torsdag 9 augusti 2018

Hamas, Hizbollah och Iran - hör vår röst: Vi är enade och vi stannar här!

Idag var jag på min Ulpan som vanligt; för er som inte vet är detta en kurs i hebreiska. De andra är i 30-årsåldern och kämpar hårt - jag som är dubbelt så gammal har det minst fyra gånger så jobbigt.
Idag var det tungt. Läraren satte sig ner och tittade ut över oss i klassen och började tala på hebreiska men fick blanda ut det med engelska och lite ryska. Vi ägnade sedan två timmar åt att tala om Gaza och terroristregimen som vill döda oss för vilka vi är. Flera av oss har släktingar som dog i Förintelsen. Språken flöt ihop.

Vi talade om att vi de senaste tiden har fått söka skydd själva här i Katzrin,  vi som bor nära den syriska gränsen. En kursdeltagare som bor precis vid gränsen, berättade om rädslan för att terrorister ska kunna smyga in över gränsen.

Vi talade om kriget i Gaza och det lidande som alla människor där utsätts för och att vi alla tänker på dem. Vi talade om risken för att Hizbollah ska vakna och att Iran själva i skydd av Irans  förlängda armar, ska skjuta sina stora missiler och att vi är det primära målet.
Vi talade om att varje generation judar utsätts för samma förföljelse och vi talade om att vi inte har det så mycket annorlunda idag.

Vi talade om att vi nu måste krossa Hamas.
Vi som går i Beit Knesset ombads att be för barnen.
Vi var sammanbitna och beslutsamma.
Vi är alla nyligen inflyttade ifrån Frankrike, Uruguay, Ryssland, Vitryssland, Ukraina och Sverige .
Vi tittade på varandra  och alla tänkte på samma sak.
Vi sitter alla i samma båt

Vi har rest hit och här stannar vi, oavsett vad som händer.
Vi insåg alla att något hade hänt i gruppen.
Stämningen i rummet förändrades, från att vara spänd och orolig till att var lugn och beslutsam.
Vi är beredda och vi är enade och vi vet att vi är ensamma och vi vet att världen vänder allt emot oss.

Sedan fortsatte lektionen som vanligt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar