fredag 27 mars 2020

En virtuell Seder

 

Det judiska sätt är att träffas, att dela allting, att stötta, att fira tillsammans och att sörja tillsammans.  Vi möts i alla livets svängningar och fester.Det är en grundpelare av judisk moral.Vid begravningar och i vårt sätt sörja är just gemenskapen det centrala temat. Till judisk begravning och sorgeperioden efter bjuds man inte in, man kommer och deltar. Vi är ett folk, och vi lever och vi dör i gemenskap.
Coronan är dess motsats. Vi är beordrade in i ensamhet. Bröllop, Bar Mitzva, studier och gudstjänster är inställda. Vi måste vara solidariska och stoppa spridningen av en dödlig sjukdom men vi måste också upprätthålla vårt sätt att leva på det sätt vi har gjort i 4000 år. Vi lever i vår historia och det är detta som ger oss vår identitet och vi är förpliktade att  följa våra traditioner.
Hur löser vi detta dilemma?

Vi är en grupp människor om träffas en gång i veckan för Torah-studier. Igår kväll hade vi studierna virtuellt.
Vi sitter Shiva (sorgevecka efter en avliden) virtuellt, begravningen var om inte virtuell för de flesta, så med mobil till dem som inte ville eller vågade delta.
Synagogorna är stängda, så även de ortodoxa, och studiesalarna i de ultraortodoxa områdena är stängda.
Vi ber utomhus, högst tio män med minst två meters lucka emellan och man måste meddela i förväg om man tänker medverka.

Snart är det Pesach, vilken är en av de största högtiderna ,då vi alla samlas under en hel kväll och där temat är befrielsen ur Egypten - och att vi nu samlas som fria människor. Vi som en gång har varit slavar och nu är fria har ett särskilt ansvar för de förtryckta idag.
 Jag och min fru ska  fira Seder (som tar flera timmar) virtuellt, tillsammans med en familj som vi var bjudna till. Maten vi ska äta levereras till vår dörr och vi läser, äter och sjunger tillsammans.

För bara ett par veckor sedan hade detta varit otänkbart. Något fullständigt surrealistiskt, något ogripbart, något bortom det möjliga att kunna föreställa sig - men nu är vi där.
Vi är förenade bortom våra låsningar i olika religiöst tänkande och utförande, vi är förenade i att besegra en gemensam fiende och vi kommer att förenas under Pesach - och än en gång kommer vi att tacka Gud för att vi är fria människor i ett fritt judiskt land.

Vilka konsekvenser detta får vet vi inte. Vi får se framtiden an  och vi kan bara gissa - men att det kommer att leda till något större och bestående är jag personligen fullständigt övertygad om.
Människans liv är ovärderligt och Guds plan för oss är för evig - och som vanligt hittar vi vägar att upprätta våra förpliktelser.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar