagar åt detta.
Namn på döda vi fick fram var som följer (med reservation för prästens dåliga handstil):
Nomesaska Catharin död 27/4 1945 född 1889
Sejniska Albina född 10-02 1894 i Polen från Warshava - död i lasarettåg från Tyskland
Atanislawn Clukosisies född 1899 Polen, död på tåget från Ravensbrück.
Urbach, Marie Jeanne död 27/4 1945 cirka 50 år gammal, på tåget från Ravensbrück.
29/30 april tre okända döda kvinnor, cirka 30, 35 och 50 år gamla.
1/5 Belgroxicz Korsiva född 16/2 1900 i Polen, från Ravensbrück.
3/5 Stefanja Dumcowska född 25/8 1880.
Den 4/5 1945 blev Häftling nr 80162 en individ, en levande människa, ett du, ett subjekt, en fri människa när Häftling nr 80162 skrev "Erszebet Kelemen" på ett dokument vid ankomsten till Malmö från Padborg dit hon anlänt från de nazistiska döds- och koncentrationsläger hon vistats i under de gångna 14 månaderna.
Erszebet Kelemen - min blivande mamma - var en av de som kom med tåget till Padborg. I Padborg där vita änglar mötte dem med mat och dryck. Vita änglar som var unga danska kvinnor och män i vita kläder som gav de utmärglade fångarna värdigheten och livet tillbaks.
Men alla överlevde inte.
Många dog. Vi hittade några av dem och vi fylldes av glädje. Sex namn, sex människor, sex bortglömda men nu upprättade. Tre okända kvinnor som visserligen haft namn men som inte längre hade dem när man fann dem och begravde dem, fann vi också i arkivet. Vi får upprätta dem i våra hjärtan.
Vi skickade namnen till Yad Vashem i Jerusalem och nu finns de där tillsammans med mormor Ilona , morfar Yitzchak och deras 12- och 14-åriga döttrar - mina mostrar - Agnes och Katalin.
Vi glömmer er aldrig. Ni var offer för världshistoriens värsta brott mot mänskligheten. Ni som dog enbart för att ni var judar, inte för vad ni hade gjort utan enbart för de ni var - nu lever ni inom oss. Vi som har landet Israel att skicka era namn till. Ni hjältar, ni som för evigt finns nu när era namn är inskrivna i boken om Förintelsen.
Vi glömmer er aldrig och må Gud upprätta er där ni nu befinner er.
Den 4/5 1945 blev Häftling nr 80162 en individ, en levande människa, ett du, ett subjekt, en fri människa när Häftling nr 80162 skrev "Erszebet Kelemen" på ett dokument vid ankomsten till Malmö från Padborg dit hon anlänt från de nazistiska döds- och koncentrationsläger hon vistats i under de gångna 14 månaderna.
Erszebet Kelemen - min blivande mamma - var en av de som kom med tåget till Padborg. I Padborg där vita änglar mötte dem med mat och dryck. Vita änglar som var unga danska kvinnor och män i vita kläder som gav de utmärglade fångarna värdigheten och livet tillbaks.
Men alla överlevde inte.
Många dog. Vi hittade några av dem och vi fylldes av glädje. Sex namn, sex människor, sex bortglömda men nu upprättade. Tre okända kvinnor som visserligen haft namn men som inte längre hade dem när man fann dem och begravde dem, fann vi också i arkivet. Vi får upprätta dem i våra hjärtan.
Vi skickade namnen till Yad Vashem i Jerusalem och nu finns de där tillsammans med mormor Ilona , morfar Yitzchak och deras 12- och 14-åriga döttrar - mina mostrar - Agnes och Katalin.
Vi glömmer er aldrig. Ni var offer för världshistoriens värsta brott mot mänskligheten. Ni som dog enbart för att ni var judar, inte för vad ni hade gjort utan enbart för de ni var - nu lever ni inom oss. Vi som har landet Israel att skicka era namn till. Ni hjältar, ni som för evigt finns nu när era namn är inskrivna i boken om Förintelsen.
Vi glömmer er aldrig och må Gud upprätta er där ni nu befinner er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar