söndag 10 mars 2019

Att leva på barrikaderna utan stöd klarar ingen

- Hur mår du idag frågade min kurator, när vi satt och samtalade på vårdcentralen, Clalit.
- Bättre, svarade jag. Har inte så mycket oro och katastroftankar nu.
- Bra. Hur kommer det sig?
- Jo, svarade jag, jag funderat på det du sa förra gången om kodorden för min situation; "utlämnad", "överlevnad", "demokrati" och "livsglädje" samt längtan efter barnen och barnbarnen.
- Kan du utveckla?
- Okej. Fem sammanfattningar.

Byråkrati. 50% av alla israeler jobbar inom byråkratin - och 100% av alla israeler lider av den:

- Jag kan acceptera att du är gift med henne men inte att hon är gift med dig. Du presenterar här bevis från Jewish Agency och Misrad haKlita, men jag har inget med dem att göra.
Hon fortsatta: - Alltså, din fru var singel när hon lämnade Israel 2007 och du var gift när du kom i februari 2018. Hon funderade. Sedan sa hon,
- Jag måste skicka handlingarna vidare till Jerusalem för beslut.
Jag tänkte, för ett beslut i Jerusalem där beslutet redan har fattats och nu, enligt denna dam alltså måste beslutas en gång till, just för henne.
- Okej , sa jag men kan du förklara hur det gick till rent praktiskt? Alltså, vem stod bredvid mig där under chuppan när vi gifte oss?
Jag fick inget svar. 

- Försök inte förstå, sa kuratorn. Vi fattar inte heller och någon logik finns det inte, sa hon. Välkommen till Israel.



Här i Katzrin är servicen sämre och vi är utlämnade åt oss själva här i på Golanhöjderna. Vi måste klara oss själva, leta information, få kontakt med en som hänvisar till en annan som i sin tur hänvisar till en annan som sedan hänvisar till den vi först fick kontakt med.
Jag begriper inte hur saker hänger ihop. Enda trösten är att det gör ingen israel.
Jag fattar inte vart jag ska gå, vilka papper jag ska ha,vad som ska fyllas i, hur det ska fyllas i, vart det ska skickas, vilka avgifter som ska betalas, hur de ska betalas, vem att prata med, jag förstår inte räkningarna eftersom min språkkunskap är basal. Vi måste be våra vänner hjälpa oss och de är ofta lika förvirrade som vi. Och om någon är tvärsäker på något är det oftast inte alls så, antingen beroende på att man pratar men någon annan byråkrat som inte alls jobbar på samma sätt som den som vännen pratade med. Allt handlar om vem man talar med. Regelverket verkar bestå av endast rekommendationer.
Men jag förstår i alla fall att alla har det likadant i hela landet. Men det vanliga, icke-byråkratiska livet rullar på, fyllt av problem, problemlösningar, vänskap och glädje - men också om sorg.

- En vän råkade ut för en trafikolycka för en vecka sedan och hans 5-årige son avled. Här sker begravningarna inom 24  timmar.
Så vad händer? Jo, alla släpper allt de håller på med och allt de har planerat. Bussar anskaffas och bilar fylls till sista plats och alla som kan åker till begravningen, 20 mil bort, inklusive min fru och jag. Under shiva-veckan (intensiv sorgevecka) är familjens hus fullt av folk, mat lagas,huset städas, barnen ses efter och alla lägger ett schema och hjälper till med vad de kan. Det hålls gudstjänster tre gången om dagen - alla är där, alla deltar.



Alla volonterar här i landet. Själv är jag med och förbereder begravningar och träffar äldre överlevande ifrån Förintelsen. Jag har också talat med blivande soldater om Förintelsen och behovet av en judisk stat. 

Premiärministern kommer eventuellt att åtalad för korruption.
Vilket land dömer sin president till fängelse för sexuella trakasserier och åtalar sin berömda premiärminister?
Vi har suttit i skydd några gånger efter beskjutning av Golanhöjderna. Jetflyg flyger över vårt hus på väg till Syrien, Skyddsrummen uppgraderas, skolelever och dagisbarn tränar på evakuering till skyddsrummen.
Gaza anfaller oss kontinuerligt. De är uppfinningsrika vad gäller terrorattacker mot oskyldiga. Världssamfundet tiger. Såvida det inte gäller att demonisera Israel förstås. Hizbollah gräver attacktunnlar och har 150 000 raketer riktade mot oss. Iran talar öppet om att utradera vårt land.

Israel är ett ungt land där där allt handlar om överlevnad: Byråkratin är från Mellersta Östern, demokratin från väst och försvaret från väst. Folk från hela världen bor här, alla blandas med alla, kulturerna frodas och blomstrar. Livsglädjen är enorm, demokratin fungerar när rättsväsendet står helt fri från det politiska systemet - och är berett att sätta en premiärminister i fängelse.
Vilket annat land i Mellanösterna har det så?

Hotet kommer från alla håll. Den individuella ekonomin är hotad och alla har minst två jobb,  kostnadsnivån är enorm, men moralen är hög, försvarsmakten är stark men världen hatar oss och vill förgöra oss utifrån på det sätt som fungerar. Titta på FN - detta redskap för terrorstater och hat mot oss. Titta på BDS-rörelsen och den ökade och ökande antisemitism i västvärlden. 
Detta skapar en hårdhet, en framfusighet men även livsglädje - en tillvaro som ställer många frågor.
- Många invandrare återvänder efter ett år, sa kuratorn. Du måste bli som oss om du ska överleva för omställningen man genomgår är fundamental, den är mycket jobbig och den tar tid.
- Du och din fru fixar detta. Det visade du när du under två veckor jagade mig på alla sätt för ett möte. Det uppskattar jag, det visar på israelisk mentalitet.

- Hur försörjer du dig?
- Det är tufft. Vi har inga pengar. Jag satsar på att konstruera en brygga för svenska Israelvänner; jag vill visa Israel som det är, vid sidan av kodorden i Sverige som media basunerar ut; Apartheid, blockad, illegal statsbildning, ockupation och förtryck. Jag vill satsa på föreläsningar, bloggar, filmer, att bygga möjligheter för Israelvänner att få fira Shabat hos oss och andra religiösa familjer. Att göra filmer med utbildningar om judendom, om Israel, om Golanhöjderna och Förintelsen och dess konsekvenser.
Detta är tufft men det är det uppdrag Gud har lagt på mig och jag litar på att han gör sin del om jag gör min.

Jag inser att jag måste ta betalt för allting för att överleva och jag hoppas att de som vill ha mina tjänster ser det som ett stöd till Israel och till vår utsatta lilla samhälle 15 kilometer ifrån syriska gränsen. Vi behövs men vi kan inte leva utan en organisation, ett samarbete och en god ekonomi.
- Jag tar gärna emot Israelälskare, sa kuratorn, men vi lever inte religiöst. Jag tror att många kommer att vilja göra detta, sa kuratorn, vilken fantastisk idé!
- Glöm inte att du lever på barrikaderna, sa hon. - Vi lever på barrikaderna. Utan Katzrin är Golanhöjderna utan tätort och därmed kan världen hävda att vi inte är etablerade här.

- Åk till Sverige och träffa familjen och bjud in den hit, Det är en absolut nödvändighet.
- Att leva på barrikaderna utan stöd klarar ingen av oss.
Hon fortsatte, - Jag vill träffa dig nästa vecka. Skriv upp allt du behöver hjälp och jag ska se till att vi får svar på alla dina frågor.
Glöm inte en sak!
- Du har kommit hem och nu ska idealismen, sionismen och vardagen integreras i dig och bli dig. Det tar tid.
Tack gode Gud tänkte jag. Äntligen! Äntligen börjar pusselbitarna att falla på plats.

2 kommentarer:

  1. Du och ni har mitt 100%-iga stöd.

    I Sverige är ju allt väldigt uppstrukturerat och tydligt så
    jag förstår att det måste ha varit en mycket stor omställning för dig når du flyttade ner till Israel.
    För mig låter det mycket rörigt men jag inser att i denna röra så finns det möjligheter att låta fantasin frodas och därmed hittar man lösningar på dom problem som man stöter på.
    Jag tror jag har hört ett ordspråk som lyder ungefär så här.
    Kaos är utvecklingens moder.

    Jag själv är nog så mentalt och tankemässigt ursvensk att jag nog skulle haft svårt att klara en sådan omställning som du har gjort när du flyttade ner till Israel.
    En annan sak som slog mig när jag läste vad du skrev, det är att, om man hela tiden blir visad och ledd överallt och omhändetagen, som man blir i Sverige, så blir man liksom aldrig "vuxen". Detta måste man tydligen klara av att bli om man
    ska kunna leva och bo i Israel.
    Vuxen och stark...🤔 hmmm.
    Tack för en lärande och intressant läsning.
    Mvh Anette

    SvaraRadera
  2. Hej och tack.
    Men det viktigaste är jag har kommit till mitt land , judarnas land, det uppväger allting. Friheten att var mig själv. Jag har skrivet ett annat inlägg om just detta. Det uppväger allting och ja Sverige är ett omhändertagande land där ingen törs säger vad tycker om det inte är politiskt korrekt. Alla skall älska alla vilket betyder att ingen älskar någon.Så är det inte här. Här säger alla vad tycker och det ät helt okej. Här finns en extrem vänlighet och en bisterhet och här är vi händelsernas centrum, här står ingenting still.Du får hjälp att komma igång men du förutsätts klara dig själv efter ett halvår.

    SvaraRadera